Och livet går vidare på nåt sätt

Comments

[Bonita]

På nåt vis gör det ju det.

Får jag dela med mig av en dikt som jag tycker mycket om och som beskriver den känsla jag har när någon älskad dött.

Vad är döden?
Egentligen inget märkvärdigt.

Jag har bara gått in i nästa rum.
Jag är fortfarande jag och du är du.

Vad vi var för varandra tidigare
är vi fortfarande för varandra.

Tilltala mig med mitt vanliga namn.
Tala till mig på samma sätt
som du alltid har gjort.

Förändra inte din röst.
Gör den inte extra högtidlig
eller fylld av sorg.

Skratta åt samma saker
som vi brukade skratta åt.

Låt mitt namn höra till vardagslivet,
som det alltid har gjort.
Uttala det i lätt ton
utan spår av någon skugga.

Livet är likadant som det alltid har varit.
Dess betydelse har inte förändrats,
det fortsätter oupphörligt.

Varför skulle jag vara borta
bara för att du inte kan se mig?

Jag väntar på dig under en tid,
någonstans mycket nära dig,
alldeles runt hörnet.

Var lugn allt är i sin ordning.

Henry Scott Holland 1847-1918,
prost i St Paul´s Cathedral, London.

[anita]

Ja det är tungt och ett vaccum.Men sen skingras det tunga och bara underbara minnen fyller en.
Sån underbar dikt.
Så är döden.Evigt liv.

[Brunkullan med mosipperötter]

Varma kramar till dig!

Susanne

[Sandra]

bonita: vet du, den där tänker jag läsa på hennes begravning. tack.

anita och brunkulan: kramar

[Pernilla]

Otroligt fin dikt.

Och youtubeklippet- ha ha ha! It's my life!

[Sandra]

pernilla: det var min tonåring som visade den för mig: "känner du igen dig mamma?".