Sandra Gustafsson blogg

Status

Sovit dåligt, känner mig rätt… bitter (fråga inte, då tystnar jag aldrig), ätit gott i helgen, sett bra film, dålig film, grillat korv, irriterat mig på folk som lägger sig i vräker ur sig saker (läs: “är inte hunden lite smal”, läs: “vad taskigt, får inte hunden korv”), sen vet jag inte vad jag gjort mer.
Irriterat mig på folk, sa jag det?
Men herregud – nej hunden är inte för smal; hon har tappat all sin jävla päls, och nej, nej, nej, hon får inte korv av dig eller någon annan heller – det är min hund, jag ger henne mat. Och nej, det är inte “synd om henne” för att hon inte får smaka din korv eller vad du nu har i handen, hon mår fan psykiskt dåligt av att matas på stan av kreti och pleti, hon tror sen att alla som vill hälsa har mat, vilket gör henne extremt stressad och “på”.
Alltså: ge fan in att mata min hund.

Annars känns det bra att det är måndag i morgon.

Farmor

Kristofer Flensmarck samlade ihop sin farmors almanacksnoteringar och gjorde poesi av det hela.
Jag är imponerad.
Och lätt gråtfärdig.
Ni vet, min farmor, den enda jag liksom, den sista jag begravde.
Jag vill göra något om henne, skriva något, hon hade ett jäkla liv, ett jäkla häftigt liv och när jag läser om Kristofers bok så vill jag ännu mer.

“Rut körde

TOR”

Avslut

Idag lämnar vi huset på landet för alltid.
Det rivs den 23:e och enligt planerna ska det stå ett nytt hus uppe den 25:e oktober.
Den här sommaren har spenderats med ett ord i huvudet: rensa.
Alternativt jävla bajssommar.
Så mycket som varit riktigt apdåligt, men såklart ett gäng trevliga stunder, framför allt boksläppet.
Men på det hela: en mindre kul sommar.
Nu vill jag ha vargavinter.

So long

I morgon är det uppgång vid sju, sen en timmes promenad längs stranden med hunden (som fått flippen och börjat sno mat ur händerna på oss), klockan tio kommer en journalist med fotograf i släptåg för att göra en tidningsgrej (vilket innebär att jag måste duscha och sminka mig, det sistnämnda första gången på tio dar) och vid tolv tar vi bilen till Stockholm igen.
Jag längtar redan tillbaka.
På sant.

Hon

Läste ett gammalt inlägg om farmor, läste ett till, och tre, fyra och fem och undrade hur tiden kan gå och hon bleknar.

Ungefär snyft

Skrev Till och Författarens tack till boken idag.
Det kändes som ett avslut.

Att veta sin plats eller, ännu värre, att bli tilldelad en

Jag vill bara få vara sjuk utan att någon ska tala om för mig att jag inte är tillräckligt sjuk för att vara så sjuk.

To all you Grand Danois lovers out there

Till alla er sjuttiotvå personer i veckan som söker på Grand Danoi och hamnar här:
KLICKA HÄR.