fredag
okt092009
Löften
10.9.2009
Pratade med en tokskrattande man, min man, i telefon.
Vi har inte setts sedan i måndags morse 06.30.
Pratat i telefon varje dag, javisst, men idag var det annorlunda.
Han satt på en restaurang i Berlin med en kompis.
Han skrattade hysteriskt, fnissade och försökte återberätta något.
Det gick mindre bra, men han skrattade.
Vi hade ett sånt telefonsamtal för nitton år sedan.
Nitton. År.
Jag for mellan då och nu på några sekunder. Återupplevde allt.
Våra stapplande steg som paret, åldersskillnaden på sju år gjorde sig hörd, testade oss och omgivningen.
Och vårat första gemensamma hem.
Vår första bebis, vår andra bebis.
Sjukdom och skräck.
Föräldrar som tog för mycket plats, föräldrar som dog.
Och jag minns vår dag.
Fan darling.
Det är du och jag mannen, du och jag.
Vi har inte setts sedan i måndags morse 06.30.
Pratat i telefon varje dag, javisst, men idag var det annorlunda.
Han satt på en restaurang i Berlin med en kompis.
Han skrattade hysteriskt, fnissade och försökte återberätta något.
Det gick mindre bra, men han skrattade.
Vi hade ett sånt telefonsamtal för nitton år sedan.
Nitton. År.
Jag for mellan då och nu på några sekunder. Återupplevde allt.
Våra stapplande steg som paret, åldersskillnaden på sju år gjorde sig hörd, testade oss och omgivningen.
Och vårat första gemensamma hem.
Vår första bebis, vår andra bebis.
Sjukdom och skräck.
Föräldrar som tog för mycket plats, föräldrar som dog.
Och jag minns vår dag.
Fan darling.
Det är du och jag mannen, du och jag.
Reader Comments (6)
Underbart...
Stort.
Starkt.
Oändligt.
Tusen poäng till dig. Och maken.
Kramar.
Naaaw! Skön känsla att ha med sig :D
fint inlägg!
Jag ryser! DET är styrka.
Vackert så vackert!