onsdag
aug122009
Himlen blev blå och jag var nästan hemma
08.12.2009
Det var en fin begravning. Tulpaner på kistan.
Mycket snorpapper och varma kramar.
Och jag stod där, med en hand på kistan, försökte nå fram och ville inte gå.
Jag menar, skulle jag bara gå?
Farmor i kistan och jag ensam kvar.
Jag såg mig om. Herrejävlaskit.
Här har jag begravt mina föräldrar och nu hon. Hon.
Hon som lovade att vara vid min sida - alltid.
Jag ville inte lämna henne ensam där inne.
Mycket snorpapper och varma kramar.
Och jag stod där, med en hand på kistan, försökte nå fram och ville inte gå.
Jag menar, skulle jag bara gå?
Farmor i kistan och jag ensam kvar.
Jag såg mig om. Herrejävlaskit.
Här har jag begravt mina föräldrar och nu hon. Hon.
Hon som lovade att vara vid min sida - alltid.
Jag ville inte lämna henne ensam där inne.
Reader Comments (11)
Hon är inte där inne. Men det vet du. Hon är kvar däe inne hos dig. Kram.
Jaha. Jag skulle sagt detsamma som Christina.
Hon är med dig. Och du med henne. Det är fint. Jag tänker så med min far och det känns bra. Eller bättre.
Jag och Mannen går till Minneslunden och häller hans favoritsnaps på gräset, skålar med honom. Håller kontakten liksom.
Stor kram till dig Sandra.
Vad skönt att det var fint. Och hon är ju hos dig.
Men jag förstår känslan, helt klart. Det känns ju helt knasigt att lämna någon sådär. Det är ju det man vet, det flummiga med själar hit och dit, det kan vi ju faktiskt inte riktigt ha koll på. Men en ensam kropp i en kista, det förstår vi.
Stor kram Sandra.
Jag tänker på dig, kram!
Känner med dig.
Jag tittar på foton och konstaterar att åh, vilket långt liv hon har haft. och vad mycket hon varit med om.
Jag är tacksam över att jag fick vara med henne så länge.
Jag ryser av det du skriver Sandra. Så vackert men ändå så vansinnigt sorgligt...
[...] Hellquist´s pappa dog i sommar och jag… ja. Jag kände igen mig på ett hörn. Den första man ringer är inte den som man borde ringa först. Jag [...]
[...] hunden. Så under en sisådär 40 minuter glömde jag att hon pinkat inne tre gånger (förlåt farmor i himlen, men jag tror ändå att din matta var lite… torr) , tuggat sönder en hjortfot i atomer och [...]
[...] hunden. Så under en sisådär 40 minuter glömde jag att hon pinkat inne tre gånger (förlåt farmor i himlen, men jag tror ändå att din matta var lite… torr) , tuggat sönder en hjortfot i atomer och [...]
[...] när man lämnar kyrkan, och kistan, efter en [...]