Huvudet, ja överkroppen, strävar mot sommaren

Jag har svårt att finna ro.
Roliga saker händer men det är för mycket oro.
Energikrävande är vad det är.
Vill bara snabbspola framåt. Det är så, sinnet är inte här nu.
Det är där framme, i vår, i sommar.
På bryggan, Österlen och i skogen.
Det är bara min mage och benen (dom där trötta ute-med-hunden-benen) som är kvar i nuet.
Så.
Jag redigerar bokmanus och lyssnar på hunden som gnager på min ullmatta.