"SVEDD" - NY BOK UTE NU!
"Sandra Gustafssons språk är på en högre nivå än hos de flesta andra författare i genren. Det är poetiskt och precist, utan tillstymmelse till klyschor eller utslitna metaforer. Samtidigt är det, vid behov, rått och obarmhärtigt.
”Svedd” är en imponerande debut och en av de romaner som stannar kvar."
-
Hallandsposten
"Sandra Gustafsson förmår sätta fingret såväl på förbrännande utsatthet som på moderna relationsvillkor."
-
Göteborgsposten
"Sandra Gustafsson skriver mycket bra, jag kommer så nära Helena att det skrämmer mig. Jag känner hennes utsatthet in på skinnet och in i märgen. Författaren använder rytmen i ord som ett verktyg för att säga något inte bara i ord utan med känslor."
-
Kulturbloggen
”Sandra Gustafssons berättelse träffar hjärtat mitt i prick [...] I genren 'sanna historier', som är så populär just nu, är det här en av de bättre böckerna på marknaden.”
-
Vecko Revyn
”Maskrosungen ger andra livsmod.”
-
Dagens Nyheter
"Helt hysteriskt rolig och mycket bra illustrerat.
Jennie"
"...har fått Rastamuttan…heh…och den var kalasrolig ju! Har beställt en till som jag tänkte ge bort i julklapp!
Peter Madison"
"...jag har rastamutta och älskar lillebror…
Bonita"
Hon är inte där inne. Men det vet du. Hon är kvar däe inne hos dig. Kram.
Jaha. Jag skulle sagt detsamma som Christina.
Hon är med dig. Och du med henne. Det är fint. Jag tänker så med min far och det känns bra. Eller bättre.
Jag och Mannen går till Minneslunden och häller hans favoritsnaps på gräset, skålar med honom. Håller kontakten liksom.
Stor kram till dig Sandra.
Vad skönt att det var fint. Och hon är ju hos dig.
Men jag förstår känslan, helt klart. Det känns ju helt knasigt att lämna någon sådär. Det är ju det man vet, det flummiga med själar hit och dit, det kan vi ju faktiskt inte riktigt ha koll på. Men en ensam kropp i en kista, det förstår vi.
Stor kram Sandra.
Jag tänker på dig, kram!
Känner med dig.
Jag tittar på foton och konstaterar att åh, vilket långt liv hon har haft. och vad mycket hon varit med om.
Jag är tacksam över att jag fick vara med henne så länge.
Jag ryser av det du skriver Sandra. Så vackert men ändå så vansinnigt sorgligt…
[...] Hellquist´s pappa dog i sommar och jag… ja. Jag kände igen mig på ett hörn. Den första man ringer är inte den som man borde ringa först. Jag [...]
[...] hunden. Så under en sisådär 40 minuter glömde jag att hon pinkat inne tre gånger (förlåt farmor i himlen, men jag tror ändå att din matta var lite… torr) , tuggat sönder en hjortfot i atomer och [...]
[...] hunden. Så under en sisådär 40 minuter glömde jag att hon pinkat inne tre gånger (förlåt farmor i himlen, men jag tror ändå att din matta var lite… torr) , tuggat sönder en hjortfot i atomer och [...]
[...] när man lämnar kyrkan, och kistan, efter en [...]