G-Force och rösterna
September 22nd, 2009 3 Comments »
15-åringen ville gå på bio i helgen.
Han föreslog Sommaren med Göran.
Eftersom jag hade sett den och 10-åringen skulle följa med föreslog jag G-Force.
Han var inte så där jätteimponerad.
- Mamma, ska vi titta på tecknade råttor som leker polis?
- Hamstrar, inte råttor. Och det är inte tecknat, det är datagjort.
- Samma sak.
- Det är inte alls samma sak, dom ser ju riktiga ut.
- Eh, nej mamma. Det gör dom inte.
Vi gick i alla fall.
Jag, Lillebror och Storebror (som är 1,80).
Kidsen på raden bakom fick hämta extra plastkuddar att sitta på.
Och sen började filmen.
Tror jag. Små barn måste prata hela tiden. Högt.
Lillebror himlade med ögonen och höll för höger öra, för på den sidan satt han; killen som pratade under hela filmen. Killen som satt i pappans knä, vred, vände, pekade.
-VARFÖR ÄR HAN DUUUUUM?
- Schhh… visk visk, du får inte skrika på bio lilla gubben.
- MEN! VAD GÖÖÖÖR HAN DEN DÄR DUMMA?!
- Du får vara lite tyst nu. Vi är på bio. Tyst.
- MUAHAHAHAHAAAAA! HAN ÄR JÄTTEROLIG!
- Mm, ska du vara tyst nu, annars hör ingen annan här på bion…
- VARFÖR ÄTER HAN MAAAAASKAR… Pappa. Jag måste KISSSSSA.
Sådär håller de ju på när de är tonnisar också! Fast kanske inte just kissa-biten…
*hrm…viskar* Marsvin. Marsvin är det.
wettex: när som är i grupp kanske, inte med mamma och lillebror…
knussel: say what? på riktigt? är du säker?