Pappa, min pappa
September 7th, 2009 10 Comments »
Jag blir ledsen när jag tänker på honom idag.
Jag kan sakna det som var bra.
Det är nytt eftersom jag mest har varit arg.
Sviken, ledsen, förbannad och… lämnad.
Det var så, jag kände mig övergiven av den enda vuxna som skulle ta hand om mig.
Älska och ta hand om mig.
När jag hittade foton på pappa som barn efter att farmor dött så ville jag slita mitt hår.
Den lilla pojken på bilden skulle 56 år senare hittas död på soffan av sin mamma.
Ont.
Jag undrar om jag kunde gjort på något annat sätt i vår relation.
Något mer för honom, för mig – för oss.
Jag får samma svar nu som då.
Jag gjorde det enda jag kunde göra. Jag tog hand om mig själv.
Och jag tittar på bilden av min pappa idag och minns honom med kärlek.
Minns när han gjorde konster på gräsmattan, gick på händer, slog kullerbytta och skrattade så att han kiknade.
Minns hur han fick tårar i ögonen när vi lekte, att han kallade mig knoppis, att hans tröjor alltid luktade tobak och jag minns hans mjuka händer.
Jag minns.
Pappa är veckans tema på Bloggvärldsbloggen.
Här finns min text på temat Mamma.
Läs också Citronmuffins text om sin pappa.
kan tänka mej att det är en skön känsla ändå, att ha kommit dit hän att det inte bara är smärta och ångest förknippat vid minnet. Att det kanske tom kan kännas som en befrielse att kunna känna kärleken också.
vill inte på något sätt antyda att jag helt förstår..bara att jag kan ana och tänka mig..
Jag förstår.
Att minnas är bra. Det som ändå fanns där.
Har efter många år suttit ner och skrivit ett brev till min pappa. Det tog tid. Alla känslorna.
Ingen får se det. Inte pappa. Ingen. Han skulle ändå inget förstå.
Man kan ha sorg över att livet inte blev som man tänkt sig. Att man önskat något annorlunda än det som blev. Jag har gjort sorgbearbetning på min relation till min pappa. Han är inte ens död. Men när det var klart kunde jag släppa smärtan. Det var samma relatione, samma uppväxt, fast på ett annat sätt.
Kram till dig.
Pappor verkar ha en tendens att fösvinna bort.. acceptera andra fiolen eller vad man nu ska kalla det…
“Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.”
Nils Ferlin
http://bit.ly/X80sS
bonita:det går i perioder
jerry: men – det viktigaste – du har satt ord på känslorna.
finnpajsaren & josephine: mm. det tar den tid det tar och en del saker går aldrig att acceptera, det är också ngt man lär sig att leva med.
Ditt språk är så vackert Sandra, det känns i hela kroppen.
tack helena
åh sandra fint. jag känner igen dina känslor så och tankar att man undrar om man gjorde rätt om man borde gjort mer. men vad? undrar man.
och du skriver att du tog hand om dig det var det enda du kunde och det tar jag till mig att säga till mig själv.
jag tycker om att läsa här hos dig. den värme o klokhet du sprider.
linda: tack