tisdag
jun102008
Framme
06.10.2008
Att vara på Österlen igen... jag älskar det här stället.
Det luktar ingenting.
Det finns inte några mystiska vrår eller läskiga vinklar.
Bara ro.
Havet som äger.
Och mushelvetet som har dött på golvet bakom mig.
Uppdaterad
Jamen mushelvetet sitter fast i golvet. ("mamma, det är hjärtat som har runnit ur kroppen och torkat...")
Och jag klev på en torkad humla.
Det är som ett God damn zoo här.
Det luktar ingenting.
Det finns inte några mystiska vrår eller läskiga vinklar.
Bara ro.
Havet som äger.
Och mushelvetet som har dött på golvet bakom mig.
Uppdaterad
Jamen mushelvetet sitter fast i golvet. ("mamma, det är hjärtat som har runnit ur kroppen och torkat...")
Och jag klev på en torkad humla.
Det är som ett God damn zoo här.
Reader Comments (5)
Fastklibbade möss. Bästa sortens möss? De möss man har järnkoll på. Inte som mössen som helt plötsligt försvinner och så piper det plötsligt till under madrassen...
Öh, ha så kul.
Österlen ja... mmmmmm.
Måste fråga; var på Österlen är du?
Jo, för jag bor ju här.
lila blå: den blev...bortskottad.
anna: I en håla nära Simrishamn
[...] vill ha med mig hem. Det var svårare än jag trodde att lova bort huset ett helt år. Jag brukar vara här två vändor om året. Nu blir det ingenting på hundra år. Det gör fan ont. Jag pillar på [...]
[...] prata, mina kinder drog sig krampaktigt uppåt, utåt mitt i samtalet. Kärlek. Det där huset är kärlek. Och jag har saknat det ett helt år. This entry was posted on Monday, August 31st, 2009 at 20:30 [...]