Har en bunt böcker som ligger på posten och väntar, allt research till nästa bok.
Både + och -.
Vill ha informationen men är lat, orkar inte läsa just nu.
50/50
Ick
Undrar hur det kommer sig att mitt skrivbord, som var städat igår, ser ut som en mellandagsrea på NK idag.
Drömmen om Elin sommaren
Jag önskar verkligen att det var sommar nu.
Pill i naveln och ljumma vindar.
Daniel Åberg och Vi har redan sagt hej då
Men paw.
Daniel släpper sin andra* bok på eget förlag.
Han har gjort allt arbete själv och läser in ljudboken i källaren.
Kan inte annat än buga mig djupt och sparka honom hårt i häcken.
Vilken kille.
Det här kommer att bli kanon.
* Första boken heter Dannyboy och kärleken.
Tipstack till Petra.
Tugg-umm-i
Men shit alltså.
Shit shit shit.
DET GÅR INTE.
Jag kan inte koncentrera mig.
Kan inte.
Sitter med manus á la lunta med fina krumelurer i.
Ska vara klart 22/2 och jag kan inte koncentrera mig.
Bah.
Tänker på min 15-åring som inte kan koncentrera sig inför historiaprovet nästa vecka.
Alltså, jag förstår honom. Vilken 15-åring bryr sig om skyttegravarna under 1:a världskriget?
Men det här är inte en text om skyttegravar, det här är min nästa bok.
Jag ska ju sluka krumelurerna med andakt, tacka min lyckliga stjärna för allt och skratta mig genom dagen men nej.
Det går inte.
Shit bara shit.
Det där gjorde ju knappast saken bättre.
Mera kaffe bara så löser sig allt. Hepp.
Mulberry, Miu Miu, Zadig & Voltaire, Rika och Follies
Plötsligt slog det mig: tänk om den där fascinationen för – och kånkandet – på väskor proppade med så mycket saker (två böcker, handledsvärmare, tre läppmojs, tre läppglans, en penna, stor kalender, liten kalender, gamla vykort som aldrig postades, halstabletter, sytråd, nål, extra knappar, nagelbandskräm, handkräm, hårspray, extra koppel, hundbajspåsar, kinesiska örter, extra uppsättning smink, tuggummi, gamla kvitton, näsdukar, anteckningsbok, plåster, kortlek, fyra nyckelknippor, gummisnoddar, hårspänne, hundgodis, en silverring, solcreme, gamla teaterbiljetter, adresslappar till resväskor, öronproppar, ögonmask, vätskedrivande tabletter, våtservetter, handsprit, bindor, tamponger, USB-minnen, ficklampa, trosskydd, mobilladdare, Ahlgrens bilar) bara vittnar om hur mycket onödigt jag släpar med mig i livet.
Jag pratar inte om det som ligger i väskan alltså.
Och vips blev vi med en Kooikerhondje
Sanna, min äldsta vän här i livet, hörde av sig i går.
Hennes pappa och tillika kennelägare har blivit akut sjuk och hundarna behövde någonstans att vara i ca tre veckor.
Så, säg hej till Anni aka Korken 1 år.
Alltså, hur gör jag med en hund på 1 år?
Jag har fått mat, koppel, leksak och hundbajspåsar.
Är det nån som har en sån här hund?
Tips tack.
ps. hon är så sjukt söt.
ps2. JAG HAR EN HUND!
Mannen smälter; det lönar sig att umgås med hundar
Jag har haft två stora hundar i knäet i helgen, eller ja, den stora bruna i alla fall.
Har också försökt flirta in mig hos valpen som tyvärr inte var speciellt impad.
Naaaaw, men fatta hur söta schäfervalpar är.
Och fatta hur svag min man börjar bli (hundmässa nästa helg – check) snart så, snart.
Mannen: NU HAR JAG STÅTT OCH SKRAPAT MIN SKO REN FRÅN HUNDSKIT! FATTA ATT NÅN AV DOM BAJSADE PÅ VÅR TOMT!
Jag: Okej, men-
Mannen: BAJSADE!
Det går över. Snart så.
Föreställningar
Var på Hovet igår med familjen och för att lyssna på Takida.
Förband Inme och Sonic syndicate.
Inme har jag ingen koll på, missade dom helt.
Men.
MEN. Sonic syndicate är jäkligt bra.
Har haft några låtar i lurarna ett tag och det var bra drag på scen, jag är imponerad över att det faktiskt (ja…?) lät bra utanför studion.
Kul att se var det.
Men. Igen.
När det blir dags för mellansnack så kommer killarna från tadaaaaa västkusten.
(Jaja, inte Nathan J Biggs dårå.)
Eh.
Där satte jag kaffet i halsen.
Plötsligt förvandlades HARDCORE METAL FUCKING AS-ÖS till Goa gubbar.
- Är dom svenska..? frågade Lillebror.
- Nä, Göteborgare typ, svarade jag.
Hela barndomens tv med Hebbe lille rasslade förbi.
På kurs med Kurt fick ett hörn också.
Och när Takida, som ÄGDE Hovet igår hade sitt mellansnack – då hade vi plötsligt Pistvakt på scenen.
Jag väntade bara på att han skulle skrika Ge mig en hojt och EN TILL!.
Hm.
Ja.
Kan på detta sätt meddela att jag och fam till 99% kommer att finnas med i deras livedvd som spelades in igår, Robert knallade nämligen ut i publiken och upp i trappen precis nedanför oss och vi ba Iiiiiiii KOLLA DET ÄR JU HAN iiiiiiiiii och när jag skulle fota hade jag inget batteri.
Men wtf
Idag var det en kille som la ut en MacBook på Blocket, en tjej (?) svarade från mejlen.

Det är min adress.
Eller rättare sagt, jag har sandragustafsson at gmail com men Gmail säger följande:
Gmail tillåter bara en registrering av ett användarnamn. När du registrerat dig med ett användarnamn kan ingen annan registrera sig med samma användarnamn. Detta gäller oavsett om det innehåller fler punkter eller versaler. Dessa användarnamn tillhör dig. Om du har skapat dittanvändarnamn@gmail.com, kan ingen annan ens registrera ditt.användarnamn@gmail.com eller Ditt.användar.namn@gmail.com. Eftersom Gmail inte godkänner punkter som tecken i användarnamn, kan du lägga till eller ta bort punkterna från en Gmail-adress utan att måladressen ändras. Alla meddelanden kommer att skickas till din, och bara din, Inkorg.
Så ja, det är tydligen min mail.
Grejen är att det är tredje gången jag får mail från folk som kontaktats av personen som lämnat mailadressen med punkt i.
Ett företag mailade två gånger och ville att jag skulle hämta en mobil som varit inne på reparation, för att ta ett exempel.
Så jag vet inte vad jag vill säga egentligen.
Eller jo – har nån fått mejl från mig som verkar konstigt – så var det inte jag.
Typ.
Tröttheten den tröttheten
En bra, effektiv förmiddag men framför allt – jag har varit pigg.
Sen kom lunchen och när jag ställde ner kaffekoppen liksom… dog jag.
Paniken när jag fattade vad som hände.
Tröttheten var tillbaka.
Min akupunktör är på semester, tillbaka nästa fredag.
Jag trodde att hon lyckats nåla bort tröttheten, det där som hängt över mig som ett sensommarregn en dag när jag glömt regnjackan hemma.
Den tröttheten.
Men den kom tillbaka nu och jag gör det jag kan bäst; ligger på soffan och känner kraften vibrera ut genom armarna.
Fifan.
Kseniya Simonova – en RIKTIG talang
Hon vann Ukraina’s Got Talent genom att rita i sand på ett upplyst glasbord.
Helt makalöst. Hon berättar en saga i sanden och publiken gråter.
Tipstack till Lotten.
Umpapumpa
10-åringen undrade om vi skulle vara på landet över Halloween och jag tänkte att hm, här får jag vara lite smidig.
Men det gick ju inte.
Så jag sa som det var.
- Alltså… jag har ingen aning om när det är Halloweeen.
- Ameh… du kan väl Googla?
Surare
Jahupp.
Skulle fylla badkaret med lite lukta gott medel.
Och vatten.
Tanken var alltså att jag skulle stänga av kranen efter typ fem minuter.
Och sedan skura badkaret.
Och det av någon konstig anledning som jag har förträngt.
Så.
Under tiden som vattnet spolade i badkaret satte jag mig och blev djupt engagerad i arbetet med min hemsida.
Jättedjuptsomfanengagerad.
Så jag drunkande nästan.
Och grannen med.
Så.
Mera skumbananer till mig.
Lägger blommor ägg?
Äntligen gick det att kratta på landet!
Som om det skulle vara min högsta önskan.
Men så var det.
Under påsklovet var det 25 cm snö, så den kratt-visionen var bara att lägga på hyllan.
I torsdags började jag räfsa runt bland buskarna för att ge växterna en chans till att få lite mer sol.
Och vad händer?
Jag hittar ett ägg i jorden.
Ett ägg!
Först trodde jag att det var en vit plastboll som ungarna grävt ner (för det är väl jätteskoj) men så började jag undra var kameran stod.
För det här måste ju vara ett skämt.
Jag är med i dolda kameran!
Men efter att ha stått och sneglat på ägget en stund och ingen Lennart Swan hoppat fram, ropade jag på maken.
“Kom får du se!” Jag pekade ner i jorden under busken.
“Vad är det?”
“Jag tror det är ett ägg, men hur fan har det kommit hit?”
“Ägg…huggormar? Och det skulle ju inte vara så jävla kul att ha här…”
“Ormar? En Anaconda då eller?? Ägget är ju lika stort som ett hönsägg!”
Jag bar ägget (med handske och spade, för det kunde ju komma ut en krokodil, vad vet jag), en bit bort och där fick det ligga.
Vi smög förbi och kikade då och då.
För att liksom bekräfta det knasiga med att ha hittat ett ägg under busken.
En stund senare kom vår granne förbi.
Han kan allt om djur.
Och han sa bara “räven”.
Jaha.
Det var det mysteriet.
En räv hade alltså tjuvat ett hönsägg två kilometer bort, sprungit som en iller (eh…) tvärs över skogen, hittat min buske och bestämt sig för att gräva ner ägget där.
Yeah right!
Jag tror att det är ett UFO som håller på att sprida ut sina avkommor.
I min buske.
Så det så.
