fredag
dec232005
Slutet
12.23.2005
I går dog min pappa.
Jag fick ett samtal klockan 14, det var farmor.
Hon hade hittat honom.
Men trodde att han sov.
Så hon satt där en stund och åt kycklingsoppan hon tagit med till honom.
Men han ville inte ha den, förklarade hon för mig.
Han hade haft diarrér i över en veckas tid.
Han var 1,78 lång och vägde inte ens 50 kilo.
År av hårt alkoholmissbruk hade slagit ut kroppen.
Han drack ingenting på slutet.
Kunde inte gå själv, utan fick hålla sig i väggarna för att ta sig till toaletten.
Men det gick inte.
Sista dagarna i sitt liv bajsade han på golvet.
Jag har släppt den biten om pappa som handlade om skuld.
Sista året skyllde han sitt missbruk på mig.
För att jag inte ville träffa honom.
Varsågod, tänkte jag.
Om det gör ditt liv lättare.
Han vägrade följa med till sjukhus.
Farmor försökte sedan i söndags, men han ville inte.
Hans sista 7 år i livet har varit ett evigt in och ut på Mariapol och Södersjukhuset.
Det fanns ingen värdighet.
Och inget liv.
Det här var det sista jag ville att min farmor skulle behöva gå igenom.
Att finna sitt enda barn söndersupen, uttorkad - död.
Polisen förvarnade mig om att han låg på soffan.
Men han har täcket över sig.
Och det hade han, ända upp till halsen.
Jag fick en chock när jag såg honom.
Huden spänd och vaxliknande.
Ögonen halvt öppna och munnen öppen.
Han påminde om en av fångarna i Hitlers läger.
Farmor var framme tre gånger och kände på honom.
Jag tyckte att han blinkade.
Hon pendlade mellan att förstå och vara helt oförstående till att han var död.
Det är så konstigt, han var ju inte sjuk.
Jag undrar hur det känns att dö.
Vad tror du han gör nu?
Hon var arg över ambulanskillarnas ovilja till återupplivningsförsök.
De ville inte ens försöka.
Mitt hjärta brast igår.
Min farmor, som ska vara en lycklig pensionär på 82,
fann sin son död igår.
Han blev 60 år.
Jag fick ett samtal klockan 14, det var farmor.
Hon hade hittat honom.
Men trodde att han sov.
Så hon satt där en stund och åt kycklingsoppan hon tagit med till honom.
Men han ville inte ha den, förklarade hon för mig.
Han hade haft diarrér i över en veckas tid.
Han var 1,78 lång och vägde inte ens 50 kilo.
År av hårt alkoholmissbruk hade slagit ut kroppen.
Han drack ingenting på slutet.
Kunde inte gå själv, utan fick hålla sig i väggarna för att ta sig till toaletten.
Men det gick inte.
Sista dagarna i sitt liv bajsade han på golvet.
Jag har släppt den biten om pappa som handlade om skuld.
Sista året skyllde han sitt missbruk på mig.
För att jag inte ville träffa honom.
Varsågod, tänkte jag.
Om det gör ditt liv lättare.
Han vägrade följa med till sjukhus.
Farmor försökte sedan i söndags, men han ville inte.
Hans sista 7 år i livet har varit ett evigt in och ut på Mariapol och Södersjukhuset.
Det fanns ingen värdighet.
Och inget liv.
Det här var det sista jag ville att min farmor skulle behöva gå igenom.
Att finna sitt enda barn söndersupen, uttorkad - död.
Polisen förvarnade mig om att han låg på soffan.
Men han har täcket över sig.
Och det hade han, ända upp till halsen.
Jag fick en chock när jag såg honom.
Huden spänd och vaxliknande.
Ögonen halvt öppna och munnen öppen.
Han påminde om en av fångarna i Hitlers läger.
Farmor var framme tre gånger och kände på honom.
Jag tyckte att han blinkade.
Hon pendlade mellan att förstå och vara helt oförstående till att han var död.
Det är så konstigt, han var ju inte sjuk.
Jag undrar hur det känns att dö.
Vad tror du han gör nu?
Hon var arg över ambulanskillarnas ovilja till återupplivningsförsök.
De ville inte ens försöka.
Mitt hjärta brast igår.
Min farmor, som ska vara en lycklig pensionär på 82,
fann sin son död igår.
Han blev 60 år.
Reader Comments (62)
Stackars, stackars dig!
På något sätt kanske man ändå kan tänka att farmor, hon har ju dig, och att ... jag kommer inte på vad jag vill säga. Beklagar. God jul ändå.
Många varma och ömma kramar till Dig Sandra. Skänker en tanke till Dig, farmor och även Din pappa idag. Hoppas att Du får en någorlunda Jul ändå. *kram*
Läste artikeln om dig och det känns skönt att det finns fler (än jag) som vägrar var offer. Plötsligt kändes inte min vilja att överleva så "ful". God jul Sandra, och ett gott nytt år!
Ps. Jag vet inte om "ett beklagar sorgen" är vad du vill höra. Du verkar ju onekligen ha frigjort dig från far din, sedan ett tag tillbaka. Mina tankar går närmast till din farmor... Ingen mor borde behöva dö före sin son.
Jobbigt, både för dig och din farmor. Hoppas ändå att du kan känna någon form av lättnad eller frid nu. God Jul och en massa varma tankar till dig.
Sänder varma tankar till dig.
Vet hur det var att ha en pappa.
Men vi är fri och kan gå vidare med våra liv.
A-M
Skickar iväg en tanke och en stor kram.
Jag beklagar sorgen, verkligen, över allt det jag läste.
Jag känner med dig! Jag har en annorlunda, men ändå en icke-relation, till min pappa. Kan tänka mig att det är många dubbla känslor nu. Hoppas julen kan bli skaplig ändå. *stor kram*
Jag beklagar sorgen och tänker på dig och din farmor. Jag hoppas att du ändå får en okej jul.
Sänder många kramar.
enormt stor kram till dig och din familj... speciellt till dig.
Alkohol är en otacksam och egoistisk vän...ord kan inte lindra det du, och dina nära, går igenom just nu men vi tänker på er!
Samuel
Skickar en röd tankeballong från ett snöigt Småland. Den finaste.
Du verkar vara en fantastisk människa. Jag minns artikeln i Svd. Varma tankar till dig.
Min biologiska far dog ungefär på det sättet också. Sönderskiten och leverslut. Fast han hängde sig till sist. Usch, fyfan för spriten. Det finns inga värdiga slut där.
Stackars din farmor. Sådant förtjänar ingen.
jag har länge tänkt, när jag läst, att du är en fantastisk människa. detta besannas bara med det jag nyss läst och en stor kram till dig från mig.
jag beklagar sorgen, med definition som du vill. god jul och gott nytt år.
kram
beklagar...
Ibland är det så svårt att hitta rätt ord.
Mina tankar går till dig och din farmor i denna stund. Jag hoppas att du och din fantastiska familj kan ha en någorlunda god jul.
Massa varma kramar
Tänker på dig och din familj och skänker en stor kram!
jag vet inte vad jag ska säga, så jag skickar massor med varma kramar till dig och familjen, med farmor!
Varma kramar till dig, din farmor och din familj.
Vilket starkt inlägg!!! Tårögd!! Beklagar!
Vad skönt för din pappa ändå att "få somna". 1000 styrkekramar till dig Sandra, och till hela din familj.
Beklagar sorgen.
Å, Sandra, jag som frågade i onsdags. Så sorgligt. Tänker på dig. Kram
Så tråkigt.
Min farmor sa en gång när jag fick missfall att "ingen mamma ska behöva vara med om att ens barn dör". Det var det värsta hon kunde föreställa sig. Stackars din farmor.
Vad sorgligt. Ett sorgligt slut på ett sorgligt liv. Alkoholen är en hemsk fiende.
Hoppas att ni ändå får en god jul och lite familjetrivsel fram till begravning och allt med det hela.
Kram och må så gott du kan.