fredag
dec122008
Farmor
12.12.2008
Jag var och hälsade på hos farmor igår.
Hon kände inte igen mig. Inte ett ord om saknad, inga försök till att vilja röra vid mig.
Och jag blev ledsen inuti. Och tyst.
Och hon var så tunn, så liten i sin tröja och så... trött.
Stort sår på vänstra handen.
Det rann var ur ett öga.
Eksem i ansiktet och tänderna... tänderna var svarta.
Hon vill inte öppna munnen, vill inte borsta tänderna.
Och jag ville krama henne och säga att det gör ingenting, att jag inte bryr mig om det.
Torkade bort varet från hennes öga, kände att det var så jävla äckligt, att jag ville kräkas.
Och jag svor över mina tankar eftersom jag bara har henne kvar.
Hon ska vara min farmor. Vara lycklig, vacker och gammal och få dö med värdighet.
Och jag ville tala om det för henne. Att det är okej ändå.
Men jag sa inget. Bara strök hennes hand och sa att jag har saknat henne.
Hon svarade inte.
Hon kände inte igen mig. Inte ett ord om saknad, inga försök till att vilja röra vid mig.
Och jag blev ledsen inuti. Och tyst.
Och hon var så tunn, så liten i sin tröja och så... trött.
Stort sår på vänstra handen.
Det rann var ur ett öga.
Eksem i ansiktet och tänderna... tänderna var svarta.
Hon vill inte öppna munnen, vill inte borsta tänderna.
Och jag ville krama henne och säga att det gör ingenting, att jag inte bryr mig om det.
Torkade bort varet från hennes öga, kände att det var så jävla äckligt, att jag ville kräkas.
Och jag svor över mina tankar eftersom jag bara har henne kvar.
Hon ska vara min farmor. Vara lycklig, vacker och gammal och få dö med värdighet.
Och jag ville tala om det för henne. Att det är okej ändå.
Men jag sa inget. Bara strök hennes hand och sa att jag har saknat henne.
Hon svarade inte.
Reader Comments (17)
tusen kramar.
Det är sällan värdigt eller vackert, och man får inte välja själv. Jag har tagit farväl av både farmor och mormor (de sista i den generationen i vår familj) det senaste året, och båda gångerna har jag innerligt önskat att deras slut fick vara annorlunda.
Och ovanpå det; allt det som aldrig blev sagt.
Idag är det begravning.
Kram.
jag vet hur tufft det är. kanske blir det lite lättare när man inser att hon nu lever halvt om halvt i ett drömlandsskap? bara dagdrömmar, hela dagen.
bygg tiden kring det. kring nuet. fråga vad hon ser, tänker och hör.
allt det andra, det finns kvar i ditt hjärta. det har inte gått någonstans.
kram
Kram!
Susanne
Det är ju så kluvet..när människan finns kvar men ändå inte.. Kroppen sitter där, men agerar annorlunda, pratar annorlunda.. En splittrad känsla. Kärlek blandad med sorg över vad som är borta och vad som finns kvar.
Jag tycker inte du behöver känna skuldkänslor eller ens svära över vad du tänker. Du älskar henne. Sorg, obehag, ilska och andra känslor kring hennes situation och hur du reagerar inför det, förändrar inte det.
usch, det är så hemskt att stå bredvid.
Stor, stor varm kram!
Aj. Kram.
Och jag vill krama dig. Och säga att det är okej.
Jag vill också krama dig. Kram!
åh, lilla farmor. nånstans långt inne känner hon nog att du är där ändå och uppskattar det. det tror jag. kram.
*tårar i ögonen*
*varm kram*
vad sorgligt!
ja det är inte så kul att åldras när man blir sjuk!
livet...
[...] på farmor idag. Hon log med hela ansiktet. Kände igen mig. Använde mitt namn. Såg pigg ut, hade inga konstiga utslag och infektionen i ögat var [...]
[...] log, strök kinder och pratade. Jag ville inte ta ögonen ifrån henne. Det är så här hon ska vara. Vacker, vaken och min. Post a comment | Trackback [...]