Sandra Gustafsson blogg

På vänt, på paus – på off

Fy fan vad mögigt att komma hem!
Väskor överallt, kläder överallt och det lovade tonårsstädet (“jag har städat, jag lovar”) visade sig vara ungefär lika med hej-jag-skurar-runt-mattan-för-det-är-ju-onödigt-att-skura-under-eftersom-man-aldrig-ser-det-golvet.
Pah.
Jag skulle lyfta ur en hundfodersäck ur hissen och tar den med en hand, känner att något händer i ryggen, känner det, säger det flera gånger kommande 30 sekunder också fan det hände nåt i ryggen, det känns skitskumt, går iväg för att öppna fönstret och fastnar mitt i en rörelse, känner hur musklerna i ryggen, tvärgående, krampar och jag kan inte flytta armarna, benen, ingenting.
Jag bara gråter. Hulkar.
Snor droppar ner på golvet och jag bara står där.
Hunden bakom och krafsar på mina ben, kidsen undrar om dom ska ringa ambulansen, mannen vet inte vad han ska göra för det går ju inte att göra något.
Jag får två Citodon i min hand, en mugg vatten.
Dricker, sväljer och står kvar.
Ser ut genom fönstret, konstaterar att det är en och en halv timme tills fotografen kommer.(Mannen och jag ska plåtas för en artikel i Året runt.)
Efter en kvart kan jag släppa ner armarna, flytta mina fötter, andas lite djupare.
Efter en timme har jag sminkat mig, konstaterar att jag är hög som en julgran och rör mig som en sengångare med höftproblem.
Fotografen ringer på dörren och jag ler ansträngt, det gör inte hon.
Hon är så jävla glad hela tiden.
Hej, säger jag.
Hej, vad du är vacker, säger hon och min Citodonladdade skalle börjar stamma.
Sen vill hon att mannen ska viska hemligheter i mitt öra.
Oboy, dom här bilderna vill jag verkligen se.

Boss

Någon kallde mig chefen idag.
Mig alltså. Sandra.
Han, den där någon, uppfattar mig som chef i vår familj.
Han, den där någon, som inte bor under samma tak som mig, uppfattar mig som chef i vår familj.

Jag har ingen kommentar.

Att lära sig livet, hur gör man?

Näe.
Bara så. Näe.
Jag är så krossad, eller nej, inte krossad.
Jag är förvånad. Trött. Ja, så är det.
Jag blir så trött.
Vad hände med loppanlej och tjoho och livet är en fest och häng med på det?
Lite flyt tack. Lite räkmacka och något annat bara.
Lite lugn och ro tror jag.
Sa jag att jag blir trött?

Mycket märkliga saker som händer

Eftersom jag hade sippat rosa champagne igår skulle jag raka benen när jag kom hem. (Ja?)
Det slutade med att jag skar mig ovanför höger bröst så att två plåster på varandra var det enda som fick stopp på blodbadet.
Och kära alla ni, nej, det finns ingen logik.

Dropbox

Fick tips om att jobba med Dropbox, mycket smidigt, eftersom jag aldrig behöver ladda hem dokumentet jag ska skriva i, det sparas i mitt Dropboxkonto i etern och jag kan skriva i det från vilken dator som helst.
Som sagt, mycket smidigt. Ända tills nu.
Jag skrev sex sidor under helgen, döpte om och sparade dokumentet i min Dropbox, men nu är det borta.
Det senast daterade dokumentet finns inte.
Jag får fan panik, panik säger jag.

Uppdaterad
JAAAAA! Mina filer ligger i etern, suporten bara klick klick klick och så fanns dom igen! ÄLSKA!
Och han bara “Dropbox keeps snapshots of every saved change in your Dropbox folder over the last 30 days (or more with the Pack-Rat feature). So if something happened accidentally (deletion or modification), you can restore the file with a few clicks. That is one of the very cool features of dropbox!” och jag bara THANK YOU so much!

.doc

Satt och skrev på mitt kontor fram till lunch.
Sparade ner mitt arbete på datorns skrivbord och skickade en kopia till en annan mejladress.
Kom hem efter lunchen, öppnade mejlen, sparade ner dokumentet på skrivbordet och började skriva.
Bortsett från autospar, så sparade jag regelbundet texten.
Jag ska så ut med hunden, sparar ner dokumentet på skrivbordet, öppnar mejlen och skickar iväg texten till min andra mejladress igen.
Kommer tillbaka efter en halvtimme, öppnar mejlen, laddar ner dokumentet och upptäcker att allt jag skrev mellan lunch och hundpromenad är borta.
Borta!
Jag fattar ingenting.
Jag hade även gjort ändringar i början av dokumentet som inte heller fanns kvar.
Hur är det här möjligt?
Jag har sökt på alla möjliga sätt; “senast ändrade”, “dolda filer” och sökt på meningar ur texten som jag kom ihåg – ingenting.
Det här kommer garanterat göra mig sömnlös.

Placerad

Upptäckte igår att jag plötsligt fastnar i en del skräpkorgar när jag kommenterar, bl a hos Hedgehog, Kajsa och Vanja.
Jag vet inte hur jag ska tolka det. White trash?

Logik

Jag vaknade med årets bakfylla.
Grejen är bara den att jag inte drack alkohol igår. Luktade inte ens på en kork. Nothing.
Jag har ont i pannan, ont bakom ögonen, känner mig allmänt vinglig, svullen och gammal.
Så därför drack jag en latte samt åt en toscabulle och en påse Gott & Blandat.

Gmailknaset fortsätter

Idag hände det igen, jag fick mejl från ett bostadsbolag om att jag fått två lägenhetserbjudanden.
Va, liksom.
Jag ringde upp och frågade varför jag fått det här.
“För att du står med på vår lista.”
Hon kollade igen och jo: sandra.gustafsson at gmail.com

Jag får fan krupp.
Skrivit om det tidigare.

Ordbajseri

“…flickan ska ha sagt till domstolen att äktenskapet med den 68 år äldre mannen ingåtts med hennes goda minne.”

Va. Jag fattar inte den meningen. Med hennes goda minne.
Sen fattar jag inte det hon utsatts för heller, ja, precis – utsatts för.
Barnarov för fan.

Debutant?

Jag har ju skrivit en psykologisk spänningsroman som kommer ut den 14 maj.
Jag ska således skriva ett debutantporträtt till en annons i Svensk Bokhandel där sommarböckerna presenteras.
Vi tar det igen: debutantporträtt.
Så enligt diverse mystiska regler så räknas inte en självbiografi som en … bok?
Och inte den här heller?

Uppdaterad
Jo, det gör det – nu.
Men när Maskrosungen skulle ges ut fick jag inte, vilket jag hade glömt, vara med i SVB med mitt debutantporträtt, för att jag skulle ge ut en “fackbok” (fattar inte hur den kan gå under den genren) men nu har – håll i er nu – reglerna ändrats.
Nu får jag inte vara med i år heller, eftersom jag redan har skrivit två böcker…
Hej moment 22.

Saker blir ju aldrig som man tänkt sig

Det här med hund.
Alltså… jag vet inte.
Som jag har tjatat hemma, som jag har tjatat I tell you.
Eller det kan ni ju fråga Mannen om. Hans öron blöder.
Senast i fredags tjafsade vi (jo, det är sant) om en hunds vara eller icke vara.
Det blev icke tyckte Mannen.
Dagen efter får jag höra om Anni.
Men nu, dag fyra så känns det nja.
Är det så här det är att ha hund?
Så här mycket promenader, hundhår och promenader och hundhår.
Jag vet inte som sagt.
I samma veva som jag sa det till Mannen, släppte jag en liten tanke på att sluta föreläsa.
Varför det, undrade Mannen.
Jag vet inte. Det bara kändes som att det är… stopp.
Då, vet ni vad han gör, han skyller på hunden. SKYLLER PÅ HUNDEN.
Jaja, jag vet att jag skyller mina fisar på hunden men att skylla mitt eventuella föreläsningsstopp på den där lilla plutten, det är ju… det är ju… det är ju fan smart.

Eller jag vet inte.

Måndag hela veckan

Jag trodde det var måndag idag.
Det resulterade i panik i morse för en del av oss, inte för andra.

Fick höra att jag är solbränd, vilket chockade mig.
Hur gick det till?

“Lika barn leka bäst”, sa mannen.

- Är vi lika? frågade jag och tänkte genast på våra olikheter.

Sånt här gör han.
Staplar fint.

Det gör inte jag.
Fina staplar gör mig nervös.
Jag drar mer åt det här hållet.

Jag skulle också ha kunnat fota någon av alla högar, men jag vill inte spä på mig själv.
Det jag inte fattar är varför han inte staplar böckerna.
Konserverna ser man ju bara om man öppnar skafferiet.

En fråga bara

Hur ofta kollar ni tuttarna bröna?

Jag är 37 och aldrig varit på mamografi, vet inte ens hur det stavas.
Trodde man skulle bli kallad automatiskt, men dom kanske inte tror att jag har några bröst.
Let me tell you: JAG HAR BRÖST.
Kalla mig.

Men wtf

Idag var det en kille som la ut en MacBook på Blocket, en tjej (?) svarade från mejlen.

Det är min adress.
Eller rättare sagt, jag har sandragustafsson at gmail com men Gmail säger följande:

Gmail tillåter bara en registrering av ett användarnamn. När du registrerat dig med ett användarnamn kan ingen annan registrera sig med samma användarnamn. Detta gäller oavsett om det innehåller fler punkter eller versaler. Dessa användarnamn tillhör dig. Om du har skapat dittanvändarnamn@gmail.com, kan ingen annan ens registrera ditt.användarnamn@gmail.com eller Ditt.användar.namn@gmail.com. Eftersom Gmail inte godkänner punkter som tecken i användarnamn, kan du lägga till eller ta bort punkterna från en Gmail-adress utan att måladressen ändras. Alla meddelanden kommer att skickas till din, och bara din, Inkorg.

Så ja, det är tydligen min mail.
Grejen är att det är tredje gången jag får mail från folk som kontaktats av personen som lämnat mailadressen med punkt i.
Ett företag mailade två gånger och ville att jag skulle hämta en mobil som varit inne på reparation, för att ta ett exempel.

Så jag vet inte vad jag vill säga egentligen.
Eller jo – har nån fått mejl från mig som verkar konstigt – så var det inte jag.
Typ.

Det är någonting med pumporna som gör mig osäker

Varför har dom ansikten?
Vem fan kom på att en pumpa ska ha ett ansikte?

Lite väl magstarkt

Titti (som har pojkvän) förlorade en tävling i Rix FM och tvingades (well) ringa ett ex och låtsas vilja ha honom tillbaka.
I direktsändning.
Att han nu inte kände detsamma och sa det rakt ut i etern var ju för väl.
Jag gillar Rix, som fan, och har alltid känt att dom ligger på rätt sida av förnedringskanten.
Men det här var bajs.
Nu tog exet det hela bra visade det sig när Titti ringde upp igen under reklamen och berättade sanningen.
Han hade till och med garvat hårt (och lättat) efter att han fattade att det inte var sant.

Men att sitta där i bilen och lyssna på det var… hemskt.

Saker man hittar i Illustrerad vetenskap

“Argentavis magnificens hade ofta problem att landa. Den var så tung att den föll som en sten, när hastigheten kom under 18 meter i sekunden.”

Vad… jobbigt.

Att veta sin plats

Oprah presenterar ofta sina gäster med “min väldigt goda vän XXX”.
Det är trevligt.
Men det blir förvirrande när hon säger samma sak om femton personer.
Hur kan alla vara “väldigt/bästa/roligaste godaste/bästa vännen”?
Jag känner en tjej som är likadan, på en stor fest presenterade hon alla runt bordet och jag tror att vi var nio stycken som var “bästa vännen”.
Vad betyder det?
Att hennes hjärta är stort och generöst och har plats för alla?
Jag är gärna någons bästa vän.
Men exakt vad betyder det?

Jag har en person (förutom Mannen) som är mig riktigt nära, som jag kan gråta med och prata om allt med. Hon heter Sanna och vi har känt varandra i över 30 år.
Hon kan driva mig till vansinne med sin klarsynthet, sina svidande kommentarer och brutala ärlighet, men det finns något annat, en grundkärlek som är riktigt stark.
Jag vet vem jag är med henne.

Uppdaterad
En kommentar:
Haha! Först älskar du givmilt både Anja och Mia Skäringer och sedan ifrågasätter du Oprahs “min väldigt goda vän XXX” presentation. Det tyckte jag var väldans skoj!

Svar: jag säger att jag älskar, men jag sätter inga etiketter på folk, ser du skillnaden?

Jävla förkortningar!

Men jag får väl krupp snart!
Hela världen är full av förkortningar
och det verkar som att alla förstår vad de betyder.
Alla utom jag.
CSS
McD
RSS
PKL
XC90
Xfn
Wp
S40

Hajar ni läget?
Blir tvungen att gå omkring med ett lexikon
i väskan för att förstå den här världen.
Samma sak med alla dessa sms (Ha, en till!)
där det ska bli mer utrymme genom att vi använder
förkortningar.
Men det vore ju himla bra om man fattade vad allt betydde.
Kan jag tycka.

ey!cs vi cn?dt tkr iaf ja.TTYL HDSBK

Mogna människor?

Hittade den här annonsen i DN
i morse och har nu fått huvudbry.
Kan någon förklara för mig vad som kännetecknar en
MOGEN MÄNNISKA ?

Kanske är det en människa som inte är så hård,
utan lite mer…mjuk liksom.
Som känns bra att klämma på.
Eller någon som är lite gul i hyn.

Och när man är en MOGEN människa,
har man tagit sig till MITTEN AV LIVET då?
Men hur vet man att man är mitt i livet?
Då måste man väl först veta när man ska dö.
Typ.

Och måste man vara mogen, aktiv och
nyfiken på samma gång?
Om jag bara är nyfiken får jag inte komma då…