Jag läste om det i en tidning, och kände att det är väl som allt annat självklart i livet, men man ser det inte.
Enkelhet, fridfullhet och naturlighet.
En person som lägger märke till och uppskattar varje dags speciella ögonblick, som lever med, fullt ut, i årstidernas växlingar och anpassar sig till naturen och till sin omgivning på ett meningsfullt och varsamt sätt. Wabi sabi är en livsstil som uppskattar och accepterar komplexitet samtidigt som den värdesätter enkelhet.
Den uppmuntrar allt som är äkta autentiskt genom att erkänna sig till tre enkla faktum; ingenting varar, ingenting är färdigt och ingenting är perfekt.
Större är inte bättre, snabbare är inte mer fantastiskt.
Det handlar om att röra sig i mänsklig takt, äta naturlig mat och att sakta ner för att hinna vara uppmärksam.
Okej.
Jag läser det där och undrar varför jag inte kan leva så?
Varför det ska vara så jävla krångligt hela tiden.
Jag rensade ju bokhyllan för ett tag sen, och slängde böcker jag köpt för att jag borde läsa dom för att nån typ sa det och inte för att jag var intresserad.
Det var stort.
Lite Wabi sabi över stunden I tell you.
Jag har pausat med yogan eftersom jag fick panik två dagar innan passet och jag tänkte att min kropp kände motstånd och att jag ska lyssna på det.
Det tyckte inte min yogalärare. Han ville att jag skulle utforska motståndet.
Hell no.
Inte så mycket Wabi sabi i min inställning antar jag.
Men alltså.
Jag är nybörjare i livet.
Jag behöver kanske lite tid bara.
Tweet this post → or contact me on twitter: @