Samtalsämnen över en lunch
May 20th, 2009 9 Comments »
Idag pratades det över bordet om hur man outar sig på nätet och hur andra uppfattar t ex mig.
Vad får folk för uppfattning om personen Sandra i bloggen och i kommentarsfälten?
Jag har alltid fått höra att jag är snorkig, avvaktande och “farlig”.
Ungefär samma intryck som folk får av mig efter en första handskakning irl alltså.
Intressant sen när folk som träffat mig ett tag får sina uppfattningar krossade.
Att det jag signalerat, omedvetet, inte stämmer till 100%.
En tjej i tonåringens förra klass bloggade om att hon var förvånad över att jag var så blyg när jag var och hälsade på.
Blyg? Moi?
Nej inte mycket.
Men jag sa ingenting på två lektioner.
Jag var där för att observera under Föräldrarveckan på skolan, inte för att prata med dom.
Hallå! Falsk marknadsföring!
Men allvarligt, vad kan man vänta sig?
Det ni ser här är en del av mig.
Och det jag ser i era bloggar är en del av er.
Det finns alltid fler sidor i en person. Alltid.
Och sen finns det bloggar där sanningshalten inte alls stämmer (ni kanske kommer ihåg tjejen som låtsades ha förlorat sina barn i hemska sjukdomar) eftersom personen inte är helt funktionell i skallen.
Tyvärr, alltså.
Bara för att det står en sak behöver det inte vara så.
Ta saker med en nypa salt herregud.
Man kan ju inte döma folk på ensidiga uppgifter, eller hur?
Jag skulle vilja säga ” ta folk med en nypa salt” men det kan jag inte.
Tyvärr.
Jag tror ändå gott om människor, trots att jag snubblat över riktiga rötägg.
Precis som man varnar kidsen för farliga gubbar, hallå hur ser en sån ut liksom, så finns det farliga gubbar i alla möjliga skepnader på nätet.
Man ska vara medveten om det.
Men jag kan vittna om att du inte är farlig. Du är bara ofarlig och väldigt klok. Puss.
Det du säger är ju helt rätt.. det som kommer fram via en blogg är en del av en människa, inte allt. Dessutom så handlar det väldigt mycket om hur den som läser uppfattar det som skrivs. Vissa tycker att du är snorkig i dina kommentarer, men hur vet man det egentligen? Vi ser ett gäng bokstäver på en skärm, det säger inget om hur du framfört det hela om du sagt dem istället. Vilket tonfall du använt, om det var med skratt eller ilska i rösten. Att jag tycker jag gör bort mej hej vilt här i kommentarsfälten ibland beror mycket på att jag tex inte är särskilt tydlig med vad jag menar. Då kan otroligt kul skämt falla platt till marken, för att ingen hörde mig fnissa fram det jag sen skrev..
man missar sammanhang..
Jag tror folk glömmer det. Hela tiden. De tar allt bokstavligt och tolkar in sina egna känslor i det hela och missar att utgångspunkten kan vara en helt annan för den som skrivit inlägget.
Cstina: med huggtänder
Bonita: tyvärr så framgår det inte när t ex jag är ironisk.
Eller så kan allt man skriver vara 100% sant, men att man även har en annan sida. Som man inte gärna vill outa. För den är mer privat. Och möjligen en smula tråkigare, för att den kanske är något mer seriös.
Eller nåt.
[...] kloker och blyger 2009 maj 20 by mymlan Läser hos Sandra, om hur man uppfattas på nätet. Om att det är delar av ens person som kommer fram här, att [...]
mona: det var ju det jag sa, att det alltid finns en annan sida, och vad den står för vet ju ingen.
jo, snorkig är verkligen ett ord jag skulle använda för att beskriva dig….
mm, och du är ganska bitchig…
Får jag säga en sak eller jag gör det helt enkellt.
Jag har ju inte hittat dig här utan en av dem lyckliga att få träffa dig i verkligheten (om detta nu inte är det…) aja.
Jag “dömmer” alltid folk innan dem ens öppnat munnen, hopplös jag vet. dig dömmde jag:
Gu vilken ROLIG & VACKER QVINNA, under dessa få dagar låg jag dubbelvikt i skratt av din & din familjs underbara humor tillsammans.
Då visste jag ju inte vilken kändis du var, förstod nog först efter jag vinkat av er vid stranden…
Glad att våra vägar korsades, en liten stund i våra liv.