Nej

Jag sa att begravningen är klockan tre.
Mannen sa att, nej... det är klockan ett.
Jag fick panik.
Ett.
Hur kan den vara två timmar innan?
Hur?
Hur kan tiden fram till det definitiva avskedet bara minska?
Jag kämpar emot.
Tänker att jag ska bära ljusa kläder, som om hon blir mindre död då.
Klipper tånaglarna för inte kan jag gå på begravning med sommarfötter.
Undviker att se mig i spegeln eftersom jag inte orkar med min blick.
Och jag är trött.
Men jag vill inte sova.
Att sova betyder morgondag och jag vill inte ha den eftersom jag ska begrava henne.

Comments

[lisa]

Jag hade helt missat vad som hänt (iochmed att jag varit internettrött) men när jag läste din Twitter förstod jag direkt vad och vem.

Allt kan vara betydligt svårare innan begravningen. Innan man tvingat sig att ta avsked. Innan man givits en klar signal att nu gäller det.
Det kan lätta sen och man kan hitta solglimtar i allt som hänt och händer.

Tänker på dig och du, ta hand om dig.

[Mikaela]

Hoppas det går bra imorgon!
Kram

[hedgehog-sara]

kram, Sandra.

[Bonita]

omtänker

[wettexvärlden]

Usch. Kram!

[Pernilla]

Kram! Min farmor skulle ha fyllt år idag. Idag är farmordagen. KRAM!

[hedgehog-sara]

När jag läste Pernillas kommentar minns jag - det är min farmors födelsedag idag med. Fast hon har inte funnits på många år, men ändå...
Hoppas allt gått ok idag. Kram!

[Erica]

Hoppas det går så bra det kan gå på begravningen! En varm tanke far i din riktning från mig!