tisdag
apr262005
Ålderskriser
04.26.2005
Nu ska vi lufta något som
brukar kallas för Ålderskris.
Finns det?
Och vad innebär det -
för dig?
Själva ordet kris kommer
från det grekiska ordet
crisis, som betyder
avgörande vändpunkt.
Det handlar bara om utveckling
där krisen är ett förlopp.
Det låter inte så farligt alls.
Mer...spännande.
Treårs- och sexårs trotsen och för-
puberteten (som börjar någonstans
runt 9-11 års åldern) är välkända
för de flesta.
Som har barn i allafall.
Men vad händer sen då?
Shit!
Vi blir vuxna.
Hemska tanke!
Ta ansvar.
Flytta hemifrån.
Betala räkningar.
Köpa dasspapper.
Inte helt lätta grejer.
Men det hör till.
Så rullar livet på.
Man blir kär.
Flyttar ihop.
Får barn.
(Bry er inte om ordningen,
det kan se ut på alla möjliga sätt.)
Och så PANG kommer första
smällen.
Kalas.
Hurra! Hurra! Hurra!
"Tänka sig att lilla gumman har fyllt
trettio år, jaja, tiden går så fort!"
Gulp.
Eeehh...ska jag krisa nu?
Typ.
Trettioårs-kris.
Hur blir man då?
Kortare kjolar?
Men jag använder nästan aldrig kjol...
Mer mascara?
Kan inte bli mer...
Kanske börja knarka lite?
Nänä inte bra...
Ja!
Jag vet!
Jag kan SHOPPA lite mer!
Fast det gör jag ju redan så mycket...
Hur vet man att man är i en ålderskris?
Finns det tydliga tecken?
Hår på stortårna?
Påsar under ögonen?
Går upp i vikt?
Ner i vikt?
Är det skillnad på kvinnor
och mäns kriser?
Har ni haft ålderskriser?
Hur vet ni det?
brukar kallas för Ålderskris.
Finns det?
Och vad innebär det -
för dig?
Själva ordet kris kommer
från det grekiska ordet
crisis, som betyder
avgörande vändpunkt.
Det handlar bara om utveckling
där krisen är ett förlopp.
Det låter inte så farligt alls.
Mer...spännande.
Treårs- och sexårs trotsen och för-
puberteten (som börjar någonstans
runt 9-11 års åldern) är välkända
för de flesta.
Som har barn i allafall.
Men vad händer sen då?
Shit!
Vi blir vuxna.
Hemska tanke!
Ta ansvar.
Flytta hemifrån.
Betala räkningar.
Köpa dasspapper.
Inte helt lätta grejer.
Men det hör till.
Så rullar livet på.
Man blir kär.
Flyttar ihop.
Får barn.
(Bry er inte om ordningen,
det kan se ut på alla möjliga sätt.)
Och så PANG kommer första
smällen.
Kalas.
Hurra! Hurra! Hurra!
"Tänka sig att lilla gumman har fyllt
trettio år, jaja, tiden går så fort!"
Gulp.
Eeehh...ska jag krisa nu?
Typ.
Trettioårs-kris.
Hur blir man då?
Kortare kjolar?
Men jag använder nästan aldrig kjol...
Mer mascara?
Kan inte bli mer...
Kanske börja knarka lite?
Nänä inte bra...
Ja!
Jag vet!
Jag kan SHOPPA lite mer!
Fast det gör jag ju redan så mycket...
Hur vet man att man är i en ålderskris?
Finns det tydliga tecken?
Hår på stortårna?
Påsar under ögonen?
Går upp i vikt?
Ner i vikt?
Är det skillnad på kvinnor
och mäns kriser?
Har ni haft ålderskriser?
Hur vet ni det?
Reader Comments (8)
Jag ska fylla 30 i höst och det känns jättejobbigt. Alltså, man är vuxen då och kommer inte undan med att vara "nåt på 20". Jag försöker träna mig på att göra vuxengrejer, typ köpa frottéhanddukar som matchar till tapeterna och sånt, men hur jag än gör känner jag mig (privat) sällan äldre än 16.
Haha! Har själv funderat på det där med att "vara vuxen".
Ja menar:gift, två barn, hus, bil, båt...är det inte läge att vara vuxen då ;)
Jaa, vad bra man hade det som barn (off topic, visst ;-) man var ute och lekte hela dagarna, fick mat serverad, etc. Sedan fick man börja skolan (jippiii!) och träffade sina kompisar dagarna i ända (och pluggade lite också). Livet var sååå bra.
Nu så får man göra allt själv (är singel), får ingen "veckopeng" längre (däremot en "månadspeng" som man får göra vad man vill med, så länge man betalar sina räkningar). Fast livet är fortfarande bra.
Tja kris??? Möjligen kan jag ibland ha en "barnkris" (dvs fundera på om jag inte ska få några barn) men det är som väl är inte så ofta det krisar. Och som singel så får man ju, normalt, inga barn. Antar att den "krisen" är "normal" när man är "kring" de 40.
Hmm...en undran är ju om man alltid har kriser med tre års intervaller? Treårskrisen. Sexårstrotsen, förpurperteten (12) .... 30 årskrisen....medelåldersnoja...osv.
Å andra sidan håller jag med Karin..jag kan komma på mig med att tycka att jag är jämnålders med folk långt mycket yngre än mig. Fast det kanske också är nån sorts kris...problem med verklighetsuppfattningen, kanske ;-)
När jag var 33,5 tog jag några beslut som fick mig att känna mig riktigt vuxen. Jag sa upp mig. Jag skilde mig och började till exempel resa igen och se 4 filmer per kväll om jag kände för det. Att bli vuxen är att ta ansvar för sig själv och kanske andra, men mogen blir man ju aldrig. Möjligen uppgiven (i värsta fall) och lite skrynklad på ytan.
Den största krisen av de alla är när man vid fyrtio inser att man aldrig haft någon kris och får alla på en gång. Typ göra hål i örat (vänster eller höger hur vad det nu igen), dra på sej nätstrumpbyxor, matcha åttiotal med sjuttiotal, färga en röd slinga i håret, hångla upp ens bästa väninna och så vidare.
Man blir tråkigare med åldern i kvadrat.
Ovanstående uttalat av min far för 10 år sedan.
Han kom hem tidigt från en utekväll, övergiven av kompisen för att "han var trött".
Nu 10 år senare(äldre) har min pappa hunnit skilja sig, gifta om sig, säga upp sig från jobbet, sälja allt han äger och har samt besluta sig för att flytta till västafrika(safari, djungel och hyddor)
Endast en ryggsäck till förfogande.
Hmm. Kris eller ej.
Det låter jävligt mer spännande än universitetslivet som jag lever vilket inbegriper tentor, nudlar och bruna bönor(man får ju se till att lyxa till det på fredagar =).
Och vad tyckte du om smeknamnet loppan?
Du kommer sakna univrsitetslivet när det är över.
Och ang. loppan, se svar under det innlägget.