lördag
apr302005
Superpedagogen - not
04.30.2005
Min ynste son, nu 6½ år, hade tills i förrgår inte
klippt håret sedan juni 2004.
Anledningen?
Han ville se ut som E-type.
Så han har stolt kastat med
sitt blonda hårsvall (nedanför axlarna)
och varit helnöjd.
Min make har inte riktigt tyckt om det
där hårsvallet, och försökte till och
med övertala sonen att klippa av sig
håret. Väldigt planerat -
han gick till övertalningsattack när jag
var bortrest fem dagar förra månaden.
Men sonen sa bara "nope".
I förrgår åkte sonen och jag till frisören
för att klippa topparna, som spretade
rätt friskt. Hon frågade om han
fortfarande ville spara håret och han sa
bara "Yep".
Hon klippte med andra ord inte mer än
just topparna.
Igår morse runt 8-tiden, tycker jag
plötsligt att det är väldigt tyst i
lägenheten. Så jag vill kolla läget.
"Vad gör du?"
"Lite svårt att förklara mamma."
"Jaha, kan du inte komma hit då?"
"Näe, det är nog bättre om du kommer."
Jag går in i badrummet och får årets chock.
För där står han i en hög av blonda lockar,
med sitt tottiga, hackiga rufs till hår och
saxen i ena handen.
"Jag klipper lite mamma!"
"Men för i helvete! Vad har du gjort?!"
"Jag klippte lite bara..."
"Men vad fan har du gjort?! Vi var ju hos
frissan igår, nu har du ju förstört allting!"
"Men jag vill inte ha långt hår mer..." sa han och
började snyfta med tårarna droppandes från hakan.
Det blev stora kramen och mycket
förlåt-mamma-är-inte-arg-men-jag-blev-
så-chockad-och-det-är-klart-att-du-får-bestämma-själv!
Det vara bara att ta fram trimmern,
ställa honom i badkaret
och avsluta hans verk.
Men det är väl det här som är
så härligt med barn, att man aldrig vet.
Någonting.
Och så tror jag att risken för hjärtinfarkt måste
vara högre hos de som har barn.
Typ 6 åringar.
Pust.
klippt håret sedan juni 2004.
Anledningen?
Han ville se ut som E-type.
Så han har stolt kastat med
sitt blonda hårsvall (nedanför axlarna)
och varit helnöjd.
Min make har inte riktigt tyckt om det
där hårsvallet, och försökte till och
med övertala sonen att klippa av sig
håret. Väldigt planerat -
han gick till övertalningsattack när jag
var bortrest fem dagar förra månaden.
Men sonen sa bara "nope".
I förrgår åkte sonen och jag till frisören
för att klippa topparna, som spretade
rätt friskt. Hon frågade om han
fortfarande ville spara håret och han sa
bara "Yep".
Hon klippte med andra ord inte mer än
just topparna.
Igår morse runt 8-tiden, tycker jag
plötsligt att det är väldigt tyst i
lägenheten. Så jag vill kolla läget.
"Vad gör du?"
"Lite svårt att förklara mamma."
"Jaha, kan du inte komma hit då?"
"Näe, det är nog bättre om du kommer."
Jag går in i badrummet och får årets chock.
För där står han i en hög av blonda lockar,
med sitt tottiga, hackiga rufs till hår och
saxen i ena handen.
"Jag klipper lite mamma!"
"Men för i helvete! Vad har du gjort?!"
"Jag klippte lite bara..."
"Men vad fan har du gjort?! Vi var ju hos
frissan igår, nu har du ju förstört allting!"
"Men jag vill inte ha långt hår mer..." sa han och
började snyfta med tårarna droppandes från hakan.
Det blev stora kramen och mycket
förlåt-mamma-är-inte-arg-men-jag-blev-
så-chockad-och-det-är-klart-att-du-får-bestämma-själv!
Det vara bara att ta fram trimmern,
ställa honom i badkaret
och avsluta hans verk.
Men det är väl det här som är
så härligt med barn, att man aldrig vet.
Någonting.
Och så tror jag att risken för hjärtinfarkt måste
vara högre hos de som har barn.
Typ 6 åringar.
Pust.
Reader Comments (2)
Haha, hoppas blodtrycket har gått ner.
Hade själv en kul upplevelse imorse,
Simon (17 månader) med ny blöja, nya byxor och ny tröja går in och lägger sig i duschen 5 minuter innan vi ska iväg.
Ha en härlig valborgsmässoafton!
Oj oj oj - gösses!
"Lite svårt att förklara"
*skrattar*
Det påminner mig om en serie i Calvin & Hobbes (en av de få som tecknaren själv skrattat åt, tydligen) när Calvin klipper håret på sigsjälv...
Underbart!