måndag
maj112009
Anna Odell och sanningen
05.11.2009
Jag kommenterade hennes påstådda psykbryt som ledde till en tvångsomhändertagning på Liljeholmsbron.
Jag fattade inte vad människan höll på med.
Inte alls.
Nu berättar hon vad hennes konstprojekt handlar om: sig själv.
Jag får kalla kårar av det här.
Här har vi en kvinna, Anna Odell, som haft psykiska problem tidigare.
Problem som lett till tvångsintagning på klinik.
Hon vill med sitt konstprojekt visa hur det verkligen var eftersom ingen trott på hennes berättelse tidigare.
Trott på att hon bundits fast, trott på att hon inte fått en penna när hon bett om det trots att hon inte var aggressiv mot personalen.
Hallå?
Alltså.
En människa som tas in för tvångsvård anses vara oberäknelig.
Jag är jävligt glad att personalen inte lånat ut pennor till henne.
(hej gökboet.)
Man. Lånar. Inte. Ut. Pennor. Till. Tvångsintagna. Psykpatienter. Punkt.
Jag har många åsikter om psykvården eftersom min mamma plockades in två gånger för att vi bad om det.
Nej, hon fick ingen hjälp.
Det ansågs inte ligga någon psykisk problematik bakom det faktum att hon inte tog hand om sitt barn, sig själv, inte betalade räkningar, eldade i kastruller, pratade med väggar, pratade med andarna i speglar, skrek rakt ut i timmar för att släppa ut sin ångest osv, osv.
När hon var inlåst spelade hon teater, spelade frisk.
Sa det som förväntades för att hon skulle komma ut.
Ja ni hör ju. Ko-ko.
Men. Tillbaka till Anna.
Jag tycker fortfarande att hon gjorde fel.
Och jag hoppas att hon aldrig behöver psykiatrisk hjälp igen, för vem, vem skulle tro på henne nu?
Uppdaterad
Läs "Anna Odell och psykiatrin" och "Att granska psykiatrin" hos Psykiatern.
Jag fattade inte vad människan höll på med.
Inte alls.
Nu berättar hon vad hennes konstprojekt handlar om: sig själv.
Den spelade psykosen på Liljeholmsbron var en iscensättning av en händelse på samma plats 1995. Syftet med verket, som ställs ut nu på tisdag, är att visa psykvården inifrån.
Jag får kalla kårar av det här.
Här har vi en kvinna, Anna Odell, som haft psykiska problem tidigare.
Problem som lett till tvångsintagning på klinik.
Hon vill med sitt konstprojekt visa hur det verkligen var eftersom ingen trott på hennes berättelse tidigare.
Trott på att hon bundits fast, trott på att hon inte fått en penna när hon bett om det trots att hon inte var aggressiv mot personalen.
Hallå?
Alltså.
En människa som tas in för tvångsvård anses vara oberäknelig.
Jag är jävligt glad att personalen inte lånat ut pennor till henne.
(hej gökboet.)
Man. Lånar. Inte. Ut. Pennor. Till. Tvångsintagna. Psykpatienter. Punkt.
Jag har många åsikter om psykvården eftersom min mamma plockades in två gånger för att vi bad om det.
Nej, hon fick ingen hjälp.
Det ansågs inte ligga någon psykisk problematik bakom det faktum att hon inte tog hand om sitt barn, sig själv, inte betalade räkningar, eldade i kastruller, pratade med väggar, pratade med andarna i speglar, skrek rakt ut i timmar för att släppa ut sin ångest osv, osv.
När hon var inlåst spelade hon teater, spelade frisk.
Sa det som förväntades för att hon skulle komma ut.
Ja ni hör ju. Ko-ko.
Men. Tillbaka till Anna.
Jag tycker fortfarande att hon gjorde fel.
Och jag hoppas att hon aldrig behöver psykiatrisk hjälp igen, för vem, vem skulle tro på henne nu?
Uppdaterad
Läs "Anna Odell och psykiatrin" och "Att granska psykiatrin" hos Psykiatern.
Reader Comments (11)
Sandra, full poäng - hon har inte gjort ett trovärdigt intryck. Varken för eller efter sitt "avslöjande".
Att visa hur det "verkligen" var. Ja, har man varit med om en psykotisk människa vet man ju att hur det "verkligen" är inte har särskilt mycket med någon annans verklighet att göra. Min pappa hade syner där min underkropp var ett djurs och det brann inuti munnen när jag pratade. Han drog slutsatsen att jag var en djävul från helvetet och såg till att under en period alltid ha en kniv i närheten, för säkerhets skull, om jag skulle försöka ge mig på honom.
Jag var elva år.
Hur det "verkligen" var? Som sagt, jag var elva och min pappa sov med en kniv under kudden.
suziluz: Det är nog där det brister, att hon kan inte få oss andra att förstå på det här sättet.
Fy fan. Jag är tacksam att insiktsfulla och kloka människor som du kommenterar.
[...] Va? “Inte uppsåt”? Va? Ursäkta, men hela hennes projekt är ju ett [...]
studiomannen: okej. tror jag. ironi?
varför kan hon inte skriva en bok, göra film, teaterpjäs, måla en tavla eller vad som helst som alla andra? att blanda in polis och psykvård på riktigt är ju bara dumt.
Vem skulle komma på tanken att t.ex. bränna ner ett hus "igen" och filma brandkårens insats och sen säga att det är konst??
Dumt. Psykiskt sjuka lär knappast få bättre stöd av detta.
mm. det känns så märkligt att detta ska vara ett okej sätt att göra konst på.
Åh - såg detta först nu. Absolut ingen ironi, min vän. Du är klok! Tack!
:)
[...] döms till dagsböter på 2500 kr. Jag tycker det är… för lite. Jag har kommenterat det här tidigare , men har fortfarande en del funderingar. Jag känner inte Anna Odell och kan [...]