Idag hände det igen, jag fick mejl från ett bostadsbolag om att jag fått två lägenhetserbjudanden.
Va, liksom.
Jag ringde upp och frågade varför jag fått det här.
“För att du står med på vår lista.”
Hon kollade igen och jo: sandra.gustafsson at gmail.com
Jag får fan krupp.
Skrivit om det tidigare.
“…flickan ska ha sagt till domstolen att äktenskapet med den 68 år äldre mannen ingåtts med hennes goda minne.”
Va. Jag fattar inte den meningen. Med hennes goda minne.
Sen fattar jag inte det hon utsatts för heller, ja, precis – utsatts för.
Barnarov för fan.
Jag har ju skrivit en psykologisk spänningsroman som kommer ut den 14 maj.
Jag ska således skriva ett debutantporträtt till en annons i Svensk Bokhandel där sommarböckerna presenteras.
Vi tar det igen: debutantporträtt.
Så enligt diverse mystiska regler så räknas inte en självbiografi som en … bok?
Och inte den här heller?
Uppdaterad
Jo, det gör det – nu.
Men när Maskrosungen skulle ges ut fick jag inte, vilket jag hade glömt, vara med i SVB med mitt debutantporträtt, för att jag skulle ge ut en “fackbok” (fattar inte hur den kan gå under den genren) men nu har – håll i er nu – reglerna ändrats.
Nu får jag inte vara med i år heller, eftersom jag redan har skrivit två böcker…
Hej moment 22.
Det här med hund.
Alltså… jag vet inte.
Som jag har tjatat hemma, som jag har tjatat I tell you.
Eller det kan ni ju fråga Mannen om. Hans öron blöder.
Senast i fredags tjafsade vi (jo, det är sant) om en hunds vara eller icke vara.
Det blev icke tyckte Mannen.
Dagen efter får jag höra om Anni.
Men nu, dag fyra så känns det nja.
Är det så här det är att ha hund?
Så här mycket promenader, hundhår och promenader och hundhår.
Jag vet inte som sagt.
I samma veva som jag sa det till Mannen, släppte jag en liten tanke på att sluta föreläsa.
Varför det, undrade Mannen.
Jag vet inte. Det bara kändes som att det är… stopp.
Då, vet ni vad han gör, han skyller på hunden. SKYLLER PÅ HUNDEN.
Jaja, jag vet att jag skyller mina fisar på hunden men att skylla mitt eventuella föreläsningsstopp på den där lilla plutten, det är ju… det är ju… det är ju fan smart.
Eller jag vet inte.
Jag trodde det var måndag idag.
Det resulterade i panik i morse för en del av oss, inte för andra.
Fick höra att jag är solbränd, vilket chockade mig.
Hur gick det till?

- Är vi lika? frågade jag och tänkte genast på våra olikheter.
Sånt här gör han.
Staplar fint.

Det gör inte jag.
Fina staplar gör mig nervös.
Jag drar mer åt det här hållet.

Jag skulle också ha kunnat fota någon av alla högar, men jag vill inte spä på mig själv.
Det jag inte fattar är varför han inte staplar böckerna.
Konserverna ser man ju bara om man öppnar skafferiet.
Hur ofta kollar ni tuttarna bröna?
Jag är 37 och aldrig varit på mamografi, vet inte ens hur det stavas.
Trodde man skulle bli kallad automatiskt, men dom kanske inte tror att jag har några bröst.
Let me tell you: JAG HAR BRÖST.
Kalla mig.
Idag var det en kille som la ut en MacBook på Blocket, en tjej (?) svarade från mejlen.

Det är min adress.
Eller rättare sagt, jag har sandragustafsson at gmail com men Gmail säger följande:
Gmail tillåter bara en registrering av ett användarnamn. När du registrerat dig med ett användarnamn kan ingen annan registrera sig med samma användarnamn. Detta gäller oavsett om det innehåller fler punkter eller versaler. Dessa användarnamn tillhör dig. Om du har skapat dittanvändarnamn@gmail.com, kan ingen annan ens registrera ditt.användarnamn@gmail.com eller Ditt.användar.namn@gmail.com. Eftersom Gmail inte godkänner punkter som tecken i användarnamn, kan du lägga till eller ta bort punkterna från en Gmail-adress utan att måladressen ändras. Alla meddelanden kommer att skickas till din, och bara din, Inkorg.
Så ja, det är tydligen min mail.
Grejen är att det är tredje gången jag får mail från folk som kontaktats av personen som lämnat mailadressen med punkt i.
Ett företag mailade två gånger och ville att jag skulle hämta en mobil som varit inne på reparation, för att ta ett exempel.
Så jag vet inte vad jag vill säga egentligen.
Eller jo – har nån fått mejl från mig som verkar konstigt – så var det inte jag.
Typ.

Varför har dom ansikten?
Vem fan kom på att en pumpa ska ha ett ansikte?
Titti (som har pojkvän) förlorade en tävling i Rix FM och tvingades (well) ringa ett ex och låtsas vilja ha honom tillbaka.
I direktsändning.
Att han nu inte kände detsamma och sa det rakt ut i etern var ju för väl.
Jag gillar Rix, som fan, och har alltid känt att dom ligger på rätt sida av förnedringskanten.
Men det här var bajs.
Nu tog exet det hela bra visade det sig när Titti ringde upp igen under reklamen och berättade sanningen.
Han hade till och med garvat hårt (och lättat) efter att han fattade att det inte var sant.
Men att sitta där i bilen och lyssna på det var… hemskt.

“Argentavis magnificens hade ofta problem att landa. Den var så tung att den föll som en sten, när hastigheten kom under 18 meter i sekunden.”
Vad… jobbigt.
Oprah presenterar ofta sina gäster med “min väldigt goda vän XXX”.
Det är trevligt.
Men det blir förvirrande när hon säger samma sak om femton personer.
Hur kan alla vara “väldigt/bästa/roligaste godaste/bästa vännen”?
Jag känner en tjej som är likadan, på en stor fest presenterade hon alla runt bordet och jag tror att vi var nio stycken som var “bästa vännen”.
Vad betyder det?
Att hennes hjärta är stort och generöst och har plats för alla?
Jag är gärna någons bästa vän.
Men exakt vad betyder det?
Jag har en person (förutom Mannen) som är mig riktigt nära, som jag kan gråta med och prata om allt med. Hon heter Sanna och vi har känt varandra i över 30 år.
Hon kan driva mig till vansinne med sin klarsynthet, sina svidande kommentarer och brutala ärlighet, men det finns något annat, en grundkärlek som är riktigt stark.
Jag vet vem jag är med henne.
Uppdaterad
En kommentar:
Haha! Först älskar du givmilt både Anja och Mia Skäringer och sedan ifrågasätter du Oprahs “min väldigt goda vän XXX” presentation. Det tyckte jag var väldans skoj!
Svar: jag säger att jag älskar, men jag sätter inga etiketter på folk, ser du skillnaden?
Men jag får väl krupp snart!
Hela världen är full av förkortningar
och det verkar som att alla förstår vad de betyder.
Alla utom jag.
CSS
McD
RSS
PKL
XC90
Xfn
Wp
S40
Hajar ni läget?
Blir tvungen att gå omkring med ett lexikon
i väskan för att förstå den här världen.
Samma sak med alla dessa sms (Ha, en till!)
där det ska bli mer utrymme genom att vi använder
förkortningar.
Men det vore ju himla bra om man fattade vad allt betydde.
Kan jag tycka.
ey!cs vi cn?dt tkr iaf ja.TTYL HDSBK

Hittade den här annonsen i DN
i morse och har nu fått huvudbry.
Kan någon förklara för mig vad som kännetecknar en
MOGEN MÄNNISKA ?
Kanske är det en människa som inte är så hård,
utan lite mer…mjuk liksom.
Som känns bra att klämma på.
Eller någon som är lite gul i hyn.
Och när man är en MOGEN människa,
har man tagit sig till MITTEN AV LIVET då?
Men hur vet man att man är mitt i livet?
Då måste man väl först veta när man ska dö.
Typ.
Och måste man vara mogen, aktiv och
nyfiken på samma gång?
Om jag bara är nyfiken får jag inte komma då…