Sen kom solen
September 8th, 2009 8 Comments »
Jag satt på ett fik, ensam, och läste Duras.
10-åringen kom förbi med en kompis efter skolan; jag bjöd på glass.
Dom stannade exakt fyra minuter och jag läste vidare, sippade på mitt nu kalla kaffe.
15-åringen kom förbi efter skolan; jag bjöd på fika.
Han stannade tolv minuter.
Solen gick i moln.
Jag tömde koppen, betalade och gick hem.
Jag tror att jag älskar livet.
Och jag undrar om jag inte faktiskt såg dig och ditt kaffe här i dalen…
Kallt kaffe är dock ingen höjdare.
Jag njuter av din blogg och din förmåga att berätta
Jag har ett favoritcafe som jag brukar gå till ibland innan jobbet . Där sitter jag och bloggar, läser bloggar och funderar. En oas i tillvaron.
Vilken tur att inte dagen bara tog slut så du fick sova som du ville i det första inlägget!
Fatta’ru att jag ville lägga mig ned och dö. På fläcken. Av skam.
Underbar läsning, tack!
tuvaminnalinn: nämen. säg hej nästa gång.
johnny: nej jag veeet. men ibland vill man inte flytta sig.
erica: tack. och vad bra.
farsanmittilivet: oaser är andningshål som sätter pricken över livet.
monika: hear hear
mona: girl, du behöver en spark i arslet. kram.
pappabloggen2: tack själv