Surrogates
October 12th, 2009 1 Comment »
Kidsen och jag såg den i lördags.
Sevärd, inte för att den är ett mästerverk, inte alls.
Men diskussionerna som följde var värda mycket.
Det tog två minuter, vi hann precis komma ut på gatan, så kläcker 15-åringen det.
“Det är ju som när vi spelar WoW. Det är ju vi fast vi har andra skepnader. Vi går runt där, träffas, pratar och så fast vi sitter hemma.”
Jag tycker att den var… sorglig.
Den visar på människans eviga strävan till att förändra allt, till och med oss själva för att bli så att säga perfekta.
Vad blir det kvar av oss?
Klok femtonåring du har