Mitt i allt

Jag vet inte hur man gör.
När livet snurrar på ändå, menar jag.
och
jag pillar mig i naveln, dricker latte och där ligger hon i en säng och vill inte vara med längre.
Jag vet inte hur man gör sånt här.
jag
lyssnar på Melody Gardot, tar in hennes röst, vilar i den och saknar en annans.
väntar

Comments

[Helena]

Återigen vill jag säga något bra, men orden fastnar...
Dina ord gör ändå döden vacker på något märkligt sätt.

[wettexvärlden]

Det finns inga regler. Tyvärr. Du får göra det som du gör, det som funkar för dig.
Sorgligt och svårt är det.
Vi är många här som tänker på dig. Om det nu kan "trösta" lite.

Kram!

[monika vallbom]

Hon har sett dig växa upp och bli lycklig och få det så bra
Du har pysslat om henne jättemycket (mer än många andra)
Och nu är det klart
Konstigt?
Ja. Men det får vara konstigt!

[Pernilla]

Det finns inget sätt. Det är bara konstigt. Kram.

[Anna]

Det är ett vakuum, som är både svårt att vara i och svårt att ta sig ur.

Häng med och du ska se att bubblan spricker så småningom. Försök inte fylla vakuumet med luft, det gjorde jag när mormor gick bort. Och det gick smått åt helvete.

Kram.

[Tonårsmorsa]

...och jag kan inte låta bli att gå in här flera gånger om dagen och vänta med dig. Det känns lite konstigt! Samtidigt som jag läser din bok som VERKLIGEN berör!! Din kärlek till farmor...

Jag är verkligen ledsen för vad du nu går igenom! Tankar på dig och de dina! ♥

[Trollmor]

Hje vill bara skicka en liten kram

[Sandra]

Kloka är ni. Kloka I tell you.