Skrev Till och Författarens tack till boken idag.
Det kändes som ett avslut.
Ungefär snyft
10/03/11 – 15:00
65
10/03/11 – 09:29
Malin Persson Giolito undrar vad som står på sidan 65 i våra manus.
Här kommer ett stycke från min 65:a.
Hon skakade bara på huvudet till svar. Paniken sköljde över henne. Det här gick inte. Hon måste ut, hem, till hörnan i ljuset.
Ensamheten.
Stillheten och tystnaden.
Hon reste sig utan att möta hans blick och gick fram och ställde sig vid dörren. Den var låst och hon satte en hand på rutan för att visa att hon var på väg ut.
Ett klick hördes och hon gick igenom, förbi och bort.
Pirr
10/03/11 – 08:57
Inkorgen 08.27
“Manuset går till sättning idag och du kommer troligen att få korrektur i nästa vecka.”
50/50
10/03/10 – 20:06
Har en bunt böcker som ligger på posten och väntar, allt research till nästa bok.
Både + och -.
Vill ha informationen men är lat, orkar inte läsa just nu.
Annat
10/02/28 – 13:42
Genomgång av bokmanus igen.
Läser och upptäcker att ändringar ändrats tillbaka, och på andra ställen har ett ords flytt skapat en ny mening som inte funkar längre. Jag noterar i ett mail som ska tillbaka till redaktören när jag är klar.
Men jo, jag är nöjd, jag tycker om boken.
har jag skrivit det här
Less och le
10/02/27 – 12:35
Hunden och jag surade på varandra, för att plötsligt under tio intensiva sekunder ha ett hysteriskt, fnittrande pusskalas.
Sen fortsatte vi sura i varsin ände av soffan.
Det är mycket rörelse idag.
En unge är där, en annan här, mannen någon annanstans och jag och hunden (ofrivilligt radarpar) på alla andra ställen.
Det känns som en jävligt lång söndag.
Igår pratade jag med förlaget som undrade hur jag kände nu, när boken nästan är klar.
“Är du nöjd?”
“Oja, absolut!” utbrast jag och insåg i samma andetag att jag aldrig kommer att vara nöjd.
Kola
10/02/18 – 08:13
Jag drar ut på det, inlämnandet av manuset.
Jag har till den 22:a på mig men är ju klar.
“Askaba”, sa jag hela kvällen igår.
“Askaba läsa det här kapitlet igen, sen skickar jag in.”
Mina ögon läser knappt längre, vet ju redan vad som står, vad som ska hända, hur karaktärerna mår djupt därinne.
Vad dom vill och inte vill.
Jag läser en gång till
askaba
drar ut på det.
Hittar ännu ett dubbelt mellanslag och trycker på backspace.
Spara.
Läser igen för att försäkra mig om att jag ändrat det redaktören föreslog som var bra, och försäkrar mig om att jag inte ändrat det jag inte håller med om.
Sen ska jag skicka allt.
Askaba.
Om att skriva
10/02/17 – 09:23
Livet är på insidan. Det är där allt av värde händer. En författare bör ganska snart komma till insikt om att hennes sociala liv är av underordnad betydelse. En annan villfarelse är att inspiration är något som drabbar en, som en sorts god blixt från Gud som slår ner i skallen på oss som skriver böcker. Inspiration är i stället som en gruva man ideligen måste gräva i för att den inte ska slamma igen. Det enda sättet att få och förtjäna inspiration är genom att tålmodigt och disciplinerat sätta sig vid skrivbordet och faktiskt arbeta.
Och som Camilla Läckberg säger:
Det går inte att gå och vänta på att man ska få ro att skriva, lika lite som man kan gå och vänta på inspiration. Jag har sagt det förut: det enda som gäller är RUMPAN NED PÅ STOLEN! Inget annat funkar. Det finns inget zenbuddistiskt lugn som plötsligt kommer att lägga sig över en och orden börjar flöda …
Så då gör jag det. Sitter på rumpan.
Har gått igenom redaktörens krumelurer, blev klar igår.
Idag fortsätter jag med att läsa hela manuset med ändringarna.
Är jag nöjd skickar jag tillbaka allt, och kommer vi överrens är mitt manusarbete klart.
Då fortsätter jag med nästa bok.
Debutant?
10/02/08 – 10:39
Jag har ju skrivit en psykologisk spänningsroman som kommer ut den 14 maj.
Jag ska således skriva ett debutantporträtt till en annons i Svensk Bokhandel där sommarböckerna presenteras.
Vi tar det igen: debutantporträtt.
Så enligt diverse mystiska regler så räknas inte en självbiografi som en … bok?
Och inte den här heller?
Uppdaterad
Jo, det gör det – nu.
Men när Maskrosungen skulle ges ut fick jag inte, vilket jag hade glömt, vara med i SVB med mitt debutantporträtt, för att jag skulle ge ut en “fackbok” (fattar inte hur den kan gå under den genren) men nu har – håll i er nu – reglerna ändrats.
Nu får jag inte vara med i år heller, eftersom jag redan har skrivit två böcker…
Hej moment 22.
Huvudet, ja överkroppen, strävar mot sommaren
10/01/26 – 10:16
Jag har svårt att finna ro.
Roliga saker händer men det är för mycket oro.
Energikrävande är vad det är.
Vill bara snabbspola framåt. Det är så, sinnet är inte här nu.
Det är där framme, i vår, i sommar.
På bryggan, Österlen och i skogen.
Det är bara min mage och benen (dom där trötta ute-med-hunden-benen) som är kvar i nuet.
Så.
Jag redigerar bokmanus och lyssnar på hunden som gnager på min ullmatta.
Tugg-umm-i
10/01/19 – 11:07
Men shit alltså.
Shit shit shit.
DET GÅR INTE.
Jag kan inte koncentrera mig.
Kan inte.
Sitter med manus á la lunta med fina krumelurer i.
Ska vara klart 22/2 och jag kan inte koncentrera mig.
Bah.
Tänker på min 15-åring som inte kan koncentrera sig inför historiaprovet nästa vecka.
Alltså, jag förstår honom. Vilken 15-åring bryr sig om skyttegravarna under 1:a världskriget?
Men det här är inte en text om skyttegravar, det här är min nästa bok.
Jag ska ju sluka krumelurerna med andakt, tacka min lyckliga stjärna för allt och skratta mig genom dagen men nej.
Det går inte.
Shit bara shit.
Det där gjorde ju knappast saken bättre.
Mera kaffe bara så löser sig allt. Hepp.
Att fånga daghelvetet
10/01/14 – 13:16
Nej, det är blev ju en jäkligt tråkig dag.
Mitt promenadsällskap mådde inte bra, jag har inte skrivit det jag skulle (helt klart en definitionsfråga: jag har skrivit det jag skulle men inte så mycket som jag hade planerat) vilket gör mig grymt irriterad, jag har inte ätit lunch ännu och bara druckit en kaffe.
Nu ska jag väcka den där trötta hunden, fatta att hon sovit i tre timmar, rasta henne och sen vidare hem för att köra lite grundläggande träning: sitt, (det kan hon iofs), ligg, snurra runt, baka kaka, koka kaffe och galopp.
Fan vilken tråkig dag.
Betong
09/11/09 – 10:29
Tanken är ju att jag ska ge mig in i nästa bokprojekt, alltså fortsätta skriva på det jag startade på Kreta i somras.
Det jag pausade för att skriva klart det som kommer i maj.
Det jag nu skickat in.
Maj liksom, herregud, det är ett halvt liv dit: innan maj ska jag åka till skåne, ha möte med en trädgårdsarkitekt, föreläsa två gånger, fira jul, dammsuga vardagsrummet, åka till Miami, åka skidor i Idre och ha påsklov på landet.
I alla fall.
Nu har jag suttit vid mitt SKRIVbord sedan 08.00 och räknat tomma lattemuggar, bytt toner på skrivaren, kollat min kalender, bytt min bild i Facebook, bytt min bild i bloggen, blivit kompis med en moderat på Facebook (min första kärlek. Nej jag menar andra kärlek. Eller nej, första kärlek. Fast det beror ju på om kärleken Henke i 1:an räknas. Gör han inte det så är moderaten första kärleken), pratat i telefon, tänt och släckt min rosa lampa i fönstret och lyssnat på Meja, Kleerup och September.
Jag funderar starkt på att gå hem.
En jävla pissdag och hungrig är jag också
09/11/03 – 17:57
Annars så har jag mest jobbat med manuset.
Letat stavfel, letat stavfel igen och igen.
Kollat efter dubbla mellanslag både en och två gånger.
Sitter och väntar på att skrivaren ska bli klar; Mannen vill läsa.
Jag har mejlat iväg till förlaget och redaktören och hoppas att hon ska skicka sin rödpenna åt fanders.
Vad trött jag blir.
Nu säger skrivaren “Low toner”.
Du, jag är jävligt låg jag också.
Är det här… allt?
09/09/15 – 09:08
Igår letade jag fram ett manus daterat december -07.
Trehundrasextiofem sidor. Tänkte att jag skulle göra dom där ändringarna som ett förlag föreslog.
Ändringar som jag kunde hålla med om behövdes.
Men allvarligt.
Jag läste tre sidor och fick rodnande stänga ner fönstret, märka om objektet och gömma det. Jag vet inte vad jag ska säga men… jag tyckte inte om det.
“Självkänsla för tonåringar som inte blir”
09/09/11 – 07:36
Christina lägger ut boken ORKA! som pdf, läs varför.
Känslan bara fanns där en dag
09/08/23 – 21:33
Jag är trött på folk.
Alltså folk.
Det är alltid spännande att upptäcka saker hos folk, men ännu mer spännande att se hur jag reagerar på det.
Ah.
Pust, suck, stön. Folk alltså.
Har också tröttnat på den här sidan.
Velar lite fram och tillbaka.
Ska väl sätta igång med nästa bok, den jag började på i Grekland i juni men jag vet inte.
Helst av allt sippar jag vidare på mitt kaffe och bokar en resa någonstans.
Eller jo jag vet.
Jag bokar först en resa och sen fortsätter jag med boken.
Hoppar jämnfota
09/08/19 – 10:27
Det är bara förlaget och Mr MW som har läst manuset och nu lämnade jag det till en kompis.
Jag ville veta om hon fastnade på något, om det fanns något som bara inte fungerade.
Hon hade lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar igår.
Men alltså.
Det var som att vinna på lotto.
Så där så att kinderna värkte och magen bubblade av fnitter.
Hon tyckte jättemycket om – allt.
En kommentar om en specifik detalj i ett rum, annars bara bra.
Språket pratade hon mycket om och att känslan för huvudpersonen blev så stark trots att hon… ja. Det kan jag ju inte säga. Ehum.
“Jag är så imponerad av ditt språk, det känns så… färdigt. Du har ett eget språk.”
Natten var lång och jag fick frukosten serverad
09/08/13 – 12:38
Det känns som om begravningen var för länge, länge sen.
Verkligen.
Jag hade svårt att somna, trots att ögonen värkte och gäsparna ville spräcka käkarna.
Plockade fram mitt bokmanus och började läsa mitt i natten.
Jag har inte tittat på det sen i mars. Läste på i nästan två timmar, sögs in i texten och somnade med ett leende.
Jag kan ju.
Det finns hopp för framtiden och jag har lärt mig ett nytt ord
09/05/20 – 09:11
Idag skickar jag in nästa bokmanus.
Alltså näst-nästa.
Spännande är det, spännande I tell you.
Och sen måste jag slå ett extra slag för Twitter.
Där finns det ovärderliga källor av kunskap.
Folk är så smarta.
En mulen dag som denna
09/04/28 – 08:49
Det är fantastiskt att ha folk som ringer och frågar hur jag mår.
Som ber om ursäkt för att dom säger åt mig hur jag ska göra men allvarligt, det är fett nice.
Tack.
Jag har iaf överlevt gårdagen, lyckats ta mig upp och få i mig kaffe, sitter nu bland alla kartonger på mitt kontor och funderar över slutet på ungdomsboken.
Jag vill ha drama.
(undrar om den där burken med våtservetter för bilrutan funkar på mitt kontorsfönster också)
Och jag var…?
Drama ja. Det blir bra.
(och btw, har jag sagt att elin alvemark är sjukt strålande? läs för böfvelen, läs.)
Solen skiner
09/04/01 – 14:17
Ah. Manuset inlämnat.
Och boken kommer våren 2010 istället för till hösten.
Förläggaren tänkte att det var mindre kul att släppas samtidigt som Stephen King och Guillermo del Toro eller vad han nu heter.
Bra så.
Får samma redaktör som med Maskrosungen och det tycker jag om.
Jag har två nya på gång, en roman som riktar sig till tonåringar och en annan som har med min farmor att göra, mer kan jag inte säga nu.
Förövrigt har jag världens mest kreativa unge, Lillebror.
Han plockade med sig 100 spänn och drog till McD igår, “din mat* suger, den e värre än skolans.”
WTF.
* Köttfärsbiffar med grekisk sallad. Ursäkta mig herr gourmet, som åt hamburgare, morötter och pommes på McD, vari ligger den stora skillnaden?
Nystan
09/03/31 – 07:27
Har suttit uppe sent för att gå igenom manuset. Letar fel.
Ändrar. VARFÖR GÖR JAG SÅ?
Jag är glad, I´M SO HAPPY, PRETTY HAPPY, men helt slut i huvudet efter de sista sju dagarna.
Och jag är trött.
Ingen koll på dagarna.
Känner mig på gränsen till det mesta.
Jag: Är det vecka 14?
Lillebror: Äh…
Jag: Det är det, det är vecka 14!
Lillebror: Äh… jaha.
Jag: Då är det påsklov nästa vecka!
Lillebror: Äh… ja. Vad vill du att jag ska säga, grattis?
Slut i roten
09/03/26 – 16:40
Vad händer om jag inte ser änden på det jag gör?
Typ att jag… dör tror jag.
Grejen är att jag har sjukt svårt att se slutet på det jag pysslar med.
Bygg ett hus, fine, men jag kan inte se framför mig hur det ska se ut. Ritning – I hate you.
Skriv en bok, kul kul, men ÅÄÖ blir ett myller av just ÅÄÖ och det ger mig nervösa anfall och det är då jag gråter och ringer Mr MW och äter godis.
Men. Och här kommer poängen:
När jag hamnar i dom här fasansfulla, destruktiva, mardrömsperioderna, då tänker jag på pundaren som satt barfota i gräset en solig dag i Högalidsparken för 23 år sedan.
Under ena foten hade han tatuerat in HÄR SLUTAR BENET.
Det är så man ska göra. Sätt ord på skiten bara.
Halleluja.
Foo Fighters, Dave Grohl och utanförskapet
09/03/19 – 19:45
Jag har inte så mycket att säga, jag tänker mest.
På boken som jag snart lämnar över till förlaget, på Foo Fighters som slog undan benen på mig och på Dave Grohl som mer än gärna får hångla upp mig mot närmsta vägg (sorry Mannen, ta det inte personligt) och på Twitter som engagerar en hel generation och på det faktum att jag är så ointresserad.
Av det också.
Som om sanningen är till för att inte tro på
09/03/17 – 09:21
Om det ligger framför mina fötter, adresserat till mig, varför tar jag det inte då?