Knack knack

Added on by Sandra Gustafsson.

Så kändes det. Knack knack.
Livet stod bakom mig och ja - flåsade.
I min iver att ta igen hela hemska sommaren, att liksom leva igen, har jag klämt in allt i mina dagar. Det går ju inte.
Jag backar lite, avbokar mina dagar, allt utom skrivandet och träningen. 
 

Vinnarna

Added on by Sandra Gustafsson.

.

Rätt svar på frågan är: HOI är en förkortning av House of independence

Här är de 10 vinnarna som alla får ett signerat ex av Gå om intet:

Anna Hedström, Luleå
Emmelie Hardenborg, Stockholm
Annelie Pettersson, Tranås
Pia Persson, Ulricehamn
Mona Johnsson, Olofström
Helena Riihiaho, Uppsala
Michaela Bredolo, Jordbro
Eva-Lisa Svensson, Skövde
Ingegerd Rönnlid, Simrishamn
Thommy Mejtoft, Umeå

Grattis, boken kommer på posten i veckan!
 

Yes! Yes! YES!

Added on by Sandra Gustafsson.

Jag fikade med en ny bekantskap och det bara för att jag frågade om jag fick bjuda på en kaffe. Vi har haft lite kontakt på Twitter och Instagram under något år och så plötsligt såg jag henne i centrum och frågade om vi kunde fika någon dag.
Hon sa ja.
Det var en av sakerna vi pratade om när vi fikade, om att välja roliga saker i livet.
Att våga.
Att kliva utanför sin safezone. 
Jag ville lägga till en sak. Jag ville förtydliga att det är viktigt att man säger ja till saker som man mår bra av, inte säga ja till saker för att chefen tycker att det är bra, eller för att det är nog bra för min image etc osv.

Från det till något annat, som dock har med livet att göra.
Idag klev jag in till min akupunktör och fann min äldsta vän i väntrummet, C 82 år.
Jag blev så glad när jag såg henne.
Helt överväldigad av det, och påminnelsen över att hon funnits i mitt liv under så många år vid alla möjliga tillfällen, kramades vi och beundrade varandras Mulberryväskor (okej, det är en grej vi gör hon jag) när det var min tur att nålas kramades vi igen och sa att "Resten tar vi om tre veckor!"
Vi bokar in varandra.
Vi fikar.
Vi gråter och skrattar.
Vi säger ja.

 

Utlottning av Gå om intet

Added on by Sandra Gustafsson.

Eftersom jag inte kan vara med på bokmässan i år men ändå vill bidra till festfeelingen, lottar jag ut 10 signerade ex av om intet.

Det enda du behöver göra är att svara på den här frågan: 

Gå om intet gavs ut av HOI förlag - men vad är HOI en förkortning av?

Svaret vill jag ha till vinn@sandragustafsson.se senast söndag 28 september kl. 09.00.
De tio första rätta svaren blir vinnare - lycka till!

Sl ow ly

Added on by Sandra Gustafsson.

Jag åker inte till bokmässan i år.
Det finns inte energi till det. 
Trodde inte att jag, superkvinnan, skulle falla så hårt, så långt, så definitivt.
Jag har kraschat då och då, kanske ett par gånger per år, men jag har alltid rest mig, alltid torkat tårar och svalt ångest och sopat rent omkring mig för att det inte ska märkas.
Men efter att ha gjort så i femton år tog det stopp.
Jag vet inte hur jag ska förklara ordet "utbränd".
Jag vet inte hur jag ska förklara känslan av att befinna sig i ett sådant tillstånd, för i mitt fall var det just avsaknaden av känslor som var problemet.
Jag brydde mig inte om någonting. Men det här berättade jag ju om (scrolla ner) för ett tag sen.

Jag mår ju avsevärt mycket bättre nu, och får hålla i mig för att inte rusa på som en galning igen, inte kliva in och försvara allt och alla, inte göra andras jobb, inte vara överallt.
Det går sakta.
 

 

Dagen

Added on by Sandra Gustafsson.

Sprungit och jobbat med manuset. Bjudit en tjej på fika, obs, först nästa vecka. Men ändå.
 

Kära dagbok

Added on by Sandra Gustafsson.

Jag läser Projekt Rosie efter ett tips från Simona.
Faktiskt första boken på väldigt länge som får mig att skratta högt.
Jag tränar löpning tre gånger i veckan för att (citat från min man) "Det är nog bra för ditt huvud."
Jag skriver tre dagar i veckan och har tapetserat halva sovrummet med post-it lappar (gula) och har kastat om fem kapitel. Det går bra.
En del dagar somnar jag vid fyratiden på eftermiddagen, då är orken slut. 
De dagarna blir färre, tack.
Har minutiös struktur på mina aktiviteter och jobbar hårt med att inte fastna i situationer som gör att jag, så att säga går i gång. Tänk tonårsmamma. Tänk hundmatte. Tänk folk.
Misslyckas jag får jag yrsel, tinnitus osv etc.
Så jag tänker mig för. Tänker på mig själv.

 

 

On and on

Added on by Sandra Gustafsson.

Så här är det nu: tre steg framåt, ett steg bakåt.
Just det där bakåt är så galet nerplockande.
Om jag var en sån som åt godis hade jag ätit godis nu.

Framåt

Added on by Sandra Gustafsson.

Idag var jag på min nionde akupunkturbehandling på elva dagar.
Jag gick dit med noll förväntningar (se bild) - idag mår jag mycket bättre.
Förutom nålar har jag legat med värmelampa över njurarna och övrig tid fått bindvävsmassage.
Jag har fått tillbaka lusten att skriva, påta i jorden och träffa folk.
Nu bromsar jag mig själv, det blir lätt så att jag vill allt och så är jag tillbaka i samma läge igen (se bild) och undrar vad fan det var som hände.
Jag vill inte dit igen. Det var hemskt.
Idag drog jag ett skämt, småpratade med tjejen på apoteket och log åt en söt bebis. 
Jag har nog snart hittat mig själv igen.

Tingel

Added on by Sandra Gustafsson.

Beställde ett halsband från etsy och fick en lapp med paketet: "Simple things for complicated folks". *åh*
PLUS en lapp med texten: "Great writers have often been imitated by others, whose works, although apocryphal, are interesting."
Alltså jag beställde en visselpipa på kedja.
*känner mig sedd*

Come to nothing

Added on by Sandra Gustafsson.

Läser provöversättning av min senaste bok.
Fastnar på ord som CONCEITED, CONSIDERATE och CHUGGING.
Och BECKONING. 
Och EXAGGERATED. <3
PATRONIZING. åh.
INDEX FINGER *nöjd*
 

I get so emotional

Added on by Sandra Gustafsson.

Den här sommaren har varit hemsk. 
På några veckor försvann all glädje, all nyfikenhet, all lust att överhuvudtaget vilja göra någonting. Alltså någonting.
Plötsligt undvek jag mina vänner, satt inne (inne! ni vet vilket väder vi har haft!) och gjorde ingenting. När klockan plötsligt var fyra på eftermiddagen och jag bara kunde konstatera att ännu en dag hade gått. En till. Och sedan en till och plötsligt hade det gått jättemånga. Och det värsta: jag brydde mig inte. Jag brydde mig inte om någonting. Alltså någonting.
Kände ingenting; var inte ledsen, inte arg, inte glad - ingenting.
Jag träffade psykologen som - med all rätt - fick en smärre chock.
"Ditt ansikte visar inga känsloyttringar".
Det var en av alla saker han sade. En annan var att han föreslog antidepressiva.
"Du måste få upp näsan ovanför ytan igen innan vi kan jobba vidare".
Eftersom jag inte brydde mig om någonting sa jag okej och kontaktade vårdcentralen.
Det blev ett möte med samtal, ett annat för blodprov men innan det tredje mötet för beslut om tabletter, kontaktade jag en alternativ klinik.
Jag har nu fått fyra akupunkturbehandlingar på fyra dagar. Två dagar med kompletterande massage och jag börjar få energi. Börjar se framåt och kan längta efter saker igen; att skriva, träna, läsa, gå på bio, att vara mig själv.
Tre kloka människor säger samma sak till mig nu, och jag jobbar hårt på att lyssna.

JAG måste ta hand om MIG och inte bara alla andra.

Tänk, tänk, tänk.

Added on by Sandra Gustafsson.

Och då, när trycket lättar och allt känns lätt och fint och det går att andas igen - det är då jag ska fortsätta tacka nej till allt. Jag vet inte när det blir bra, när jag blir bra, när dagen kommer att handla om att leva istället för att överleva. 

"Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.” Nalle Puh

 

Sorgligheter

Added on by Sandra Gustafsson.

Mest legat på soffan och läst om världen.
Till morgonkaffet igår läste jag om barn som bombats till döds på en lekplats.
Till dagens morgonkaffe läste jag om 20 döda i attack mot FN-skola.

Jag fattar inte. Alltså - jag fattar inte.
När jag inte fattar försöker jag ta reda på varför:
Kortfattat på SVT om konflikten.
Och här en ordentlig, mer djupgående om konflikten.
 

Jag blir inte klokare. Och jag förstår fortfarande inte varför folk måste döda varandra.
Och jo, det finns en 16-årig tjej i Gaza som twittrar nu.
 

 

Är det inte det ena, etc osv.

Added on by Sandra Gustafsson.

Nackspärr. Fast egentligen är det skuldran som är kajko. Och axeln. 
Tre nätter med usel sömn gör ju inte saken bättre. Knaprar Diklofenak och vilken lättnad.
Vill inte grina längre, hurra.
Och denna värme; vet ni hur svullna fötter jag har? Och anklar? Och fingrar? Etc osv.

Here. Right now.

Added on by Sandra Gustafsson.

16 juni: releasefest nr två för Gå om intet.
Efter det sov jag väl mest?
20 juni: midsommarafton.
Andningen satt högt upp.
23 juni: tog bilen till småland. 
Mådde väl bra?

Sen kom trycket tillbaka. Tröttheten. Rastlösheten (den kombinationen alltså) och allt som har med krav (livet?) att göra liksom tar över.
Eller: jag drunknar?
Jag vet inte.