Jag har aldrig haft en mamma.
Jag känner det nu, starkt som fan.
Jag har aldrig haft en mamma.
Bloggvärldsbloggen hade “Mamma” som förra veckans tema.
Det där kan jag skriva om, min mamma.
Men det går ju inte.
Hon fanns ju inte – på riktigt.
Den mamman jag mötte var sjuk, den mamman jag beskriver i boken “Maskrosungen”.
Den mamman som inte orkade vara mamma.
Inte orkade finnas till, inte för mig, för sig eller ens för den här världen.
En mamma, dotter och kvinna som skapade egna världar där ingen annan fick komma in.
Ingen.
Jag kan inte säga att jag saknar henne.
Hon visade sig för lite för att jag ska kunna längta efter just henne, men jag saknar en mamma.
Kanske därför som jag har många äldre kvinnliga vänner?
Ett sorts omedvetet substitut.
Ett sätt för mig att få kvinnliga synsätt, kvinnliga intryck, kvinnliga tankar och kvinnliga kramar.
För jävlar vad jag har behövt det.
Tweet this post → or contact me on twitter: @