Close

160715

Posted on by Sandra Gustafsson

Jag har precis kommit hem efter fyra dagar i London med Pernilla.
Det är 29 år sedan jag var där senast, då med hårdsprayat hår och mörkröda läppar, Levis 501:or och en stark önskan om att få passa in någonstans. Språkresa med andra ord.

Det här var en bra resa. Jag gillar London. Tänker att det handlar om byggnaderna, att det påminner så mycket om Stockholm. Låga hus. Mycket vatten. Båtar. Broar. 
Jag kommer att åka tillbaka igen och igen och igen.

Comments 1

160601

Posted on by Sandra Gustafsson

Jag har fått ett nytt jobb.
Överlämningen pågick under april och jag började 1 maj.
Jag är numera förlagsredaktör och ansvarig för manusintagningen på Hoi Förlag
Himla kul jobb! 

 

Comments 1

160529

Posted on by Sandra Gustafsson

Igår fyllde jag 44 år. Jag hade fixat en privat öppethusinbjudan vilket resulterade i att 11 pers kom och gick mellan kl. 17 och 24, och 10 pers dök inte upp alls.
- Alla hann inte ses.
+ Jag hann prata med alla.

Inatt bet jag av alla mina naglar samt skickade tack-sms till hela världen och idag hetsäter jag kladdkaka och dricker takeawaylatte och för att inte äta sötsaker är jag väldigt bra på att äta sötsaker.

160424

Posted on by Sandra Gustafsson

Jag tänker mig livet som en löparbana, tänk dig ett varv på en IP, 400 meter.
Jag tänker mig att jag varv efter varv ska förändra något, förbättra något, förbättra mig.
Det får inte finnas en del av mig som jag inte har utmanat, inte pressat, inte slitigt med.
Jag vill inte bevisa något, inte för mina barn och inte er, det handlar inte om någon annan.
Jag vill bara känna att jag gjorde allt jag kunde för att bli bäst på att vara jag.
 

160402

Posted on by Sandra Gustafsson

.

Ni ser att arbete pågår? Att just här, vid det här matbordet, skrivs det en bok. En roman om kärlek men kanske främst en roman om kärlek och död. 
Jag är den där katten nu, den där utsvultna som cirklar runt, som inte vågar närma sig.
Jag är den.

160402

Posted on by Sandra Gustafsson

Vi tar ett glas vin efter teatern.
Pratar om pjäsen, om närvaron på scen, om närvaron i livet.
Jag tänker på min separation, på livet då och på livet nu.
Hur ett helt liv med någon annan kan kännas så avlägset, så overkligt. Som en dröm. Som om det aldrig har hänt. För när jag går på gatorna i mina nya kvarter så känns det rätt. Som det ska vara. Som om det aldrig har varit på något annat sätt.
Det är en skön känsla, även om den kan förbrylla mig.

"Det är verkligen skillnad på dig nu", säger hon. "Du är annorlunda, liksom inte så där låg som du ofta var. Det är du inte nu. Man märker det, att du mår bra."
 

Och de orden gör mig glad.

160330

Posted on by Sandra Gustafsson

Kanske är det på grund av alla moln som lägger sig som ett iskallt lock över mig när jag går ut den här dagen. Kanske är det alla moln som tvingar mig hem igen.
Jag har frusit den här vintern och jag längtar efter värmen, efter milda vindar och en kaffe ute någonstans där jag kan sitta och se på folk. Lyssna på folk, på deras liv, samtidigt som jag vickar på benet och låter min flipflop ramla av.

160329

Posted on by Sandra Gustafsson

Man tänker att grunden är solid, att det var längesedan man var så stadig, så stark.
Men det räcker med en person för att störa allting. Få ordningen att rubbas.
Få grunden att skaka.
Man biter ihop och tänker på något annat, bygger upp sig igen men då är skalet redan sprucket. När nästa person kommer och gör fel blir skadan enorm på en gång. På några ögonblick. På några sekunder.

Man vet inte hur man överlever livet.
Man kanske hittar en nål i badrumsskåpet som man sticker någonstans.
Man kanske går en lång promenad och lyssnar på StarWaves och biter sig i kinderna för att inte grina på Ringvägen, på Renstiernasgatan, på Folkungagatan.
Man kanske blir arg på hunden som vill något.
Man kanske bara går och lägger sig och hoppas att allt är bättre en annan dag.

160328

Posted on by Sandra Gustafsson

Ibland möter man någon som är på en annan plats i livet, som upplever saker som jag redan gjort. Man sparar mötet någonstans inuti, ler, och går vidare.

160326

Posted on by Sandra Gustafsson

Idag har jag lyssnat på Clean getaway med Maria Taylor. 
En fin låt om uppbrott.
Den slutar med And I miss you, I miss you every single day och jag tänker att det är så.
Det är så mycket att sakna!
Grannar, situationer, miljöer.
Ett liv.
Huset vi byggde. 36 planterade syrénbuskar. 38 lavendelbuskar. 3 Himalayabjörkar. Körsbärsträden. Bastun nere vid sjön. Eldningstunnan en bit från huset. Grillplatsen på baksidan. Hängmattan. Hundpromenaderna med Monkan. Joggingturerna med Anna och Fredrik. Vin och prat i Maries växthus. En kaffe med Jonny. Robbans alla projekt. Westernfesterna med Lelle och Lisa. Spontanmiddagarna med Wiking och Annelie. Båtturerna med Larre och Kerstin, vinkvällarna med Micke och Kicki. Långa samtal och många skratt med Anna-Lena och Peter. Alla stunder på bryggan. 
Ni som var en del av det livet -  jag saknar er.

 

 



 

Comments 1

16026

Posted on by Sandra Gustafsson

Många saker förändras i samband med en separation.
Ny bostad, ny möbler, nya rutiner, nytt, nytt, nytt. Som det ska vara.
Det jag inte var beredd på var hur många av mina egna rutiner som skulle förändras, invanda beteenden som jag trodde hörde till mig. 
Nyhetsmorgon till frukosten alla dagar i veckan.
Följa Veckans brott, Let´s dance, Sveriges Mästerkock och Bonde söker fru.
Se nio-filmen på söndagskvällar.
Släcka runt 22 på vardagar.
Nätshoppa exklusiva väskor. Eller vi säger bara nätshoppa onödiga saker i största allmänhet.

Inga av ovanstående punkter gör jag längre.
Jag ser inte på tv överhuvudtaget.
Jag är oftast uppe till midnatt.
Jag har slutat nätshoppa onödiga saker.

Jag tycker att det här är väldigt intressant.
Hur kom det sig att jag satt timme efter timme i en soffa varje kväll och tittade på tv?
Varför gick jag och lade mig 22.00?
Varför nätshoppade jag så jävla mycket onödiga grejer?
Jag tänker att jag satt i den där soffan för att vi gjorde så i vår familj och jag gick och lade mig 22.00 för att alla andra gjorde det och jag tror att jag nätshoppade för att döva en kliade känsla av att jag inte trivdes, inte ville vara en del av det som pågick och genom att lägga energi på saker tryckte jag bort mina känslor.

Känner ni igen er?
Ni kanske sitter där i soffan på kvällarna fast ni egentligen vill läsa en bok, måla en tavla eller stå på huvudet. Varför sitter ni kvar?

 

 


 


 

160320

Posted on by Sandra Gustafsson

Missade att posta två dagar för #blogg100, borde ju självklart ha tänkt på att schemalägga inläggen men icke.
Jag har varit i Falun på Dalarnas bokmässa. Träffat författarkollegor, nya läsare osv.
 

160317

Posted on by Sandra Gustafsson

Idag har jag fikat ute på stan en snabbis. (obs det är vår.)
Fast dagen började 06.03 när klockan väckte mig.
DHL ringde 06.58 och meddelade att nu stod man på gatan med 4 kollin, vänligen kom ner och signera.
Jag vet inte hur jag tänkte när jag beställde 6 stycken Lilla Åland-stolar när jag bor ensam med en tonåring som kommer och går. Extra spännande när jag har ett klaffbord för två som - med viss ombyggnation - kan ta 5 eller 6 personer. Kan tänkas att det var det jag såg framför mig när jag tryckte på beställ. Å andra sidan är det 14 veckor sedan jag beställde och jag minns inte längre hur jag tänkte. Så jag sitter här nu i mitt kombinerade kök/vardagsrum på kanske 28 kvm och tittar på 6 stycken vita Lilla Åland varav 4 med karm (älskar karm!).

Jag är fortfarande trött och längtar efter dagens powernap som jag tar innan jag ska på boksläpp för Anne Liljeroths senaste roman "På andra sidan gatan".