Läste ett gammalt inlägg om farmor, läste ett till, och tre, fyra och fem och undrade hur tiden kan gå och hon bleknar.
Ungefär snyft
Skrev Till och Författarens tack till boken idag.
Det kändes som ett avslut.
Bonnier hjärta Pocketgrossisten
…för 9 månader sedan tog Bonnierförlagen över butikskedjan Rustas bokförsäljning genom ett exklusivitetsavtal. Då, som nu, sade Bonnierförlagen att andra förlag ”absolut” skulle få fortsätta sälja sina böcker i den här kanalen. Fram till dess såldes många oberoende förlags böcker hos Rusta. Och efter Bonniers avtal? Inga, så vitt vi vet.
Bonniers köp av Pocketgrossisten är ett slag mot mångfalden på svensk bokmarknad och ett direkt hot mot många små förlag som behöver oberoende distributörer för att deras böcker skall nå sina läsare.
Den ekonomiska logiken bakom affären är tydlig: Bonnierförlagen kommer att gynna sina egna pocketböcker. Bonnier talar öppet om ”sortimentstyrning” som ett av affärens mål.
Läs hela i Dagens Nyheter.
Jag blir trött när jag läser det här, inte på grund av innehållet, utan på grund av det faktum att situationen ens uppstår.
Varför måste dom (läs: Bonnier) kliva in och ta över en sån enkel bokspridningskanal för förlagen?
Att jag som köpare ska bli tvingad att söka böcker i speciella butiker, eller hänvisas till näthandlarna, för att vara säker på att jag erbjuds allt som finns på marknaden – det gör mig trött.
65
Malin Persson Giolito undrar vad som står på sidan 65 i våra manus.
Här kommer ett stycke från min 65:a.
Hon skakade bara på huvudet till svar. Paniken sköljde över henne. Det här gick inte. Hon måste ut, hem, till hörnan i ljuset.
Ensamheten.
Stillheten och tystnaden.
Hon reste sig utan att möta hans blick och gick fram och ställde sig vid dörren. Den var låst och hon satte en hand på rutan för att visa att hon var på väg ut.
Ett klick hördes och hon gick igenom, förbi och bort.
Pirr
Inkorgen 08.27
“Manuset går till sättning idag och du kommer troligen att få korrektur i nästa vecka.”
50/50
Har en bunt böcker som ligger på posten och väntar, allt research till nästa bok.
Både + och -.
Vill ha informationen men är lat, orkar inte läsa just nu.
Det är så mycket kli i ögonen
Efter en knölig förkylning fick jag galet mycket energi.
Den räckte till 19.02.
Typ… tack.
Ut
Knallade ut med hunden tjugo i ett och efter en härlig
lovely
promenad i slasket och solen var vi hemma tio över två.
Hunden så trött att hon utan protest lät sig lyftas ner i badkaret (tack för att vi inte är hundvakt åt den där Golden) och få tassar och ben avslaskade.
Jag tog mig direkt ut på balkongen för att kaffa i solen men det blåste för mycket.
(Jag hatar blåsten när jag måste vara i den, annars är det ok. Jag menar, höststormarna på Österlen – mumma!)
Jag väntar in ett barn för mellis och läxläsning.
Kan tänkas att jag kommer att äta godis under tiden, jag har väntat väldigt länge nu.
Högarna ligger kvar btw.
Skal
Det ligger högar med rena kläder i hela lägenheten.
Ger definitivt en känsla av på väg.
Kommer från tvättkorgen, varit en sväng i tvättmaskinen och nu: ligger på vänt över elementen, fårskinnspallen, matbordet i vardagsrummet i – faktiskt – fina högar.
Sen är det bara sista biten kvar. In i garderoben.
Men den där sista biten är lika oöverkomlig som min huvudvärk, som hunden (ja, fortfarande hundvakt), mina sista sju kilo innan jag kan ha den där bikinin och lika oöverkomlig som rädslan för att inte räcka till.
För att inte stå ut med att vara som jag vill, utan mer – tyvärr, dras åt att vara/göra/se ut som andra förväntar sig.
Det är en grå dag idag.
Stillheten som inte blir
En vecka i Idre som kunde ha fått namnet rekreation eller något liknande kvalfyllt, men det var inte så.
Det var sol och mycket skidor, bortsett från en och en halv dag som jag satt och hostade i en soffa och redigerade bokmanus, vända två, och längtade till sommaren.
Jag gör ofta det, längtar till något annat.
Jag har t ex redan bokat flygbiljetter till Thailand nästa vinter. Mannen skakar på huvudet och undrar när det ska gå över, det här… görandet hela tiden.
Men vad. Jag får bara ångest när jag försöker vara ledig.
Rappakalja
Vi spelade spel igår och skulle tala om vem “Fali” var.
Det här var mitt svar:
Mannen läste: En av Alicebabs sju rövar.
Som om vi hade något unikt
Lämnade tjafsande barn för att få lugn och ro.
Satte mig vid ett fikabord och inser, försent, att bordet ska delas med en barnfamilj i djup kris.
Det vill säga, tjafs om allt.
Saker som sker
Emil Forselius har tagit sitt liv.
Så jäkla trist.
Så jäkla sorgligt.
Att veta sin plats eller, ännu värre, att bli tilldelad en
Jag vill bara få vara sjuk utan att någon ska tala om för mig att jag inte är tillräckligt sjuk för att vara så sjuk.
Annat
Genomgång av bokmanus igen.
Läser och upptäcker att ändringar ändrats tillbaka, och på andra ställen har ett ords flytt skapat en ny mening som inte funkar längre. Jag noterar i ett mail som ska tillbaka till redaktören när jag är klar.
Men jo, jag är nöjd, jag tycker om boken.
har jag skrivit det här
Less och le
Hunden och jag surade på varandra, för att plötsligt under tio intensiva sekunder ha ett hysteriskt, fnittrande pusskalas.
Sen fortsatte vi sura i varsin ände av soffan.
Det är mycket rörelse idag.
En unge är där, en annan här, mannen någon annanstans och jag och hunden (ofrivilligt radarpar) på alla andra ställen.
Det känns som en jävligt lång söndag.
Igår pratade jag med förlaget som undrade hur jag kände nu, när boken nästan är klar.
“Är du nöjd?”
“Oja, absolut!” utbrast jag och insåg i samma andetag att jag aldrig kommer att vara nöjd.
Paow
11-åringen är trött i kroppen efter ett tufft fys-pass under eftermiddan.
Han: Aj, mina armar. Jag kan inte spänna musklerna!
Storebror: Det kanske beror på att du inte har några.
No Tears for Queers
Idag ska jag se No tears for queers.
“En pjäs om manlighet och hatbrott.
Tre homosexuella killar blir brutalt mördade, i Katrineholm, Göteborg och Laramie i USA. De tre fallen har slående likheter. Förövarna är unga och morden präglade av övervåld och skrämmande brutalitet. I en väv berättad av fyra aktörer kommer förövare, rättsamhälle, vänner och familj till tals i denna skrämmande och gripande föreställning.”
Det var flera år sen jag läste boken av Johan Hilton (biträdande kulturchef på Expressen) som jag tyckte tycker mycket om.
Alltså boken. Tycker mycket om boken.
Johan känner jag inte. Ännu.
Och btw, Johan twittrar också.
Ick
Undrar hur det kommer sig att mitt skrivbord, som var städat igår, ser ut som en mellandagsrea på NK idag.
Chilla
Allt klagomål på SJ och SL och säkert någon annan stackare som får sig en oförtjänt skopa – jag fattar inte.
Det är ju knappast så att SL och SJ planerat snö i två månader.
Hur orkar ni vara så arga?
Jag förstår att det är panik när man inte kan komma iväg till sitt jobb, jag missade själv en föreläsning i Malmö för att det var snöoväder, men att lägga ner så mycket energi på det?
Först klagar folk på att det inte finns snö i det här landet längre, och när det sen kommer ett lass eller två, då blir det ett jäkla liv.
Jag håller med mannen som intervjuades på nyheterna igår, han menade på att det är bra att vi ruckas om i vår tillvaro, vi går genom livet på automatik för att saker bara funkar.
Tänk på det. Chilla. Andas lugnt och tänk på hjärtat.
Man ska aldrig säga aldrig
Jag har inlett en rätt hård fasta – som jag brutit emot på varenda punkt. Att jag förbjuder mig själv någonting verkar vara som att hålla upp ett rött skynke framför en tjur: Jag rusar dit. Det enda jag lyckas avhålla mig någorlunda ifrån är Facebook.
Läs hela hos Henrika.
Uppdaterad
Ser nu att det inlägget är borttaget.
Attans, det var kalasbra.
Svider
Och då, när jag diskade upp fikaporslinet, slog det mig att 11-åringen är lika gammal som jag var när jag tvångsomhändertogs för andra och sista gången.
Hear hear
Om det är bra litteratur så är den bra, oavsett form.
Annina Rabe, kulturnyheterna i SvD
Hål
Manuset är inlämnat, och jag såg framför mig en vecka av ingenting annat än hundpromenader, lite städa på kontoret, långa fikastunder med en bok och några timmar på crosstrainern.
Status: började med en hundpromenad som höll på att kosta vovvan livet, det är ju -20 ute.
Fortsatte med en latte på kontoret, stort öppet hjärta fullt av glädje
manuset är inlämnat
eftersom jag bara ska göra typ ingenting under veckan.
Sorterade skrivbordet, hittade en räkning som inte var betald, blev lite butter över det en minut eller två.
Vovvan somnade pang bom efter att hon jobbat hårt på att få värme i sina ben.
Nu sitter jag kvar här, vid skrivbordet.
Näsan rinner och jag har inget papper.
Hunden sover fortfarande.
JAG HAR TRÅKIGT.
Maskrosungen aka Mælkebøttebarnet
Innan boken släpptes i Sverige, kontaktade ett dansk förlag mitt svenska förlag och meddelade att man ville översätta boken och ge ut den i Danmark.
Då hade jag själv utlandsrättigheterna och fick ett förskott på 40 000 DKR.
Sen hände väl ingenting.
Jo, boken släpptes men det blev tyst.
Jag frågade om det skrevs något om den, om dom gjorde någon reklam, någonting.
“Det præmære oplag går til klub, og her har vi et stort og flot medlemsblad der omtaler bogen.
I detail har vi haft bogen med på en salgstur, hvorefter vores sælgere fortæller om den til de forskellige boghandlere”.
Det lät bra.
Sen fick jag ett mail där dom meddelade att man glömt trycka bilderna i boken.
Var man med i bokklubben fick man med ett separat häfte med bilderna, köpte man boken ute i handeln fick man inga bilder.
Det var ju… synd. Men vad skulle jag göra, stämma dom?
Jag har hört av mig med jämna mellanrum och frågat om försäljning, PR, artiklar, visat mina egna länkar etc.
Deras svar: Med hensyn til den danske udgave, så sælger den stille og roligt.
Pocketen var planerad till hösten -09, men har fortfarande inte kommit.
Nu fick jag ett brev där dom kallar mig Hanna Svensson och vidare berättar att dom ska rea ut resten av dom inbundna eftersom dom planerar att lägga ner bokklubben True Life.
Vi snackar 4100 ex.
Det är ju skitboring att dom går back på boken, kanske inte underlättar inför en eventuell dansk utgåva på kommande roman.
Så.
Jag vet inte.
Läser hos Kajsa Ingemarsson att byte av förlag i Tyskland ökade på hennes försäljning, så det kanske inte har med att göra om man har en agent eller inte.
Vill du köpa den danska utgåvan klickar du här.
Alla sätt är bra utom dom dåliga
Har löst problemet “hund får panik vid borstning”.
Jag rycker pälsen av henne.


