Vi spelade spel igår och skulle tala om vem “Fali” var.
Det här var mitt svar:
Mannen läste: En av Alicebabs sju rövar.
Som om vi hade något unikt
10/03/05 – 15:49
Lämnade tjafsande barn för att få lugn och ro.
Satte mig vid ett fikabord och inser, försent, att bordet ska delas med en barnfamilj i djup kris.
Det vill säga, tjafs om allt.
Att veta sin plats eller, ännu värre, att bli tilldelad en
10/03/03 – 11:05
Jag vill bara få vara sjuk utan att någon ska tala om för mig att jag inte är tillräckligt sjuk för att vara så sjuk.
Paow
10/02/24 – 20:03
11-åringen är trött i kroppen efter ett tufft fys-pass under eftermiddan.
Han: Aj, mina armar. Jag kan inte spänna musklerna!
Storebror: Det kanske beror på att du inte har några.
Saker som får mig att höja på ögonbrynen
10/02/12 – 10:39
GP-reporter utslängd av James Ellroy. Ehum. Kreativt?
Jesper Nilsson träffar poliser i Hornstull. Eh. Bara så: eh.
Plötsligt händer det
10/02/11 – 20:24
Jag ligger på soffan framför tv:n och bearbetar min huvudvärk.
Då kommer 11-åringen.
- Åh! Äre det där antikprogrammet? Vad heter det… Antik…?
- Antikrundan.
- Ja! Antikrundan! Det är fett bra asså!
Debutant?
10/02/08 – 10:39
Jag har ju skrivit en psykologisk spänningsroman som kommer ut den 14 maj.
Jag ska således skriva ett debutantporträtt till en annons i Svensk Bokhandel där sommarböckerna presenteras.
Vi tar det igen: debutantporträtt.
Så enligt diverse mystiska regler så räknas inte en självbiografi som en … bok?
Och inte den här heller?
Uppdaterad
Jo, det gör det – nu.
Men när Maskrosungen skulle ges ut fick jag inte, vilket jag hade glömt, vara med i SVB med mitt debutantporträtt, för att jag skulle ge ut en “fackbok” (fattar inte hur den kan gå under den genren) men nu har – håll i er nu – reglerna ändrats.
Nu får jag inte vara med i år heller, eftersom jag redan har skrivit två böcker…
Hej moment 22.
Och ja, jag längtar efter Nonstop
10/01/30 – 15:02
Har klippt tova modell dreadlock bakom hundens vänstra öra.
Hon tackade genom att femton minuter senare jucka mot mitt högra ben.
Man ska vara glad för det lilla (mejl som roar, inte oroar)
10/01/24 – 00:03
** SPAM **DU HAR VUNNIT !!!!!!!! GRATULATIONER
Det här med djurs intelligens
10/01/22 – 14:17
“Mm, titta en blå öronpropp nedanför mattes säng, den äter jag upp.”
En morgon med happening
10/01/13 – 09:26
Ha.
Hunden tyckte att vi skulle gå ut klockan 03.02 i morse – igen, men nej tack.
Jag tryckte in fingrarna i öronen och puffade bort henne.
Den går jag inte på igen. (Stod i nattlinne, UGGs och täckjacka på gatan i går morse 03.06 bara för att se henne köra ner huvudet i en snödriva och fnissa högt.)
I alla fall.
Vi gjorde morgonkissåbajs vid 7 och tog sedan en timmes promenad i vintern.
Köpte dagens första latte på Pixel och lyckades sedan trassla in nycklarna i kopplet som trasslade in sig i vanten som tappade taget om latten.
Sen skurade jag golvet och gick för att köpa ny latte.
Då kom det fram en kvinna i grön skogshuggarfleece.
Hon: Får jag bara fråga en sak, har du bråttom?
Jag: Eh…
Hon: Ska du iväg eller kan jag bara få fota dig och hunden när ni är ute och går?
Jag: Det går väl… bra.
Hon: Jag plåtar för en hundsporttidning och när jag såg din Kooiker tänkte jag att det blir perfekt.
Jag: Det är inte min hund, men det kanske inte spelar någon roll.
Hon: Nej, men om du har tid alltså?
Jag: Ja, jo. Jag sitter här uppe så det är lugnt.
Hon: På kontorslandskapet?
Jag: Ja.
Hon: Jag försökte få rum där men det var sån kö. Jaha, vad gör du där?
Jag: Eh. Hm. Jag skriver. Böcker.
Hon: Gör du!? Är du känd?
Jag: He. Nej, men jag kanske blir.
Hon: Vad har du skrivit?
Jag: En självbiografi och en roman som kommer ut i maj.
Hon: Vad heter du?
Jag: Sandra Gustafsson.
Hon: Känner inte igen. Men jag har en kompis i Tyskland som frågade mig om jag visste vem Sandra Gustafsson var och jag hade ju ingen aning. Jaja. Ska vi plåta då?
Vi gick fram och tillbaka och hon låg på marken och fotade.
Nu sover hunden igen och min latte är slut. Igen.
Visualisera
10/01/07 – 10:10
Det är inte varje dag man hittar sin man naken i badrummet med en röd julduk knuten om axlarna.
Och nej, jag fick inte fota.
Attans.
“Lika barn leka bäst”, sa mannen.
09/12/22 – 19:47
- Är vi lika? frågade jag och tänkte genast på våra olikheter.
Sånt här gör han.
Staplar fint.
Det gör inte jag.
Fina staplar gör mig nervös.
Jag drar mer åt det här hållet.
Jag skulle också ha kunnat fota någon av alla högar, men jag vill inte spä på mig själv.
Det jag inte fattar är varför han inte staplar böckerna.
Konserverna ser man ju bara om man öppnar skafferiet.
“Vi håller helt enkelt inte med om att han inte gjort något.”
09/12/10 – 14:56
Åh, är det bara jag som älskar att se sånt här på tv?
En president som lyssnar, lyssnar och lyssnar på Nobelkomiténs ordförande.
Eller ja, lyssnar och lyssnar.
Jag bläddrade samtidigt (simultanförmåga javisst, jag är ju kvinna för böfvelen) i tidningen Vi som på sidan 8 lagt ut följande, extremt passande, citat.
Dödsrädd
09/11/26 – 10:28
När min farmor låg och stirrade rakt in i väggen efter två strokes och vägrade öppna munnen, då undrade jag också.
Här låg en kvinna, över 80, och “vägrade” äta.
Kunde inte tala, inte gå, inte kommunicera.
Hon hade stängt av.
I tio (10) dagar låg hon utan vatten eller mat, dropp kunde man inte ge eftersom hon “då skulle avlida på en gång pga det övertryck hon har i hjärnan”.
Istället fick hon morfin mot smärtorna (det gör ont att svälta ihjäl) och lugnande (man kan lätt få panik över att man ligger och svälter ihjäl) och det tändes ljus och spelades vacker musik; allt för att göra den sista tiden så fridfull som möjligt.
Vi tar den sista meningen igen:
allt för att göra den sista tiden så fridfull som möjligt.
Jag anade, innan orden flög ur munnen på mig, att jag skulle göra succé
09/11/23 – 19:14
- Kan jag tjacka kaffe här?
- …
- Kan jag alltså…kan jag köpa kaffe här? Fika.
- Äh. Det bjuder jag på. Mjölk?
Men wtf
09/11/22 – 20:56
Idag var det en kille som la ut en MacBook på Blocket, en tjej (?) svarade från mejlen.
Det är min adress.
Eller rättare sagt, jag har sandragustafsson at gmail com men Gmail säger följande:
Gmail tillåter bara en registrering av ett användarnamn. När du registrerat dig med ett användarnamn kan ingen annan registrera sig med samma användarnamn. Detta gäller oavsett om det innehåller fler punkter eller versaler. Dessa användarnamn tillhör dig. Om du har skapat dittanvändarnamn@gmail.com, kan ingen annan ens registrera ditt.användarnamn@gmail.com eller Ditt.användar.namn@gmail.com. Eftersom Gmail inte godkänner punkter som tecken i användarnamn, kan du lägga till eller ta bort punkterna från en Gmail-adress utan att måladressen ändras. Alla meddelanden kommer att skickas till din, och bara din, Inkorg.
Så ja, det är tydligen min mail.
Grejen är att det är tredje gången jag får mail från folk som kontaktats av personen som lämnat mailadressen med punkt i.
Ett företag mailade två gånger och ville att jag skulle hämta en mobil som varit inne på reparation, för att ta ett exempel.
Så jag vet inte vad jag vill säga egentligen.
Eller jo – har nån fått mejl från mig som verkar konstigt – så var det inte jag.
Typ.
Betong
09/11/09 – 10:29
Tanken är ju att jag ska ge mig in i nästa bokprojekt, alltså fortsätta skriva på det jag startade på Kreta i somras.
Det jag pausade för att skriva klart det som kommer i maj.
Det jag nu skickat in.
Maj liksom, herregud, det är ett halvt liv dit: innan maj ska jag åka till skåne, ha möte med en trädgårdsarkitekt, föreläsa två gånger, fira jul, dammsuga vardagsrummet, åka till Miami, åka skidor i Idre och ha påsklov på landet.
I alla fall.
Nu har jag suttit vid mitt SKRIVbord sedan 08.00 och räknat tomma lattemuggar, bytt toner på skrivaren, kollat min kalender, bytt min bild i Facebook, bytt min bild i bloggen, blivit kompis med en moderat på Facebook (min första kärlek. Nej jag menar andra kärlek. Eller nej, första kärlek. Fast det beror ju på om kärleken Henke i 1:an räknas. Gör han inte det så är moderaten första kärleken), pratat i telefon, tänt och släckt min rosa lampa i fönstret och lyssnat på Meja, Kleerup och September.
Jag funderar starkt på att gå hem.
Saker
09/11/06 – 14:01
Sista gången vi var i Thailand ville mannen köpa (toa)pappersrullehållare, såna som finns på alla restauranger, att ha på bordet.
Han ville köpa några fina i trä. Dom var slut.
Alltså… jag hatar den.
Fattar inte hur han tänkte.
Fattar inte heller hur han tänker när han åker till IKEA för att shoppa och kommer hem med två buntar servetter.
Passar inte i den fula lila utan ligger bara och tar plats på hyllan.
Och exakt vad är det för fel på hushållspapper?
Sen finns det en grej som han hatar.
Tadaaaa – en juldekoration, handgjord såklart, som farmor kom med för längesen.
Han hatar den jättehårt, men har gått med på att den hänger inne i ett skåp (förmodligen för att det är synd om mig nu när hon har dött).
En annan grej efter farmor är vasen.
Tydligen värdefull och hipp men jag har inte fattat det än.
Den passar inte in nånstans.
Alla blommor bleknar i den.
För tillfället står den bakom en blomma i köket med en ljussläckare i.
Jag behöver nån som kan komma hit och fengshuia bort allt utom grejen som hänger i skåpet.
Och jo just det, det finns en i blått också.
Av barn får man alltid höra sanningen
09/11/05 – 18:25
Jag målar honom inför kvällens vampyrfest.
Jag: Snart klar… går det bra?
Han: Arå. Men fan, fatta att du gör så här varje dag!
Mats Strandberg och pinsamheterna
09/11/02 – 12:11
Han frågade om jag kunde göra en utmaning.
“Citera ett riktigt skämmigt stycke ur era dagböcker”
Såklart, tyckte jag.
Men nu har jag funderat ett tag och det går inte.
Två anledningar:
1) mina dagböcker från barndomen försvann i ett vindsinbrott för hundra år sedan
2) det jag har kvar som börjar när jag är 20 nånting, är så där extremt jobbiga att jag helst vill elda upp dom. Men jag kan berätta en grej:
Jag var kanske 10 (måste ha varit innan jag flyttade från mamma och då var jag 11) och jag och en kille låg under en byggvagn/bod på hjul/något och jag tyckte att han skulle bedyra mig sin kärlek genom att äta gräs.
Det tänkte han inte alls göra sa han och menade på att jag var fullkomligt rubbad.*
Uppdaterad
Men vafan.
Nu har jag rotat igenom några anteckningar och, självklart, valt något som gör att jag inte dör av skam.
(Jag konstaterar att jag gick igång på det här. Och så tänker jag att det är så individuellt vad som är pinsamt; en del tycker ju att det är pinsamt att prata känslor så då kan man väl säga att jag är pinsam. Nu måste jag glömma det här.)
921114 (20 år)
Jag tror jag blir galen!
Vi kör en till.
921201 (20 år)
Livet är väl ändå underbart!!?
En till. Den sista.
980403 (26 år)
Hallå…
Blev sjuk lagom till finalen så jag ringde och avbokade. Sörjde lite men tänkte att det var ganska skönt ändå… då behövdes ju inte min trygga vardag förstöras.
Så klen jag är i mitt tänkande.
Jag är rädd för stora förändringar, men samtidigt eftersökte jag det – för att jag känner ett behov av att växa som människa. Jag måste och VILL utsätta mig för “läskiga” saker för att jag ska kunna bli hel någongång.
Det var det.
Men ni andra som gärna vill gotta er i pinsamheter och kanske fylla på med egna – börja hos Mats.
* det kanske står i boken? kommer inte ihåg. hem och läsa igen.
Umpapumpa
09/10/30 – 10:07
10-åringen undrade om vi skulle vara på landet över Halloween och jag tänkte att hm, här får jag vara lite smidig.
Men det gick ju inte.
Så jag sa som det var.
- Alltså… jag har ingen aning om när det är Halloweeen.
- Ameh… du kan väl Googla?
Min nya kompis
09/10/29 – 17:56
Grannen på landet: Händer det att du lämnar den i stan och åker ut hit och bara är?
Lite väl magstarkt
09/10/23 – 08:48
Titti (som har pojkvän) förlorade en tävling i Rix FM och tvingades (well) ringa ett ex och låtsas vilja ha honom tillbaka.
I direktsändning.
Att han nu inte kände detsamma och sa det rakt ut i etern var ju för väl.
Jag gillar Rix, som fan, och har alltid känt att dom ligger på rätt sida av förnedringskanten.
Men det här var bajs.
Nu tog exet det hela bra visade det sig när Titti ringde upp igen under reklamen och berättade sanningen.
Han hade till och med garvat hårt (och lättat) efter att han fattade att det inte var sant.
Men att sitta där i bilen och lyssna på det var… hemskt.
Kvinnor som vill bli hatade av mig
09/10/22 – 14:22
Stannade vid ett rödljus i city en dag och en tjej gick på övergångsstället.
Rundade fronten på min bil och fräste snor.
Jag repeterar: hon fräste ut snor genom ena näsborren.
Så här såg det ut, mitt på dan, mitt i city.
Och jag höll på att få upp morgonkaffet.
Nyhetsankorna blev nyhetsanka
09/10/13 – 16:16
“Flera av TV 4:s mest kända profiler: Peppe Eng, Lennart Ekdal, Malou von Sivers med flera har en brunchföreställning på Berns som de kallar ”Nyhetsankorna”. De sjunger, kryper omkring och gör sketcher i ungefär två timmar med paus. Det känns som två år. Efteråt måste jag gå hem och duscha.”
Men aj.
Så känns det när jag läser det här.
Aj.
Det gör liksom… ont i huden.
Årets sågning.
Jag kommer inte att se “Nyhetsankorna”, jag kan inte sitta där med den här texten rullandes på hornhinnan.
Kan inte sitta där och skämmas i förväg och vänta på att dom gör bort sig.
Och jag hoppas, önskar och ber att hon överdriver, att det inte är så illa.
Och så tycker jag lite synd om dom också.
Hur tänkte ni nu. Så tänker jag.
Lustiga huset
09/10/09 – 15:44
Men jag kan inte bli upprörd över den här bilden, den ser helt overklig ut.
Hon ser inte spinkig, anorektisk eller sjuk ut, bara knasig.
Redigeraren måste ju ha varit full när bilden skulle fixas.
Saker man hittar i Illustrerad vetenskap
09/09/29 – 20:19
“Argentavis magnificens hade ofta problem att landa. Den var så tung att den föll som en sten, när hastigheten kom under 18 meter i sekunden.”
Vad… jobbigt.