måndag
maj232005
Jag hatar skrikande bebisar!
05.23.2005
Så hände det igen.
Jag blev utsatt för skrikande bebisar.
Jag och min farmor såg Andy Warhol´s kopparfärgs-piss tavlor och fortsatte vidare till Blå Porten för att äta lunch. Det hade några till.
Några femton småbarnsmammor.
Samtidigt.
Redan på väg in genom dörren började jag ana oråd.
"Vänligen lämna barnvagnen utanför matsalen".
Hm.
Efter att ha armbågat oss till två platser bredvid varandra satte vi oss för att äta och prata om livet.
Fel. Vi f-ö-r-s-ö-k-t-e prata.
Och det var fan inte lätt!
Var det inte Pelle vid bordet bakom som hade tuttångest så var det Kajsa vid bordet bredvid som inte gillade morotskaka.
Och farmor som är 81 år med begynnande taskig hörsel konstaterade syrligt att "här var det inte lätt att få en syl i vädret..."
Jag nickade trött och stirrade på alla bebisar med randiga tröjor och undrade om det inte skulle gå att doppa servetten i någons vin och ge dom att snutta på.Vaddå??
Så gjorde man förr i tiden. Minsann.
Så vad har hänt med mina moderskänslor som ömmat så för allt litet som inte kunnat gå på egna ben?
Jag, som har blivit tårögd bara av att känna doften av bebishår, vill plötsligt skrika håll käften för att jag inte kan prata med farmor i lugn och ro.
Mina egna barn är mer inne i brottningsstadiet, vilket inte innebär så mycket ljud, utan mera pust och stön. Och jag som verkligen tycker att barn är livets gåva och ... vad har hänt med mig?
Jag vill inte bli en sur gammal kärring som byter krog för att småbarnsmammorna sitter med tuttarna i vädret och torkar spyor med halsduken.
Jag har ju varit en av dom!
Två gånger dessutom och jävlar vad stolt jag var.
Sen att amningskuporna vandrade i bh:n och satte sig på axlarna, vad gjorde det?
Jag var mamma och vacker även om jag inte luktade så gott.
Doften av intorkad bröstmjölk kommer jag aldrig att glömma.
Inte min man heller för den delen.
Så när övergick denna småbarnsförälskelse till hat?
När de egna blev relativt självgående och mitt eviga vakande inte längre behövs?
Tankarna flyger runt i mitt huvud när jag ser hur dessa nya mammor försöka tillfredsställa sina barn.
"Men för i helvete! Det är väl bara att lyfta upp ungen, han vill kramas, inte gunga...jaha! Titta, nu kom lunchen upp, jag visste det. Jävla amatör..."
Det finns bara en lösning på det här - jag och farmor får helt enkelt gå en kurs i teckenspråk.
Jag blev utsatt för skrikande bebisar.
Jag och min farmor såg Andy Warhol´s kopparfärgs-piss tavlor och fortsatte vidare till Blå Porten för att äta lunch. Det hade några till.
Några femton småbarnsmammor.
Samtidigt.
Redan på väg in genom dörren började jag ana oråd.
"Vänligen lämna barnvagnen utanför matsalen".
Hm.
Efter att ha armbågat oss till två platser bredvid varandra satte vi oss för att äta och prata om livet.
Fel. Vi f-ö-r-s-ö-k-t-e prata.
Och det var fan inte lätt!
Var det inte Pelle vid bordet bakom som hade tuttångest så var det Kajsa vid bordet bredvid som inte gillade morotskaka.
Och farmor som är 81 år med begynnande taskig hörsel konstaterade syrligt att "här var det inte lätt att få en syl i vädret..."
Jag nickade trött och stirrade på alla bebisar med randiga tröjor och undrade om det inte skulle gå att doppa servetten i någons vin och ge dom att snutta på.Vaddå??
Så gjorde man förr i tiden. Minsann.
Så vad har hänt med mina moderskänslor som ömmat så för allt litet som inte kunnat gå på egna ben?
Jag, som har blivit tårögd bara av att känna doften av bebishår, vill plötsligt skrika håll käften för att jag inte kan prata med farmor i lugn och ro.
Mina egna barn är mer inne i brottningsstadiet, vilket inte innebär så mycket ljud, utan mera pust och stön. Och jag som verkligen tycker att barn är livets gåva och ... vad har hänt med mig?
Jag vill inte bli en sur gammal kärring som byter krog för att småbarnsmammorna sitter med tuttarna i vädret och torkar spyor med halsduken.
Jag har ju varit en av dom!
Två gånger dessutom och jävlar vad stolt jag var.
Sen att amningskuporna vandrade i bh:n och satte sig på axlarna, vad gjorde det?
Jag var mamma och vacker även om jag inte luktade så gott.
Doften av intorkad bröstmjölk kommer jag aldrig att glömma.
Inte min man heller för den delen.
Så när övergick denna småbarnsförälskelse till hat?
När de egna blev relativt självgående och mitt eviga vakande inte längre behövs?
Tankarna flyger runt i mitt huvud när jag ser hur dessa nya mammor försöka tillfredsställa sina barn.
"Men för i helvete! Det är väl bara att lyfta upp ungen, han vill kramas, inte gunga...jaha! Titta, nu kom lunchen upp, jag visste det. Jävla amatör..."
Det finns bara en lösning på det här - jag och farmor får helt enkelt gå en kurs i teckenspråk.
Reader Comments (21)
Jag lovar, om några år kommer ditt "hat" att utvidgas till att även gälla barn i klängstadiet.
Åtminstone när du befinner dig på lokal och försöker prata, äta eller kanske bara tänka. Men visst "barnvagnsmaffian" är värst eftersom de alltid tycks komma i klunga. Och städar upp efter sig gör de absolut aldrig.
Har just bokat en resa i sommar för mig och särbon, utan barn, jag började med att läsa alla hotelltexter MYCKET NOGA och strök allt som andades barnvänligt. Till slut har jag bokat till en ort som verkligen beskrivs som barnovänlig. HA, de ska inte ens åka samma plan som jag !!
Men men det finns ju alltid knepigt folk, för några år sen i Neapel på utflykt till Pompeij tvingades vi hela tiden vänta in en barnfamilj med barnvagn som nästan måste bäras runt plus hålla ögonen på en gruskastande 3-åring.
GUD vad gjorde de där ???
"AP"
Haha! Det vore väl då själva fan om det inte blir en barnfri semester för er! :D Hör av dig och tala om hur det gick!
Hoppas att vi inte möts på plan 45Q från Sydney till Köpenhamn den 3:e juli. Då reser två förvirrade mammor med deras fyra små änglarbarn, och vi kommer troligen enbart berika våra med resenärers upplevelse. Skall jag nämna till dem att den minsta har kraftig reflux, eller är det bättre att dom får upptäcka det själva? En av tre åringarna kan inte sitta still längre perioder, utan gillar att klättra på allt, inclusive medresenärer och flygvärdinnor.
Tycker ni jag skall ha barnvagnen i gången bara för att retas? ; )
Yes! Yes! Gör det! Och när någon gnäller svarar du lugnt:
Men snälla du, det är bara barn...
Ha! ;)
Jenny !
Tack för varningen !
Kanske måste förtydliga angående Pompeij, för den som inte vet eller varit där kan nämnas att det 1. är ett jättestort område som består av lämningar, husrester, gatrester etc i STEN (och söndervittrad sten=grus)
2. det är stört omöjligt att överhuvudtaget gå där utan fotriktiga skor.
Det hade varit enklare att skjuta en barnvagn över en obebodd, kuperad skärgårdsö.
Är egentligen inte så barnfientlig, i allafall inte emot mina egna.
"AP"
Ok, tack för info! :)
Bah! Ännu fler skrikande barn kommer vi att få drattas med efter någon vecka då rökförbudet träder i kraft! Ciggen var det enda vapnet vi hade...
mjb: Hur ska du lösa det då? ;)
Du får lösa problemet konstruktivt ;-) Iofs så vågar jag väl knappt föreslå lösningen (skratt!) men om du tipsar 13-18 åriga småkillar om att de kan se bröst på det där stället, så kan du räkna med att bröstvisandet upphör och att mammorna går någon annanstans.
Tänk dig själv en massa småungar som kommenterar alla bröst de ser... ;-)
Aha...
Som relativt nybliven mamma läser jag, känner igen mig och rodnar lite klädsamt. Det fikades i tid och otid den första tiden. Överallt, och vid alla tider på dygnet. Man ÄR ivägen, och det LÅTER inte kul när man är riktigt många. Det tappas mat och fikabröd som skulle kunna mätta ett dagis på golvet... Jag börjar mer och mer inse att jag skulle ha gått vidare med min briljanta affärsidé: att öppna ett föräldrafik, dit bara nyblivna föräldrar fick gå. Med barnvagnsparkering, amningshörna, gratis blöjor, första smakis-maten... Men, nuförtiden är jag inne i en liknande period som du, och skulle förmodligen inte stå ut en sekund... :-)
Som relativt nybliven mamma läser jag, känner igen mig och rodnar lite klädsamt. Det fikades i tid och otid den första tiden. Överallt, och vid alla tider på dygnet. Man ÄR ivägen, och det LÅTER inte kul när man är riktigt många. Det tappas mat och fikabröd som skulle kunna mätta ett dagis på golvet... Jag börjar mer och mer inse att jag skulle ha gått vidare med min briljanta affärsidé: att öppna ett föräldrafik, dit bara nyblivna föräldrar fick gå. Med barnvagnsparkering, amningshörna, gratis blöjor, första smakis-maten... Men, nuförtiden är jag inne i en liknande period som du, och skulle förmodligen inte stå ut en sekund... :-)
Nej nej nej... man får ta på sig tonvis med billig parfym, har för mig att småungar inte tåler sånt.
:), det verkar som att det är ett välkänt "problem"...
17-åringen hemma siar om det mysiga kafélivets död. Det kommer bara vara mammor, bebisar och barnvagnar överallt, på varenda ställe, säger hon. Var ska vi va?
Måste erkänna att jag tyckte det här med bebisvärlden med alltihop omkring, BVC, ammandet, bebispratet var *otroligt* slitsamt och intellektuellt uttorkande intill leda. Och inte blev det bättre med sandlådetiden... hinkar och spadar och mammorna som jämförde sina underverk.
När det gäller skrikande få man ju se till att bebisarna är nöjda, då skriker de inte. Är man på bio, restaurang eller nåt och bebisen sätter igång - då måste man väl ge sig, och gå ut. Men på flygplan är det ju lite svårare.
Nöjda bebisar - dilemma. Många har ju verkligen ingen aning om vad bebisen vill.Då kör det ihop sig.
Jag är också trött på skrikande bebisar.
Riktigt jäkla mega trött.
Jag är också trött på tre åringar som med gnällande tonfall och tantrums vid tandborstningen.
Supertrött.
Bara tanken att ta med bebisen på bio eller restaurang får raggen att resa sig.
Tur för dom att dom luktar så gott så gott när dom är nybadade.
:-)) Ha ha! Du gör min dag! Skrattar så jag dööör!
Detta med pelisen(polis på mitt barn-språk sen jag inte talade lent) var rafflande också!
-Undra vem som hade sönder vad i bilen?
Jag tippar på klanten och att ammerrrikannarn i själva verket, var helt okej innan han började peta och rycka.*asgarv*:o)
Jag bygger då och då men sidan blir bara fulare och fulare och ännu mer skräpkod dyker upp bara för att jag ska prova olika script som ju inte följer standard alls.
Det får ta den tid det tar.
Hit måste jag komma dagligen och läsa för efter 2 inlägg så blev jag för skrattig lixom och ja det är bättre att läsa 1 varje dag då ju;-)
Ha det fint!
Ankie
Tack Anki! :)
Jag var ca 11 år och var sommarbarn på en bond gård och jag fick lära känna "kolik" , lilla söta Greta har "kolik" hette det hela tiden . Nu vet jag vad ordet betyder men 8 veckor med Greta kommer jag inte över , och råd med psykiatiker har jag inte .
anonym: ja du, vissa saker glömmer man aldrig!