onsdag
maj062009
Granny
05.6.2009
Idag kom jag iväg till farmor. Somnade ju igår.
Nu satt hon och sov i en fåtölj i dagrummet när jag kom.
Och där stod jag med en rosa Pelargon i famnen och ville att hon skulle se mig.
Personalen berättade att hon inte mådde så bra idag, alldeles för högt blodtryck.
Men alltså.
Efter att vi väckt henne och flyttat in i hennes rum med kaffe och Noblesse ville jag gråta.
Men jag höll ihop mig, tänkte på hur jag höll ihop mig när jag hämtade henne i pappas lägenhet när han låg död på soffan.
Hur jag höll ihop mig.
Hennes vänstra arm var svullen, tänk: prinskorv almost exploderar.
Vänstra kinden svullen, tänk: aj aj vilken smäll.
- Farmor... du ser trött ut.
- Jag är trött.
- Jag är så glad att jag kom hit idag. Hur jag höll ihop mig.
- Sandra.
- Ja?
- Sandra.
- Jag är här.
Och vi drack kaffe, åt Noblesse och jag pratade om då, när jag var fyra och fick åka bil till Skåne med henne första gången, hur jag i höjd med Kolmården frågade om vi var framme.
Hon sa ingenting.
- Farmor, hör du illa?
Jag tänkte att det kanske var så eftersom hon får vaxproppar i öronen ibland.
Hon svarade inte.
- HAR DU SKIT I ÖRONEN?
Inget svar. Hon åt Noblesse och snoret droppade från vänster näsborre.
- FAR-MOR. HAR DU VAX I ÖRONEN KANSKE?
Nu pekar hon på chokladen.
- Fina, dom här.
- Ja. Dina favoriter. Kommer du ihåg det?
- Nej.
- Okej. Men så är det. Och Citronmuffins som håller fyra år i skafferiet.
- Sandra.
- Ja?
- Det är fint... att... det är...det här. Så här. Det är fint.
- Det är fint att vi fikar tillsammans.
- Ja.
- Jag undrar vad du tänker.
- Det... fladdrar massor av saker.
- Mm. Hur mår du?
- Armen gör... ont.
- Jag blir orolig farmor. Det är bra att doktorn kommer snart så att han får kolla på dig.
- Hålla... koll.
- Ja.
Och jag vill faktiskt gråta.
Jag vill gråta men kan inte göra det när vi har kaffe i rosa koppar och Noblesse på fingrarna.
Nu satt hon och sov i en fåtölj i dagrummet när jag kom.
Och där stod jag med en rosa Pelargon i famnen och ville att hon skulle se mig.
Personalen berättade att hon inte mådde så bra idag, alldeles för högt blodtryck.
Men alltså.
Efter att vi väckt henne och flyttat in i hennes rum med kaffe och Noblesse ville jag gråta.
Men jag höll ihop mig, tänkte på hur jag höll ihop mig när jag hämtade henne i pappas lägenhet när han låg död på soffan.
Hur jag höll ihop mig.
Hennes vänstra arm var svullen, tänk: prinskorv almost exploderar.
Vänstra kinden svullen, tänk: aj aj vilken smäll.
- Farmor... du ser trött ut.
- Jag är trött.
- Jag är så glad att jag kom hit idag. Hur jag höll ihop mig.
- Sandra.
- Ja?
- Sandra.
- Jag är här.
Och vi drack kaffe, åt Noblesse och jag pratade om då, när jag var fyra och fick åka bil till Skåne med henne första gången, hur jag i höjd med Kolmården frågade om vi var framme.
Hon sa ingenting.
- Farmor, hör du illa?
Jag tänkte att det kanske var så eftersom hon får vaxproppar i öronen ibland.
Hon svarade inte.
- HAR DU SKIT I ÖRONEN?
Inget svar. Hon åt Noblesse och snoret droppade från vänster näsborre.
- FAR-MOR. HAR DU VAX I ÖRONEN KANSKE?
Nu pekar hon på chokladen.
- Fina, dom här.
- Ja. Dina favoriter. Kommer du ihåg det?
- Nej.
- Okej. Men så är det. Och Citronmuffins som håller fyra år i skafferiet.
- Sandra.
- Ja?
- Det är fint... att... det är...det här. Så här. Det är fint.
- Det är fint att vi fikar tillsammans.
- Ja.
- Jag undrar vad du tänker.
- Det... fladdrar massor av saker.
- Mm. Hur mår du?
- Armen gör... ont.
- Jag blir orolig farmor. Det är bra att doktorn kommer snart så att han får kolla på dig.
- Hålla... koll.
- Ja.
Och jag vill faktiskt gråta.
Jag vill gråta men kan inte göra det när vi har kaffe i rosa koppar och Noblesse på fingrarna.
Reader Comments (13)
Jag gråter.
Åh gud så sorgligt. Åh.
Stor kram till dig.
Kära.
ont i hjärtat gör det..det gör det faktiskt. För er båda.
Usch, jag blir verkligen ledsen.
Hjärtat. Hon visste att du var där idag. Hon somnar ikväll med dig på näthinnan och alla minnen ligger långt in, fördragna med ålderns draperi, men där. Och du drar undan höljet och för en sekund eller två är hon med. Och minns att hon tyckte om noblesse. Du gör skillnad. Och för den vi håller kär håller vi ihop.
Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, mest bara att jag läste och blev berörd... Men så ser jag allt fint som alla har skrivit och tänker att jag skriver under här jag också...
KRAM
Det där är inte roligt och du är fantastisk som gör det. Förstår att det är svårt och gör ont. Gulle dig!
tusen kramar
Du kan få mig att gråta av skratt, men du kan även få mig att gråta av hjärteont.
Sluta aldrig någonsin skriva, få är så begåvade med orden som du.
Jag brukar läsa här men aldrig kommentera (varför?) men nu måste jag få hylla dig lite. För att du kämpar och håller ihop och skriver till oss som får beröras, gråta/skratta och inspireras till orka (eller bryta ihop vad som nu "passar" bäst för stunden).
Så tack och kram och styrka till dig!
Ja, visst blir man... berörd.
Farmor mår bättre idag iaf.
tack för kommentarerna.
[...] personlighetstyp: Tystlåten, allvarlig, känslig och vänlig. Konflikträdd. Undviker situtationer som kan leda till motsättningar. Lojal [...]