tisdag
maj032005
Mest e´ bäst?
05.3.2005
Det sitter en liten skrynklig gubbe i ett
far-far-away-land som är någonstans mellan 90 och
döden och tycker att vi människor
ska sluta samla på oss saker.
Och det av den enkla anledningen att vi inte kan ta
med skiten när vi dör.
Och varför ska vi då spendera ett helt jordeliv med
att hamstra?
Undrar han.
Och då börjar jag undra.
Samma sak.
För vad saknar jag hemifrån när jag är på landet?
Ingenting.
Vad saknar jag hemifrån när jag åker på semester?
Ingenting.
Tänkte jag först, men det är ju skitsnack.
För jag överlever bara semestern och landet
för att jag innerst inne vet att jag snart är hemma.
Hemma hos alla mina saker.
Böckerna, CD-skivorna, kläderna.
Och mina krämer.
Jojo.
Jag är torsk på krämer.
Det är min hemliga last.
(Om vi bortser från chokladen).
Åh-vad-den-luktar-gott-och-gud-vilken-snygg-
burk-den-krämen-måste-ju-vara-jätte-bra-för-
den-är-skitdyr-så-jag-önskar-mig-den-i-julklapp-
ha-ha-vad-jag-är-smart!
Och vem vet egentligen vad som händer efter döden?
Jag kanske kan trava runt inne på NK:s parfymavdelning
och smeta krämer hela dagarna när jag är död.
Som ett tips till alla som är riktiga hamstrar -
läs boken Gud på en Harley Davidsson av Joan Brady.
Maken gav den till mig när jag inte fick igen
garderobsdörren och min veckotidningshög välte.
Han blev rätt paff när det veckan efter stod två
stora svarta sopsäckar i hallen. Boken vandrar nu runt
i bekantskapskretsen med efterföljande glada tjut.
Så den lilla skryngliga gubben kanske har rätt ändå.
Jag kanske överlever utan alla mina måste-ha-saker.
Fast å andra sidan, vem vet det?
Jag kan ju få en störtande mås i huvudet när jag går ut
på balkongen och då vete fan om jag överlever.
far-far-away-land som är någonstans mellan 90 och
döden och tycker att vi människor
ska sluta samla på oss saker.
Och det av den enkla anledningen att vi inte kan ta
med skiten när vi dör.
Och varför ska vi då spendera ett helt jordeliv med
att hamstra?
Undrar han.
Och då börjar jag undra.
Samma sak.
För vad saknar jag hemifrån när jag är på landet?
Ingenting.
Vad saknar jag hemifrån när jag åker på semester?
Ingenting.
Tänkte jag först, men det är ju skitsnack.
För jag överlever bara semestern och landet
för att jag innerst inne vet att jag snart är hemma.
Hemma hos alla mina saker.
Böckerna, CD-skivorna, kläderna.
Och mina krämer.
Jojo.
Jag är torsk på krämer.
Det är min hemliga last.
(Om vi bortser från chokladen).
Åh-vad-den-luktar-gott-och-gud-vilken-snygg-
burk-den-krämen-måste-ju-vara-jätte-bra-för-
den-är-skitdyr-så-jag-önskar-mig-den-i-julklapp-
ha-ha-vad-jag-är-smart!
Och vem vet egentligen vad som händer efter döden?
Jag kanske kan trava runt inne på NK:s parfymavdelning
och smeta krämer hela dagarna när jag är död.
Som ett tips till alla som är riktiga hamstrar -
läs boken Gud på en Harley Davidsson av Joan Brady.
Maken gav den till mig när jag inte fick igen
garderobsdörren och min veckotidningshög välte.
Han blev rätt paff när det veckan efter stod två
stora svarta sopsäckar i hallen. Boken vandrar nu runt
i bekantskapskretsen med efterföljande glada tjut.
Så den lilla skryngliga gubben kanske har rätt ändå.
Jag kanske överlever utan alla mina måste-ha-saker.
Fast å andra sidan, vem vet det?
Jag kan ju få en störtande mås i huvudet när jag går ut
på balkongen och då vete fan om jag överlever.
Reader Comments (3)
Klok gubbe du har... (;-)
Nån måste ge dig en spalt i en välläst tidning. Du skriver helt fantastiskt! Hälsa från mig ;-)
Jerry: Den skrynkliga eller? ;)
Roger W: Ja eller hur, verkligen! Hallå! Alla tidningsredaktörer - ge mig ett jobb som skribent med en egen spalt så att Roger blir glad! :D