Ah!

Det finns fler!
Jag som började känna mig nätuppkopplingsskadad och jävligt ensam om att vara det.

Comments

[Lotta]

Japp. Här är en till...

[Emmzy]

För en minut sedan läste jag ut Maskrosungen och log tacksamt över tanken på att det fanns en blogg. Jag har i princip streckläst boken och kan inte för mitt liv förklara vad jag känner. Delar av känslorna förstås, såsom din styrka, ditt mod och min förmåga att se upp till dig, men inte helheten. Inte kylan, sorgen och rädslan.. men utan att veta HUR, så vill jag säga tack. Tack för att du delar med dig av ditt liv, tack för att du gör det så ingående och för att du vågar låta andra människor känna med dig.. Det känns så fel att visa medlidande, eller "tycka synd om", som man med lätthet gör när man läser om din svåra barndom, men någon jag står för är den stolthet jag känner, när jag inser hur långt du har kommit och vilken styrka du kan dela med dig av till andra barn-ungdomar-vuxna som i sitt liv varit med om liknande saker - och förstås för att du skänker förståelse till dem (mig) som inte vet hur det är att ha en sådan uppväxt, det gör att jag (förhoppningsvis) håller ögonen öppna på ett annat sätt, utan att för den sakens skull döma. Kort och koncist är inte något för mig, men här fick du iallafall mina tankar - Tack! kram

[SANDRA]

Tack själv, för att du ville läsa och även hörde av dig. :)

[Jörgen]

Verkligen ett bra inlägg, men säg mig, hur får man "de andra" att förstå och framförallt acceptera det??

P.S. Ratade Rastamutta på AdLibris för bara ett par dar sen, pga det höga priset, kanske på sin plats att kolla igen! ;-) D.S.

[SANDRA]

Jörgen: klart du ska! ;)