Hade en mindre bra eftermiddag igår, det är sånt som händer.
Jag reagerade som jag förväntas (av mig själv) reagera ser jag nu i efterhand: panik, tårar, panik, tårar och sen – fokus.
Men kvällen blev bra, och känslan av att det finns ett ljus i tunneln var stark.
Det blir bra det här.
Halkar vidare med vovvan (ni har väl sett henne på filmen längre ner?) och hon är fortfarande jävligt rolig.
Hör min bön, ge mig en rolig hund och så FICK jag en.
Sen är det min vagel, den där som sitter under ögonlocket.
Som jag tänkte skulle ta och försvinna under natten, för två nätter sen.
Fail, om vi säger så.
Och nu kommer Lotten och säger att hennes opererades bort.
Det passar liksom inte in i min plan.
Kan ju tillägga att ögonlocket är dubbel så tjockt och hänger ner rätt skapligt.
Tweet this post → or contact me on twitter: @