onsdag
okt152008
Att ge är större än att få
10.15.2008
Jag håller inte med.
Jag ger mycket. Ofta. Små saker.
Som ett vykort, skickar en blomma, hör av mig till folk som berör, försöker visa min satans uppskattning.
I går läste jag senaste ELLE och blev helt golvad av ett modefotoreportage.
Kollade upp namnet på fotografen, visade mannen bilderna och sa att det här, det här är konst.
- Mhm, sa han.
- Jag ska fan mejla fotografen och säga det.
- Vad?
- Att jag tycker att det här är så sjukt vackra bilder.
- Varför ska du göra det?
- Eh... för att han kanske blir glad då. Det skulle jag bli.
- Ja, kanske. Jamen gör det du.
Och då tvekade jag. För jag blir så trött när jag 9 av 10 gånger aldrig får någon what so ever respons tillbaka. Det må heta att man ska ge utan att förvänta sig något tillbaka, men sorry Jesus, jag ger upp.
Uppdaterad
Mengudvadjagstörmigpådethär.
Tänker, ologiskt, att jag ska straffa alla.
Jag ska således sluta säga snälla saker, skicka vykort och trevliga mejl.
Doh. Sluta vara mig själv alltså.
Bra tänkt där Sandra.
Jag ger mycket. Ofta. Små saker.
Som ett vykort, skickar en blomma, hör av mig till folk som berör, försöker visa min satans uppskattning.
I går läste jag senaste ELLE och blev helt golvad av ett modefotoreportage.
Kollade upp namnet på fotografen, visade mannen bilderna och sa att det här, det här är konst.
- Mhm, sa han.
- Jag ska fan mejla fotografen och säga det.
- Vad?
- Att jag tycker att det här är så sjukt vackra bilder.
- Varför ska du göra det?
- Eh... för att han kanske blir glad då. Det skulle jag bli.
- Ja, kanske. Jamen gör det du.
Och då tvekade jag. För jag blir så trött när jag 9 av 10 gånger aldrig får någon what so ever respons tillbaka. Det må heta att man ska ge utan att förvänta sig något tillbaka, men sorry Jesus, jag ger upp.
Uppdaterad
Mengudvadjagstörmigpådethär.
Tänker, ologiskt, att jag ska straffa alla.
Jag ska således sluta säga snälla saker, skicka vykort och trevliga mejl.
Doh. Sluta vara mig själv alltså.
Bra tänkt där Sandra.
Reader Comments (13)
Jag struntar oftast i vad mottagaren tycker, jag tänker mest på mig själv. Att JAG mår bra av att säga vad jag tycker, framför allt när det är positivt.
Och så tror jag på "pay it forward"; att den där tysta jäveln, som inte tackar för komplimangen, smittas på något sätt ändå. En annan gång, och till någon annan.
Det låter fruktansvärt patetiskt, det ser jag nu. Men sån är jag.
Och jag tycker du ska fortsätta. Att vara dig själv.
Men så klart du ska maila honom! Man ska boosta alla när man får chansen. Inte tänka så mycket på huruvida det är för att du eller han ska må bra eller för ev respons eller vad. Utan bara av den enkla anledningen att det boostas alldeles för lite i världen. Maila!
anna: jagskajaglovar.
readme: ja!
jag tror också på pay it forward, tillslut kommer det tillbaks till en. På något vis. Kram!
Javisst! Så klart du ska göra det! Du kan ju bara jämföra med dej själv..hur upplever du de uppskattande ord du får här i bloggen och gästboken t ex? Eller du behöver väl inte övertygas förresten..
sara: mjo. jag vet. det är bara så ... surt ibland.
bonita: haha
Känner igen mig massvis i det där. Skickar också små kort, köper saker om någons namn råkar stå på det, bekräftar vänner och okända när jag har en bekräftande tanke och tänker att ju mer glädje och positivitet som kommer ur en, desto bättre. Sen när man själv har namnsdag eller något liknande och ingen uppmärksammar det så kommer de där dumma tankarna om att sluta. Vi får helt enkelt se oss som missionärer, för jag tror att alla blir glada av små uppmärksammanden men att de bara är ovana (ouppfostrade?) och därför inte riktigt hanterar det som vi önskar. Vi fortsätter, okej?
maza: jag tror vi gör det va :)
Du, jag tycker du skriver skitbra och jag gillar din blogg jättemycket.
(Kräver inget tillbaka)
den senaste tiden har jag tänkt att jag måste ge en rejäl slant till den där tandlöse tiggaren i tunnelbanegånen eftersom han alltid ler och hälsar på mig och jag blir alltid glad när jag ser honom. (Och han verkar bli glad när han ser mig eller ser att jag ser honom, typ.)
Hur mycket är ett leende värt?
Hur mycket är din uppmärksamhet värd?
Hur mycket betyder egentligen pengar?
(det är klart, lite mat och öl kan man ju köpa...)
*tankar*
Josephine
Line :)
josephine: det måste ju vara individuellt. Hur mkt uppmärksamheten är värd menar jag. en del bryr sig inte, andra blir överväldigade.
Jag är selektiv.. en del av dem bryr jag mig om... en del andra inte. Kanske grymt och kallt... eller ett sätt att orka med misären?
Varje grupp har sina arketyper och i din släkt eller klick (hehe kul ord) så kanske du är den vise mannen eller kvinnan i det här fallet...jag var alltid spindeln i nätet som tonåring, ville nån veta nåt om nån grupp eller film så kom de till mig, men ibland fick man någonting tillbaks av nån ibland inte, men det kan vara orättvist, och det är nog därför så många bra böcker handlar om balans mellan människor istället för obalans som förstör...alltså som livet är när det fungerar.
Be well,
LordParzifal