måndag
aug312009
Vad är ett skäligt straff?
08.31.2009
Odell döms till dagsböter på 2500 kr.
Jag tycker det är... för lite.
Jag har kommenterat det här tidigare , men har fortfarande en del funderingar.
Jag känner inte Anna Odell och kan inte döma henne, bara det hon har gjort.
Men det kan inte vara okej att spela bäng för att reda ut sitt privatliv i konstens namn.
Alla ovetandes som hon blandat in, det måste väl ändå finnas en gräns för vad man medvetet utsätter andra människor för?
Och hur kan hon frias från åtalspunkten falsklarm?
Det finns ju filmbevis från när ambulansen hämtar henne på Liljeholmsbron.
Nej, det här fattar jag inte.
Och jag säger som tidigare: jag hoppas att hon aldrig behöver psykiatrisk hjälp igen, för vem, vem skulle tro på henne nu?
Läs också David Eberhard (överläkare och chef för den psykklinik på St Göran dit Anna Odell lades in efter installationen) på Newsmill.
Jag tycker det är... för lite.
Jag har kommenterat det här tidigare , men har fortfarande en del funderingar.
Jag känner inte Anna Odell och kan inte döma henne, bara det hon har gjort.
Men det kan inte vara okej att spela bäng för att reda ut sitt privatliv i konstens namn.
Alla ovetandes som hon blandat in, det måste väl ändå finnas en gräns för vad man medvetet utsätter andra människor för?
Och hur kan hon frias från åtalspunkten falsklarm?
Det finns ju filmbevis från när ambulansen hämtar henne på Liljeholmsbron.
Nej, det här fattar jag inte.
Och jag säger som tidigare: jag hoppas att hon aldrig behöver psykiatrisk hjälp igen, för vem, vem skulle tro på henne nu?
Läs också David Eberhard (överläkare och chef för den psykklinik på St Göran dit Anna Odell lades in efter installationen) på Newsmill.
Reader Comments (35)
Instämmer. I allt.
Lagen säger att så får man inte göra - det är ok. Bra att lagen visar oss Svenskar var gränsen går. Anna O. är konstnär. Att diskutera gränsen för konst går inte. Den är gränslös och bl.a. är dess uppgift att röra till det för oss...
Tycker inte alls att det är "bara" dumt, det hon gjort, tvärtom!
H.
Kanske för att det inte var hon som ringde ambulansen?
Önskar inte någon att vara i behov av psykiatrisk hjälp, men om hon i fall av en riktig psykos skulle nekas vård i framtiden, vore det verkligen illa ställt med akutvården.
henry: kan du inte förklara för mig det positiva med just det här konstverket, för jag fattar inte.
Cilla: Hur ska dom då veta om hon är sjuk på riktigt eller spelar teater? Känns som att hon målat in sig i ett hörn.
Vilken konstig fråga. Tycker du det vore acceptabelt om kvalificerad sjukvårdspersonal, som tar dryga 12.000 kr för ett ingripande, inte kunde göra skillnad på en simulant och en allvarligt sjuk?
Eller menar du att de av någon slags hämnd skulle neka henne vård?
Dessutom, måste konstverket vara dåligt för att du inte förstår. Jag förstår tex inte Alban Bergs musik, 'Finnegans wake' av James Joyce eller vad det är för skoj med allsång på skansen, men jag säger inte kategoriskt att det är dåligt för det.
cilla: "Tycker du det vore acceptabelt om kvalificerad sjukvårdspersonal, som tar dryga 12.000 kr för ett ingripande, inte kunde göra skillnad på en simulant och en allvarligt sjuk?"
Acceptabelt eller inte, det är ju det som har hänt.
I förlängningen menar jag, tror jag att några inom vården kanske skulle ha svårt att ta Odells eventuella problem på allvar.
Och jag säger inte att hennes konstverk är "dåligt", jag säger att jag inte förstår det sätt hon har valt att göra det.
Men ...?
Konst är det absolut inte. Ett inlägg i en debatt möjligen. Men fortfarande, i vilket forum eller "namn" detta än hade utförts så är det respektlöst av många orsaker:
- Det finns människor som på riktigt är i behov av snabb hjälp och stöd i ett kritiskt läge, kanske likt det hon iscensatte. Den patrull, den hjälp hon tog kunde lika gärna ha varit livsavgörande för en annan!
- De människor som arbetar med psykiskt sjuka människor gör det av en grundläggande (förmodad) anledning vilken består i att vilja hjälpa andra. Det Odell gjorde är så fullt av respektlöshet mot människor i ett yrke som vi borde värna och i långt högre grad höja till skyarna!
Och självklart! Om vi ropar hjälp för många gånger för att vi tycker det är "roligt" , "spännande" eller av annan anledning som inte är reell. Då får det konsekvenser och det handlar inte om hämnd utan om en osäkerhet som springer ur att tidigare utnyttjats.
Ja det som har hänt har hänt, en odiskutabel slutsats.
Jag menar fortfarande att om primärvårdens bedömningar är så godtyckliga, tyder det på en allvarlig brist som borde göras något åt.
Frågan kompliceras ytterligare av att simulerandet i sig kan betraktas som ett asocialt beteende.
Vidare så har Odells verk, oavsett om man förstår eller inte, nått ut och engagerat ett betydligt bredare segment än flertalet andra konstnärer, som i många fall kostat samhället mycket mer än Odell. Det får väl ses som något positivt?
Men Cilla. Primärvården stannar inte upp och lägger pannan i djupa vecka och undrar om personen framför v.e.r.k.l.i.g.e.n menar allvar. De har en stor press och stress på sig pga de psykiskt sjuka som visat sig blivit nekade och sedan begår våldsbrott. Tro mig.
Det handlar inte om att vara "godtycklig" utan att hjälpa först - snabbt. Sedan utvärdera.
och vad har Odell åstadkommit i "konstens" namn? Möjligen har hennes agerande väckt en debatt men i vad? Vad leder det till för något som kunde bli bättre?
Christina, du verkar ha lika förutfattade meningar om konst som om psykiatri. Det är inget fel i sig att ha åsikter, men man får också vara ödmjuk för att de kanske inte stämmer i alla avseenden.
Apropå intentioner tror jag i detta fall att Odells intentioner var avsevärt högre på den filantropiska skalan än Överläkare Eberharts, som var den som mest flagrant slog mynt av situationen och dessutom bröt mot läkarkodex på en hel rad punkter. Odell ville, som jag förstått det, visa på brister i bemötandet av en svag grupp, som oavsett effekt, måste betraktas som en god och humanitär intention.
Att folk som jobbar med vård per automatik skulle vara änglar begriper jag inte heller. Det ända som är skyhögt med läkarutbildningen är intagningspoängen, av vilken studieflit och eventuellt nedärvd begåvning premieras, har inget med godhet att göra. Det finns sannolikt lika många goda och elaka läkare som i vilken annan yrkesgrupp som helst.
Christina, om det är som du säger att vården inte "lägger pannan i djupa veck", så är det väl utmärkt? Simulanter finns och har funnits i vården i alla tider (kanske i synnerhet sedan biktbåsen togs bort i kyrkan?) och kommer fortsätta att kosta oss pengar. Jag tror inte att Odells aktion på nämnvärt sett kommer ändra sakförhållandet i detta avseende, annat än som du är inne på: belysa eventuella problem och skapa diskussion, både om konst och vård. Det har ju i denna debatt, som jag förstått det, avtäckts brister både i akutvården, polisens hantering av psykiskt sjuka och konstutbildningen.
Rättsväsendet verkar däremot fungera ganska bra, än så länge.
"Det har ju i denna debatt, som jag förstått det, avtäckts brister både i akutvården, polisens hantering av psykiskt sjuka och konstutbildningen."
Håller med Cilla i detta men lever i tron att det kunde skett utan att utnyttja viktiga resurser och människor.
Men snälla någon - kanske Cilla? - Vad? Exakt VAD i detta är konst? Jag har inga problem att se detta som en debattinlägg som Christina sa. Men på vilket vis är det konst? Och notera att jag med denna fråga inte är spydig eller elak eller dömande på något vis utan bara vill veta. På vilket vis är detta konst och inte ett debattinlägg?
Jag tror inte att hon spelat bäng för att reda ut sitt privatliv. Jag tror att hon egentligen ville så mycket mer. Själv är jag fortfarande kluven till verket.
En debatt om psykvården, utan att det kretsar kring Odell, hade varit angeläget.
@smultron: läs det här, Annas förklaring.
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odell-spelade-sig-sjalv-1.862143
Och ja, en debatt om psykvården är alltid välkommen.
->Cilla:
Du tror/tycker att vårdpersonal ska kunna skilja på en som simulerar psykisk sjukdom och en sjuk utan att göra en grundlig utredning?
Det låter som om du saknar insikt om psykisk sjukdom, hur den kan manifestera sig och hur oerhört komplext vårt psyke är. Det finns ju ett skäl till varför folk faller igenom nätet gång på gång - psykisk sjukdom manifesterar ju sig genom beteenden, syner, känslor, tvång etc, dvs saker som kan vara svåra att se utifrån såvida patienten inte berättar allt och lite till på ett språk som vårdpersonalen kan tolka.
Kanske är det inte heller så konstigt att vårdpersonalen inte fattade att något var fel pga att man förutsätter sig att folk inte simulerar sjukdom. Vad skulle vara skälet till att göra det? Trist dag på stan?
Cilla: Min mamma åkte in och ut på psyket, men hon spelade frisk.
Flera gånger.
Makabert att hon lyckades med det, men kanske inte så konstigt ändå, känner jag nu.
Synd bara att personalen inte lyssnade på oss anhöriga, som försökte få dom att fatta läget.
lisa: "Kanske är det inte heller så konstigt att vårdpersonalen inte fattade att något var fel pga att man förutsätter sig att folk inte simulerar sjukdom."
Nämen eller hur. Så sant, så sant.
Sandra
- bara diskussionen på din blog tycker jag är positiv! Att vi vaknar ur vår "lunk" och bringas ur fattning - är väl också konstens uppgift?
Att vi blir upprörda då någon gör något allvarlig, planerat och genomtänkt. Det tycker jag nog är positivt.
h.
Jo, det där har jag läst. Hon säger att hon vill visa hur det kan gå till inom vården.
Jag har tidigare kritiserat hennes tilltag på min blogg men jag är ändå inte helt emot.
henry: jag vet inte jag. det här kan lika gärna starta en våg av märkliga kosntprojekt, ja t ex det här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4415864.ab
Viss typ av "konst" kanske man borde få välja själv om man vill ta del av eller inte.
Jag passerar Liljeholmsbron var och varannan dag och är ganska tacksam över att jag missade denna föreställning.
Sandra,
well, why don't you :)?
Ärligt talat, du får det att låta så enkelt - jag tror inte det är det.
Att göra något planerat och genomtänkt kräver arbete.
H.
Det intressanta i frågan är vad som är rätt att göra i ett demokratiskt samhälle. Att lura andra för att belysa och diskutera problem? Om man är manlig journalist går det tydligen jättebra, men är man Konstfacksstudent går folket ut med högafflar och är arga. För konstnärer har tydligen ingen rätt att kritisera samhället, belysa problem och även ta upp diskussion om lagar och hur de verkligen hjälper oss idag. Sen kan man ju undra vad skattebetalarna tycker om att åtalet, och hela karussellen i domstolen, mot Anna Odell kostade mer än vad hennes små äventyr gjorde. Så onödigt.
Sandra och Lisa, jag har själv såväl mentalsjuka som psykiatriker och konstnärer i min familj, utan att ge varken mig eller dem tolkningsföreträde av den anledningen.
Den mentalsjuke vet bäst hur det är att vara sjuk, psykiatrikern mest om diagnoser och vård av sjuka och konstnären mest om konst. Ingen är särskilt provocerad av Anna Odells projekt, mer intresserade av hur mycket strunt folk pratar.
Nej självklart, som jag påpekat innan, skall personalen aldrig förutsätta att patienten simulerar, innan utförligare diagnos, varken före eller efter denna incident. Detta var också mitt grundläggande påstående i denna tråd, att Anna Odell kommer att få vård även nästa gång hon hamnar på akuten. Vi lever i ett förlåtande och ansvarstagande samhälle. Det är inte pojken och vargen, steningar eller blodshämnd vi "skattebetalare" betalar skatt för.
Inte sant?
tuvaminnalinn: det där var veckans bästa kommentar. Tack.
henry: Men jag kan inte hålla med om att det här var genomtänkt. Anna Odell har uppenbarligen inte räknat med att diskussionen skulle komma att handla om hennes konstverk, istället för om psykvården, vilket väl ändå var tanken?
fredrik: Manlig journalist?
cilla: Nej, konstnären vet inte bäst om konst eftersom det alltid finns en mottagare till konsten. Vi reagerar på olika saker, sen om det kallas strunt eller ilska är sak samma. Och ja, hon får vård nästa gång också eftersom vi inte kan utgå ifrån att folk låtsas vara sjuka, men det handlar kanske inte om förlåtelse utan om att vi måste.