Idag pratades det över bordet om hur man outar sig på nätet och hur andra uppfattar t ex mig.
Vad får folk för uppfattning om personen Sandra i bloggen och i kommentarsfälten?
Jag har alltid fått höra att jag är snorkig, avvaktande och “farlig”.
Ungefär samma intryck som folk får av mig efter en första handskakning irl alltså.
Intressant sen när folk som träffat mig ett tag får sina uppfattningar krossade.
Att det jag signalerat, omedvetet, inte stämmer till 100%.
En tjej i tonåringens förra klass bloggade om att hon var förvånad över att jag var så blyg när jag var och hälsade på.
Blyg? Moi?
Nej inte mycket.
Men jag sa ingenting på två lektioner.
Jag var där för att observera under Föräldrarveckan på skolan, inte för att prata med dom.
Hallå! Falsk marknadsföring!
Men allvarligt, vad kan man vänta sig?
Det ni ser här är en del av mig.
Och det jag ser i era bloggar är en del av er.
Det finns alltid fler sidor i en person. Alltid.
Och sen finns det bloggar där sanningshalten inte alls stämmer (ni kanske kommer ihåg tjejen som låtsades ha förlorat sina barn i hemska sjukdomar) eftersom personen inte är helt funktionell i skallen.
Tyvärr, alltså.
Bara för att det står en sak behöver det inte vara så.
Ta saker med en nypa salt herregud.
Man kan ju inte döma folk på ensidiga uppgifter, eller hur?
Jag skulle vilja säga ” ta folk med en nypa salt” men det kan jag inte.
Tyvärr.
Jag tror ändå gott om människor, trots att jag snubblat över riktiga rötägg.
Precis som man varnar kidsen för farliga gubbar, hallå hur ser en sån ut liksom, så finns det farliga gubbar i alla möjliga skepnader på nätet.
Man ska vara medveten om det.
Tweet this post → or contact me on twitter: @