Jag är inte huslig.
Jag är ingen bullmamma.
Jag hatar att pyssla.
Jag gör det bara för att mina barn ska få en fröjdefull jul.
Igår var det så dags för pepparkakshuset.
Oh the horror, the horror I tell you!
Det här är ICAs hus.
Det här är vårat hus.
Vägen dit var kladdig, kletig och lång.
Bl a passade inte delarna riktigt ihop, “konstigt”, och vi fick laga lappa ihop med socker.
Som Lillebror* sa: Nu är det vattentätt i alla fall.
Eftersom det här var det roligaste jag har gjort i hela mitt liv och vi var så nöjda med resultatet, tänkte jag ge bort varsitt ex av Rastamutta till alla som visar bilder på sina fula schnygga pepparkakshus.
Jag menar, det är ju snart jul.
*Lillebror är inte min lillebror som många tror, han är min yngste son, 10 år och medverkar i Rastamutta och Iskariot (Han vill gärna göra mer film; han gör skitroliga imitationer av Björn när han sjunger Carina Beeeerg, han dansar och är förövrigt bäst, tror att han skulle uppskatta en roll i en zombiefilm. Eller nej, då kan han inte sova.)
Tweet this post → or contact me on twitter: @