söndag
aug092009
Sorgen
08.9.2009
Det ringde en släkting från England.
Hon grät över farmors död.
Jag tröstade så gott jag kunde. Påminde henne om deras fantastiska relation.
Då kom den.
- Well... you sound really... organized.
Och jag pratade på om chocken.
För visst måste det vara så.
Att mitt extrema fixande runt farmor och det efter henne och bristen på sorg (läs: tårar) handlar om chock?
Jag blev i alla fall störd över hennes kommentar.
Och ALLTSÅ.
Att jag ens tar upp det nu visar ju på minskat antal hjärnceller.
Pfff.
Hon grät över farmors död.
Jag tröstade så gott jag kunde. Påminde henne om deras fantastiska relation.
Då kom den.
- Well... you sound really... organized.
Och jag pratade på om chocken.
För visst måste det vara så.
Att mitt extrema fixande runt farmor och det efter henne och bristen på sorg (läs: tårar) handlar om chock?
Jag blev i alla fall störd över hennes kommentar.
Och ALLTSÅ.
Att jag ens tar upp det nu visar ju på minskat antal hjärnceller.
Pfff.
Reader Comments (9)
Sorg kan vara så mycket mer än tårar. Jag tycker jag ständigt lever med en inre sorg och många är de dagar då jag också är glad. För sorg och ledsamhet är inte samma sak.
Och alla sörjer olika. Alla visar känslor på olika sätt. Och tolkar andras kommentarer och tonfall olika.
Varför är det så att organiserad nästan är ett skällsord? Bara för att vissa människor kan hantera vissa saker och vissa inte kan. Jag hade också hängt upp mig på den. Skit i det där! Du sörjer på ditt sätt. KRAM!
Det är lätt för dem som inte måste ta itu med allt det praktiska att kritisera. Visst trycker man undan sorgen under tiden som man ordnar begravning och tömning av boende mm. Tids nog kommer sorgen ikapp och då får man väl ta itu med som man kan. Alla måste få sörja på sitt vis och det är inte en tävling bland gråterskor som gäller.
Jag gjorde på samma vis när pappa dog, ett maniskt fixande med allt runt omkring. "Jag skulle aldrig fixa det" kommentarerna kan de stoppa upp, vadå klara av ? Vad är alternativet? Menar de att de skulle sörja mera/bättre? Sorgen kommer i olika skepnader..men den kommer. Eloge till dig som orkar igenom allt som måste fixas.
De andra har sagt allt det jag tänkte säga. Ingen annan än du bestämmer hur du hanterar sorgen. Kanske är du i chock, kanske inte. Kanske du i slutändan kommer fram till att det är så enkelt som i dikten jag skrev ner till dej. Kanske det då inte finns anledning till att gråta gråta gråta, för hon är ju alldeles i närheten. Kanske är det så.
Jag finner det mkt intressant att jag reagerade så starkt.
Efter att ha begravt både mamma och pappa innan så trodde jag mig känna mina reaktioner men varje sorg är ny.
hm? Det där är nog sant. "Varje sorg är ny". Så klart. För det är olika personer varje gång, och man har olika relationer till dessa personer, och man är själv, mentalt, på olika platser i livet - många gånger - och allt det där påverkar ju hur man tar saker.
"Varje sorg är ny". Klokt.
Jag reagerar också så, tror det är lite ett personlighetsdrag också. Jag tänker tankar som "det här måste jag fixa för det kommer ingen annan att orka nu". När jag fick veta att min farfar gått bort så ställde jag mig och diskade det första jag gjorde.
Nu, mer än 10 år senare åkte jag hem till en förtvivlade vän och tvättade hennes kakel i köket.