fredag
jul172009
När man väntar på att ett liv ska försvinna
07.17.2009
Det här är svårt.
Jag bara är.
Tar mig igenom dagar med ett leende som inte når ögonen.
Med en närvaro som bara ligger på ytan.
För det går inte att vara som vanligt när en kvinna jag känt hela mitt liv ska dö.
En kvinna som stod mig närmare än dom flesta.
En kvinna som stod på min sida.
Så ursäkta mig om jag är disträ.
Ursäkta mig för att jag bränner sparrisen, kör som en dåre, glömmer saker och för att jag tänker på annat.
Det går över.
Men inte just nu.
Jag bara är.
Tar mig igenom dagar med ett leende som inte når ögonen.
Med en närvaro som bara ligger på ytan.
För det går inte att vara som vanligt när en kvinna jag känt hela mitt liv ska dö.
En kvinna som stod mig närmare än dom flesta.
En kvinna som stod på min sida.
Så ursäkta mig om jag är disträ.
Ursäkta mig för att jag bränner sparrisen, kör som en dåre, glömmer saker och för att jag tänker på annat.
Det går över.
Men inte just nu.
Reader Comments (20)
Kram...
Jag tittar in hos dig lite då och då och vill dela med mig en bok som hjälpt mig mycket. "Döden är livsviktig" av Elisabeth Kubler Ross heter den. Kärlek till dig!
Du skriver så otroligt vackert och rörande...
Skickar en varm kram och hoppas att den känns trots att du inte vet vem jag är. Känner med dig.
Min bästa vän farfar gick bort en dag i maj, det har gått 11 år nu och jag tror fortfarande att han bara åkt till landet över helgen.
Jag tror att jag kommer att fortsätta tro det så länge jag lever.
Jag är glad för din skulle att du fick chansen till ett avsked.
Ledsen för din skull att du måste gå vidare utan din farmor.
Kram
Det är som det ska vara.
Kram.
Lämnar en kram. Väntan är livets ovisshet.
Skickar kramar bara...
Du skriver så det känns. Tack för det.
Kärlek till dig och de dina!
Kram
du syns dåoch då och skriver underbart i alla lägen.
DU är go
Du skriver så fint!! Kram
Visst är det jobbigt! Det är okej. Väntan är som vanligt det värsta.
Kram!
Och jag märker att jag går in här 8 gånger om dagen. Och väntar. Det känns...märkligt. Och så tänker jag att du är bra på att sätta ord på känslor.
Kramar
Sandra. Stor kram till dig. Som om det hjälper...
Min mormor gick bort förra våren och hon var seg, mamma satt där i DAGAR och jag ringde och undrade och visste liksom inte hur jag skulle bete mig. Och det är märkligt hur en person som har varit stark, som har funnits där och som är en viktig person - bara försvinner. Mycket konstigt.
KRAM!
Precis läst din bok.
Många kramar till dej.
Jag vet. Svårt.
Än svårare är det att inte vara där. Inte få säga hejdå. Inte få krama handen och säga att man älskar.
Jag hoppas att det blir fridfullt och snart om det nu ändå måste ske. Snart.
Sänder en kram och låter några tårar falla för din och farmors skull.
tack tack tack. ni är bäst.
[...] att se att Sandra just nu, i sin blogg, delar med sig av det hon går igenom i skrivande stund, då hon väntas förlora sin kära farmor när som helst. Den typen av väntan är fruktansvärd. Det finns två starka ord som talar om hur [...]
Åh, tårarna trillar när jag läser dina fina inlägg. Min egen farmor har nyligen gått bort. Åldern var mer än aktningsvärd (102½ år) så det var ju inte oväntat, men sorgen bryr sig inte om det är väntat eller inte. Eftersom hon alltid funnits där och varit en stor del av ens barndom svider det till ordentligt när det inte längre är så som det varit. Det är så definitivt när ett liv tar slut.
Stor medkännande kram!