tisdag
jul142009
Och jag såg bara henne
07.14.2009
Farmor i sängen, liggandes på sidan med en hand under kudden.
Ett sakta tuggande i käken, ögon som blinkade bort tårar.
Jag ville vända i dörren men samtidigt krypa ner i hennes säng.
Hålla om henne, vagga den späda, sneda kroppen som inte orkar längre.
Jag höll hennes hand, den var iskall.
Hennes blick mötte min och hon log.
Snett, men blicken fanns där och hon log.
Då grät jag.
Kanske över att jag väckte något långt där inne hos henne, kanske över det faktum att vi bara kan kommunicera på det sättet nu.
Genom att se.
Och jag sa till dig farmor, allt det jag tänkt.
Att du är min kära, att det gör mig ont att inte kunna höra din röst men att jag sitter där tills du somnar.
Att jag stryker ditt hår, din kind och hand.
Och då grät jag.
Förbannade mig själv för att jag saknar dig när du ligger framför mig.
Och jag pratade om sommaren utanför, om mina barn och om ditt hus på Österlen.
Om dina vänner och om ditt liv.
Om ditt långa liv.
Din konst, ditt kall och passion.
Och jag sa att du är min kära farmor.
Och jag sa att jag saknar dig.
Hej då farmor, sa jag och gick.
Hej då.
Ett sakta tuggande i käken, ögon som blinkade bort tårar.
Jag ville vända i dörren men samtidigt krypa ner i hennes säng.
Hålla om henne, vagga den späda, sneda kroppen som inte orkar längre.
Jag höll hennes hand, den var iskall.
Hennes blick mötte min och hon log.
Snett, men blicken fanns där och hon log.
Då grät jag.
Kanske över att jag väckte något långt där inne hos henne, kanske över det faktum att vi bara kan kommunicera på det sättet nu.
Genom att se.
Och jag sa till dig farmor, allt det jag tänkt.
Att du är min kära, att det gör mig ont att inte kunna höra din röst men att jag sitter där tills du somnar.
Att jag stryker ditt hår, din kind och hand.
Och då grät jag.
Förbannade mig själv för att jag saknar dig när du ligger framför mig.
Och jag pratade om sommaren utanför, om mina barn och om ditt hus på Österlen.
Om dina vänner och om ditt liv.
Om ditt långa liv.
Din konst, ditt kall och passion.
Och jag sa att du är min kära farmor.
Och jag sa att jag saknar dig.
Hej då farmor, sa jag och gick.
Hej då.
Reader Comments (28)
Nu gråter jag. Vilka fina ord.
och jag gråter nu, jag med...
[...] tänker jag på min vän Sandra. Comment (RSS) [...]
Åh herregudihelvete så sorgligt.
Och så gråter jag.
Kram.
Åh Sandra, åh farmor.
Svårt. Vackert. Värdigt.
En till som gråter här. Vackert och sorgligt som fan på samma gång.
Ingen har nog somnat till vackrare ord. En tår här också.
att ta avsked från en stor stark kärlek är det sorgligaste och svåraste som finns.
men också modigt och värdigt.
tack för att jag får läsa dina ord. du och dina ord ger mig mycket här. du ger mycket av dig själv. jag önskar jag kunde ge dig något tillbaka.
kram.
Jag gråter...så vackert skrivet...
åh fina du. och vad sorgligt. och din farmor fick ha dig nära och höra dig säga hejdå.
Jag försöker trösta mig själv med att kärlek överlever, på ett eller annat sätt. Det är ingen vidare tröst, men kanske den enda man har. Stor kram.
Men du. Det var väl inte det dära "hejdå"? Hon blir väl bra? Väl?
Når den sidste er ved at dø, så dør der meget.Man kan ikke huske på det hele selv - f.eks. følelsen af en andens stærke omsorg for én selv. Jeg mangler stadig at miste min aller-allersidste. Når hun snart er væk, så er der kun mig tilbage til at huske. Så er det mig, der skal tage den rolle.
Men det kan vi da sagtens, ikke sandt!
PS. I Danmark er vi meget underspillede. Beklager. Men jeg forstår, så meget som jeg nu kan forstå en anden end mig selv og en andens historie.
Tag vara på dig selv.
Det skär alltid så oerhört i hjärtat när jag läser sådana här kärleksförklaringar. Min egen innerligt älskade mormor gick (efter lång tids plågsam och förkrossande sjukdom) bort för två år sedan och jag minns det som igår när jag satt vid hennes säng och strök henne över det slikeslena håret och kysste henne på kinden. Kärlek gör obeskrivligt ont ibland. Kram på dig och gläds över att du varit lyckligt lottad som har haft henne hos dig.
Vackra ord från en stark kvinna.
Gläds åt de minnen du har av din farmor - de finns där för alltid.
Nu rinner tårarna här också... så sorgligt, så vackert.
åh fina.
Tack för att du delar med dig! Denna text, och de andra om din farmor har rört mig till tårar varje gång. Du har en enastående förmåga att förmedla starka känslor med få ord. Vad lycklig lottad din farmor var, som hade ett sånt barnbarn som dig, som bryr sig och älskar henne så! Jag föreställer mig att du är lika bra på att förmedla detta med din blick och din smekning, som du är med dina korta och kärnfulla meningar
vackert :(
Tack för era fina kommentarer.
Mona: hon bli inte bättre. Fick en stroke i fredags och ett EP-anfall idag.
Underbart skrivet!
Nu sitter jag här och gråter av dina fina ord. Vackert det var mitt i sorgen.
@johanna: tack
@jossan: tack