Sandra Gustafsson blogg

Sanningshalten ifrågasätts i “Gömda” och Liza Marklund kallas lögnare.
Jag tycker hela den här diskussionen är fullkomligt befängd och undrar verkligen vad det är folk inte fattar.

Jag skrev boken “Maskrosungen“, som kallas “En sann historia” av förlaget.
Det är det.
Det är min sanning.
Boken är proppad med journaler, polisrapporter och utlåtanden från Socialtjänsten, vilket alltså går att kontrollera. Allt är sant.
Mina upplevelser är också sanna – ur mitt perspektiv.
Hade min pappa skrivit boken, hade det låtit på ett annat sätt.
Hade min farmor skrivit den, hade ni fått ett tredje synsätt – av samma sanning.

Liza Marklund har skrivit “Gömda”, baserad på uppgifter som lämnats till henne, sanna uppgifter enligt uppgiftslämnaren.
Liza Marklund valde att tro på uppgifterna.
Hade hon fått annan information skulle boken haft en annan vinkling – men fortfarande varit sann.
Faktiskt.

Uppdaterad
Det är det här jag menar:

- Men det är Maria Erikssons sanna historia, som hon upplevde den, en partsinlaga, hävdar Liza Marklund.

och

- Människor har misstolkat “Gömda” och trott att detta är en journalistisk, objektiv sanning som presenterats, men det är det inte. Det är Mias sanning.

Uppdaterad
Intressant diskussion hos Peter Englund.

Tweet this post → or contact me on twitter: @