onsdag
jan232008
"Han var inte den typen av person"
01.23.2008
Heat Ledger är död.
En överdos av sömntabletter? Droger?
Spekulationerna lär pågå i evigheter.
Hans familj menar att det inte kan vara självmord eftersom "Han var inte den typen av person".
Skitsnack, säger jag.
Jag lever med en människa som jag innan 1999 aldrig skulle förknippa med självmord.
Efter att han fick sin sjukdomsdiagnos (MS) och gick in i en svår kris hade jag det hotet över mig.
Han ville inte leva längre.
Han ville hänga sig på vinden.
Han, den psykiskt starkaste människan jag kände, ville ta livet av sig.
Förvirrande, eftersom han inte var den typen...
En överdos av sömntabletter? Droger?
Spekulationerna lär pågå i evigheter.
Hans familj menar att det inte kan vara självmord eftersom "Han var inte den typen av person".
Skitsnack, säger jag.
Jag lever med en människa som jag innan 1999 aldrig skulle förknippa med självmord.
Efter att han fick sin sjukdomsdiagnos (MS) och gick in i en svår kris hade jag det hotet över mig.
Han ville inte leva längre.
Han ville hänga sig på vinden.
Han, den psykiskt starkaste människan jag kände, ville ta livet av sig.
Förvirrande, eftersom han inte var den typen...
Reader Comments (22)
Precis. Man kan aldrig veta vad som händer inom en människa. Vissa är så väldigt väldigt bra på att dölja vad som händer i deras inre och vad dom egentligen tänker på.
Är det inte ett försvar, att säga så: han var inte den sortens människa...
Det gör liksom för ont att tänka att han kanske kunde vara det. Tragiskt är det i vilket fall.
bonita: ja! hur kan man någonsin söga att man verkligen känner en människa?
sara: sant. det går inte att ta in.
Jag lever med det dagligen...
När min lillasyster hängde sig var det ingen som kunde tro att det var sant. Även om vi kunde tro att vad som helst kunde hända när det gällde henne. Sådant övergår ens förstånd. Man kan aldrig helt säkert veta vad som rör sig längst inne i huvudet på någon annan. Tyvärr. Kram på dig!
tania: åh söta. kramkramkram
lotta: men..oj. kram tillbaka
Kanske att folk som uppfattas som väldigt starka och lugna aldrig får vara svaga...inte ens inför sig själva.
Kram
Jag hatade också den kommentaren "inte den typen av person". Så tanklöst och dumt sagt. Alla som någonsin burit tunga saker inom sig vet hur lätt det ofta är att dölja dem.
patricia: kan vara så ja.
szofia: exakt.
Man undrar ju vem som är "den typen". Vem skulle dom säga är "en sån"? Bedöms man redan under tonåren som självmordsmöjlig eller självmordsomöjlig?
Ingen kan väl definieras som det ena eller andra under ett helt liv.
saom: Det finns en allmängiltig bild av en suicid person; blek, mager, röker, nervös.
Annars är man väl...normal. Och inte den typen..
ja fy, jag reagerade också. Nog för att de är i sorg och inte pratar genomtänkt. Men nej. Skillnad på folk och folk?
reblo: vi är ju alla lika, med små avstickande intressen i grund och botten. och blir man deppig så blir man och då handlar det bara om vägen man väljer att ta sig igenom.
'det är ju bara människor på glid som begår självmord. aldrig de vackra, lyckade människorna. det måste ju finnas ett skäl till att folk begår självmord.'
jag tror mest det handlar om att folk vill inte inse att vi alla har den där mörka sidan som kan komma ut när som, eller kanske aldrig komma ut.
lisa: och varför är det så? vi är ju vad vi är eller hur.
Tänker på det indiska ordspråket "Avundas aldrig någon det sken av lycka han ger. Du känner inte hans hemliga sorger"
Passar bra i dessa dagar.
Till Patricia>> du skriver: "Kanske att folk som uppfattas som väldigt starka och lugna aldrig får vara svaga…inte ens inför sig själva"
- Detta är ju lite problematiskt. Ett stort problem (om man nu skall tra tabloidpressen hade han haft ångest och panikångest-beteenden under en längre period) är att vi associerar depression och ångest med "svaghet". Det är rätt sällan man hör någon säga till en cancersjuk person, "ja, inte visste jag att du var så svag".
Nu tycker inte jag att ångest är en sjukdom, utan snarare ett inlärt felaktigt beteende till olika saker och ting. Men vad har det med svaghet att göra? Att kalla sånt här svaghet (eller typ, "ryck upp dig nu") förvärrar ångesten som många lever med.
[jag hade själv svår ångest-beteende och panikångest under ett par år. detta vågade man knappast yttra till en själ, eftersom det just förknippas så starkt med "svaghet" eller "självupptagenhet".]
Hmmm...Svag är kanske ett för litet ord för att sammanfatta vad man menar. Svaghet med ordet här menade jag att man har problem som man inte kan/vill lösa själv och väljer att dränka dem med annat som t.e.x droger, sex, alkohol.
Heath`s liv verkat ha rullat på med hårt arbete, fester och tunga droger. Ganska vanligt bland unga skådisar på G iofs.Trassliga relationsproblem som kan få den starkaste att tappa livsgnistan. Håller man då på med droger så dämpar du smärtan tillfälligt hela tiden och får inte sörja klart. Ja, för mig är det en svaghet att inte sörja. Man fixar inte smärtan som tar tid att läka......Skulle vilja säga att en viss ångest infinner sig efter ett tag. Avskyr sk. läkemedel som pumpas in i folk hipp som happ när det kanske är psykoterapi eller annan form som skulle göra jobbet bättre.
När jag faller igenom så beror det oftast på att jag inte sköter min hälsa genom att sova bra, äta bra, motionera bra eller känner kärlek från vänner och släkt. Då dippar jag kraftigt. Men inte tar jag till tabletter för det eller alkohol så efter ett tag är jag på banan igen...tror det kallas livet:)...Finns inga genvägar....Så...ja....svag i den bemärkelsen att vilja ta genvägar för att dämpa smärta istället för att ta itu med den. I detta fall saknades det juh inte pengar heller för att få hjälp om man vill ha den vill säga.
Tror att alla behöver terapi i olika faser genom livet som en igångsättare när livet blir lågt. Men har jag råd med det?...Nopp....Denna månaden liksom många andra går på minus så man får vara sin egen hjälp...sk...självhjälp. Eller den beryktade chokladhjälpen. Kan iofs bli dyr i längden. Nya klädstorlekar, gymkort när man skall bli av med övervikten osv:)...
Detta är bara min åsikt om ämnet överdos/självmord. Sjukdom är en annan fråga som jag inte ens reflekterade över i detta sammanhang.
Skittragiskt det som hänt och händer varje dag. Tro mig. Jag är en av de själar som får ta hand om resultatet av tragedier...Gör sönder mig bit för bit och fan inget man vänjer sig vid......
Att ta självmord är tycker jag en väldigt egoistisk handling som förstör livet för de närmaste runtikring. Jag har barn och skulle aldrig välja den vägen för jag älskar dem mer än jag älskar mig. Att tanken på självmord kan slå en vid kris/sjukdom är väldigt mänsklig men att genomföra det en helt annan handling. Ofta tror jag det handlar om en makthandling mot någon annan som man vill göra illa av olika orsaker.
Däremot är jag för dödshjälp om man ligger och plågas av sjukdom. Det är inte värdigt.
Vägrar att ta någon befattnting med läkemedelsföretag "PPM, fonder" eftersom den är oetiskt och farligt. Gå bara in på apoteket och se de dignande diskarna med medicin som Svensson handlar ut. Sedan att den räddar liv är en annan sak men främst är det ett vinningskoncept och gör många snuskigt förmögna...inklusive försäljarna som mutar läkarna.
Jag är nog en person som hellre dör ung och fått uppleva lycka och kärlek än blir en gammal kärring som ligger i en säng och återgått till omhändertagande stadiet på ett vårdhem. Jag gillar mer tanken på storfamilj och ättestupan än det.
Alla har vi våra tankar och lösningar i detta ämne och dessa är mina med mina erfarenheter av livet.
Att vara egoist om man väljer självmord är samma tanke som maken hade innan han blev sjuk. I krisen/depressionen han gick in försvann vi andra, det fanns bara han och hans sjukdom - då blir man egoist.
[...] för fan inte ens att förstå. Här sitter en Sandra med tio kilo sten över bröstkorgen. Jag som levt med hotet men som kunde gå vidare med den handen i min [...]
Jag vet inte om det är egoist man är om den inre smärtan är större än vad man klarar... Jag tror att man måste respektera att man kan ha den känslan... men jag har svårt att acceptera det som den enda utvägen. Man kan få hjälp, problemet är ju nu att det kan vara svårt att få hjälp i den sjukvård som finns. Det måste uppmärksammas och diskuteras mer.
Jag är väldigt glad över att din man tog sig igenom det jobbiga. Skönt.
p.s. Linnéa var inte heller den sorten... få är nog det egentligen. d.s.
[...] händer det här. Många anhöriga har svårt att acceptera att den anhöriga har sådana tankar. Han/hon var inte sån. Nä… det var inte Linnéa heller. Hon var livet [...]