tisdag
maj172005
Idol-påverkan
05.17.2005
Min yngste son har en idol som heter E-type. Det betyder bland annat att vi har nött ut två CD-skivor.
Och att han kan de flesta låtarna utantill.
Och att han skulle spara sitt hår.
Han ville också kasta med håret så där snyggt som idolen.
Så när sonen plötsligt började rapa hej vilt vid matbordet förra sommaren och mina super-mamma-gått-på-högskolan-och-läst-hur-man-LÄR-barn-saker-pedagog-tips inte fungerade längre -
vad göra? Jag ringde till radioprogrammet Knattetimmen.
Programledaren Johan Nilheimer såg en möjlighet i att sonen hade en idol och spann vidare på det.
"Vet du vad Sandra, jag ska ta och ringa upp E-type och fråga om han kan lämna en hälsning till din son."
"Yeah right...ja gör det du", sa jag och blev mäkta förvånad när jag då och då under dagen hör honom säga i radion:
"Ja, jag försöker få tag i E-type, men han svarar inte på mobilen. E-type, om du hör det här: ring upp mig!"
Herregud! Han menade alltså allvar!
Fyra timmar senare ringde det.
Eftersom jag satt på toa svarade sonen.
"Mamma! Det är din kompis Johan!"
"Johan? Jag känner ingen Johan. Jag är på toa,
du får be honom ringa upp igen."
"Mamma bajsar, du får ringa sen!" hör jag honom säga.
En kvart senare ringer det igen.
Och jag satt fortfarande på toa.
Det kan vara så ibland.
Och sonen svarade igen.
Och sa att jag bajsade.
Och jag fattade inte vem denne "Johan" var.
Det dröjde en timme innan det ringde igen.
Och då svarade jag.
"Ja, hej. Det är Johan Nilheimer från Knattetimmen i P5 Radio Stockholm."
"Jamen hej!"
"Ja, det var alltså jag som ringde förut. Två gånger."
Shit. Shit. Shit.
"Jaha...Så det är DU som är min KOMPIS Johan, hahaha...jahaja...."
"Jo, nu är det så här att jag har fått tag i E-type, och vi har spelat in ett meddelande till din son, som kommer att sändas nästa måndag."
"Är det sant?? Vad roligt!"
"Jag undrar om du skulle kunna vara med och kommentera det han säger, i direktsändning."
"Absolut, det är lugnt."
"Bra, då ringer jag upp dig nästa måndag en kvart innan sändning."
"Okidok!"
På måndagen veckan efter satt sonen vid datorn och lyssnade på E-types inspelade hälsning. Han blev alldeles tyst. Och generad.
För E-type sa:
"Sam, nu ska du lyssna på mig: sluta rapa vid matbordet! Och det av den enkla anledningen att din mamma inte tycker om det. Och så får du inga snygga tjejer!"
Och att han kan de flesta låtarna utantill.
Och att han skulle spara sitt hår.
Han ville också kasta med håret så där snyggt som idolen.
Så när sonen plötsligt började rapa hej vilt vid matbordet förra sommaren och mina super-mamma-gått-på-högskolan-och-läst-hur-man-LÄR-barn-saker-pedagog-tips inte fungerade längre -
vad göra? Jag ringde till radioprogrammet Knattetimmen.
Programledaren Johan Nilheimer såg en möjlighet i att sonen hade en idol och spann vidare på det.
"Vet du vad Sandra, jag ska ta och ringa upp E-type och fråga om han kan lämna en hälsning till din son."
"Yeah right...ja gör det du", sa jag och blev mäkta förvånad när jag då och då under dagen hör honom säga i radion:
"Ja, jag försöker få tag i E-type, men han svarar inte på mobilen. E-type, om du hör det här: ring upp mig!"
Herregud! Han menade alltså allvar!
Fyra timmar senare ringde det.
Eftersom jag satt på toa svarade sonen.
"Mamma! Det är din kompis Johan!"
"Johan? Jag känner ingen Johan. Jag är på toa,
du får be honom ringa upp igen."
"Mamma bajsar, du får ringa sen!" hör jag honom säga.
En kvart senare ringer det igen.
Och jag satt fortfarande på toa.
Det kan vara så ibland.
Och sonen svarade igen.
Och sa att jag bajsade.
Och jag fattade inte vem denne "Johan" var.
Det dröjde en timme innan det ringde igen.
Och då svarade jag.
"Ja, hej. Det är Johan Nilheimer från Knattetimmen i P5 Radio Stockholm."
"Jamen hej!"
"Ja, det var alltså jag som ringde förut. Två gånger."
Shit. Shit. Shit.
"Jaha...Så det är DU som är min KOMPIS Johan, hahaha...jahaja...."
"Jo, nu är det så här att jag har fått tag i E-type, och vi har spelat in ett meddelande till din son, som kommer att sändas nästa måndag."
"Är det sant?? Vad roligt!"
"Jag undrar om du skulle kunna vara med och kommentera det han säger, i direktsändning."
"Absolut, det är lugnt."
"Bra, då ringer jag upp dig nästa måndag en kvart innan sändning."
"Okidok!"
På måndagen veckan efter satt sonen vid datorn och lyssnade på E-types inspelade hälsning. Han blev alldeles tyst. Och generad.
För E-type sa:
"Sam, nu ska du lyssna på mig: sluta rapa vid matbordet! Och det av den enkla anledningen att din mamma inte tycker om det. Och så får du inga snygga tjejer!"
Reader Comments (17)
Hahaha...
fan vad coolt!
Vi var sedan på E-types konsert på Gröna Lund, och det var SÅÅÅ coolt tyckte Sam. Fast han vågade inte gå fram efteråt.
Hahaha...underbart!
Vicken historia
//BiKupa
http://bikupa.blogspot.com/
:D
Ha ha - roligt. Å andra sidan kan man undra: Gillar f u l a tjejer rapar bättre då?
Fantastisk berättelse. Och en guldklimpshistoria att återberätta när sonen ska gifta sig :-)
Bra tanke johnny, och tack för tipset rogerw! :)
hittade hit idag och kommer verkligen tillbaka :)
Sara: Kul å höra!
Klart godkänt! Det bästa jag läst på länge, jag kan nästan se din son framför mig ;-)
:)
Haha! Åh, så kul! :)
Sanna: ja, visst finns det mkt roligt i vardagen!
*Ler brett*
Kramar,
Micha
DET ÄR BRA NU
IDOL ÄR BRA TYCKER JAG NU
[...] * jag gillar honom. [...]