Saker som gör mig pirrig: när Majgull Axelsson skickar ett vykort som tack för Svedd, som jag i min tur skickade henne som tack för all läsglädje hon skänkt mig (bara mig så klart) – Aprilhäxan är min favoritbok all times.
“Ibland vill jag att någon ska dyka upp och ta hand om allt. Peka ut vägen, ge en liten knuff, stå bakom om jag faller. Sen kommer jag ihåg att jag är vuxen.” Läs hela Kajens inlägg här.
Själv intalar jag mig att det är okej att falla mot någon, det är fan jobbigt att vara vuxen.
Gårdagen; en fredagskväll med en tv som erbjöd ettan, tvåan och fyran, med andra ord: Trädgårdsfredag eller Dobidoo ungefär.
Det blev Dobidoo och Pripps Blå.
Så…förort.
Idag flydde vi fältet och gick på bio, det blev PUSS av Johan Kling.
Så bra.
Så vardag.
Så livet.
Jag har ingenting att klaga på, det här var ren njutning. Eller jo, det skulle vara att den kallas komedi.
Jag vill inte göra det. Livet är ingen komedi.
Bortsett från att jag fortfarande har ont i ryggen är det mesta okej.
Det mesta sa jag, inte allt.
Fortsätter min rensning, idag rök almanackorna (sparar visitkorten ett tag till. utifallatt.) och flera block som gör mig förvirrad. Nu har jag ett block. Ett.
Och mitt i allt, när jag mailar en webdesigner som jag hoppas ska uppfylla mina våta drömmar vad gäller hemsida och blogg, kommer jag plötsligt att tänka på en kvinna jag träffade i Thailand 2009.
Hon bor i London och vi skulle ses, dricka rödvin och prata om våra knäppa morsor, ja, tänk, hon har också en, men sen sågs vi aldrig. Jag mailade henne nu.
Berättade om boken, om hunden och allt det andra.
Jag hoppas verkligen att hon svarar. Verkligen.
Jag tyckte om henne.
Men så. Pratade med Denise Rudberg i telefonen häromdagen och hon gav mig lite att tänka på.
Och att göra. Så nu ska jag göra det.
Anna Brodow Inzaina formulerade det jag känner men inte kunnat sätta ord på.
Tack, tack, tack.
“Jag lider av koncentrationssvårigheter och en tendens att vilja splittra mig själv, därtill är jag en smula asocial.
Det är inte så att jag inte tycker om att umgås med människor, jag tycker mycket om att umgås med människor när det finns en kontakt, men jag har behov av att vila emellanåt och liksom nollställa mig själv. Min hjärna sållar inte sinnesintrycken utan tar in för mycket. Jag är överreceptiv. Behovet av att vila i tomhet kommer sig av detta. Det är ett sinnestillstånd som förr kallades melankoli.
Bloggen kommer jag fortsätta med, den tycker jag fyller en funktion. Jag känner att jag utvecklas i mitt tänkande och förhoppningsvis också mitt skrivande. Men allt det andra: twitter, facebook, ajöss!”
Karin Berg på Bokcirkel har läst Svedd.
Jag läste inlägget till mitt morgonkaffe.
Ståpäls på armarna. Happy, happy säger jag.
“Efter tre dagar hade jag läst din bok, på slutet kunde jag knappt sluta, vad hade hänt med Helena och David?? Boken var gripande, minst sagt, kände verkligen hennes förtvivlan och frustation att inte få till ett bra fungerande liv. Man led med henne hela tiden. Du fångade verkligen mitt intresse att läsa vidare för att få veta slutet eller rättare sagt vad som hänt. Fler sådana böcker! Som jag sa till dig, jag tycker att en bok ska sticka ut och inte bara vara stöpta i samma form och din bok gör verkliget det. Den etsar sig fast och man kommer inte glömma den. Härligt Sandra, fortsätt VÅGA och gör det DU tycker känns bra, då blir man en vinnare.”
Tack Lena!
Varför springa en hel när man kan springa en halv liksom.
Hunden ligger fortfarande och vilar, och vi var ute kl sju? Åtta?
Jag trodde hundar skulle ha motion.
Och mer?
Gårdagen som började så… bättre beg so to say, slutade riktigt, riktigt bra.
Det kan bli en bra sommar det här.
Men tack.
NU hittade jag De Van, skitbra, lyssna bara.
De Van – Shine (MV)
De Van | MySpace Music Videos
Trummisen jobbar på mitt stammiscafé och har liksom inte sagt mer än att “jag trummar lite i ett band.” Så fick vi höra att dom hade release för senaste plattan på Café Opera. Snart turné i USA.
NÄMEN.
Iallafall. Min typ av musik.
Helvetesvandring som imponerar
Sandra Gustafsson debuterade 2006 med den självbiografiska uppväxtskildringen ”Maskrosungen”. Nu kommer hennes första skönlitterära bok, ”Svedd”, en psykologisk spänningsroman.
Den handlar om Helena som sitter inspärrad, oklart varför. En gång i veckan träffar hon en psykolog, som långsamt drar sanningen ur henne. Däremellan får vi möta Helena under olika skeden av livet: som barn, som ung, som vuxen – djupt förälskad i den gifte mannen David.
Tills hon möter honom har hon inte vågat eller kunnat lita på någon annan människa, men med David vågar hon ta del av livet och tillåta sig att älska. Ändå är det kärleken till honom som får henne att falla över kanten.
”Svedd” är mer en relationsroman än en spänningsdito. Visst använder författaren verktygen: att lager för lager blottlägga sanningen om vem Helena är och vad som fått henne inspärrad, att lägga ut ledtrådar och tvinga läsaren vidare, locka och lura. Men spänningen ligger på ett djupare plan och det som är verkligt intressant är skildringen av det liv som blev Helenas. Vi får det i skärvor, okronologiskt och brutalt, och trots att sanningen kan anas tidigt blir den ändå smärtsam att ta till sig.
Sandra Gustafssons språk är på en högre nivå än hos de flesta andra författare i genren. Det är poetiskt och precist, utan tillstymmelse till klyschor eller utslitna metaforer. Samtidigt är det, vid behov, rått och obarmhärtigt.
”Svedd” är en imponerande debut och en av de romaner som stannar kvar. Alla frågor får inte svar, alla lager blottläggs inte. Kanske är det därför den fortsätter skava även sedan den hamnat i bokhyllan.
Annika Bengtsson
Titta, första recensionen av Svedd!
Yeay!
“Sandra Gustafsson skriver mycket bra, jag kommer så nära Helena att det skrämmer mig. Jag känner hennes utsatthet in på skinnet och in i märgen. Författaren använder rytmen i ord som ett verktyg för att säga något inte bara i ord utan med känslor.”
Läs hela här.
Blev inbjuden på författarfika idag på Södermalm i Stockholm.
Maria Ernestam, Denise Rudberg, Varg Gyllander, Alexandra Pascalidou, Katarina Wennstam, Mari Jungstedt, Maria Sveland och Helena von Sweigbergk och en till som jag tappat namnet på.
Det var trevligt.
Jag kände mig i och för sig som årets rookie, årets tjuvlyssnare och årets mähä.
Men alla var trevliga och glada; ett väldigt fnissande emellanåt.
Satt och lyssnade när jag inte hade något vettigt att säga, och fick en del uppslag, inte att skriva ner utan mer inför skrivandet.
Jag kommer gärna med och fikar/lyssnar igen.
Högläsning.
Åsa, Christina, som kommer med en bok i höst Jag älskar dig inte och Mona.
Johanna från Bokhora och Tage från magen.
Eh.
Simona (din hemsida funkar inte) – som kommer med en bok samma dag som Svedd släpps, Överrenskommelser.
Det är snusk i den också.
Ölglas.
Bilder har jag snott från Lotten och Pernilla och Sara.
Är det någon annan som sitter på bilder så skicka gärna över dom, jag vet inte vad jag höll på med igår, mina bilder är skitkassa.
Det känns som att jag inte pratade med alla men det gjorde jag, väl?
Lite? Fru hatt, Anna Toss, Popjunkien, Tonårsmorsa, The witch, Sara, Linda, Moster Baba, Bengan, Vanja, Per, Mats, Lena och hjälp mig, var det fler med bloggar/hemsidor där?
Tack till alla för att ni ville fira med mig!
Efter minglet blev det middag på Fenix med Anna, Lotten, min förläggare Eva och Sanna som jag pallade äpplen med när jag var sex år. Typ.
Det var så sjukt roligt!
Jag hade värk i kinderna, värk.
Jag tror att vi ägde det där stället igår.
Jag tror också att jag drack en drink för mycket.
Och jag dör en smula.
Magpirret tar sig sakta upp i strupen, halsen och ut: tihi!
TIHI för fan!
Boken är klar, den finns på riktigt, den har sidor med bokstäver och sidnummer och framsida och baksida och jag dör ju för fan en smula.
Jag sa en gång, efter att jag sett Denise Rudberg på tv, att jag ville ha en egen Denise Rudberg som jag kunde ha i min ficka.
Idag träffade jag Michael Nyqvist under en radioprograminspelning.
Nu känner jag likadant.
Jag vill ha en egen Michael Nyqvist, och han kan få ligga i den högra fickan, alldeles bredvid min iPhone.
Skrev Till och Författarens tack till boken idag.
Det kändes som ett avslut.
Oh, idag har det burits saker in i bilar och det har lämnats saker till återvinningsstationen.
Träffat så mycket trevligt folk överallt – alla var så vänliga.
Kanske för att jag är ful idag?
Jag köpte en stor påse blandgodis och när jag ätit min ensam (boring) middag ska jag se på film.
I morgon lämnar jag Österlen tidigt, men det blir med ett leende den här gången. Kärlek.
Jag undrade vad det var med mig när jag vaknade idag.
Efter att ha läst ett asboring mejl, dragit i mig tre koppar kaffe, fortfarande inte kommit på exakt vad som felar och därtill bokat tid för att klippa av mig håret så läste jag Calle.
Tack.
Tack Calle.
Idag skickar jag in nästa bokmanus.
Alltså näst-nästa.
Spännande är det, spännande I tell you.
Och sen måste jag slå ett extra slag för Twitter.
Där finns det ovärderliga källor av kunskap.
Folk är så smarta.
Copyright © 2010, | Sandra Gustafsson blogg is proudly powered by WordPress All rights Reserved | Theme by Ryan McNair
