Saker blir ju aldrig som man tänkt sig

Det här med hund.
Alltså... jag vet inte.
Som jag har tjatat hemma, som jag har tjatat I tell you.
Eller det kan ni ju fråga Mannen om. Hans öron blöder.
Senast i fredags tjafsade vi (jo, det är sant) om en hunds vara eller icke vara.
Det blev icke tyckte Mannen.
Dagen efter får jag höra om Anni.
Men nu, dag fyra så känns det nja.
Är det så här det är att ha hund?
Så här mycket promenader, hundhår och promenader och hundhår.
Jag vet inte som sagt.
I samma veva som jag sa det till Mannen, släppte jag en liten tanke på att sluta föreläsa.
Varför det, undrade Mannen.
Jag vet inte. Det bara kändes som att det är... stopp.
Då, vet ni vad han gör, han skyller på hunden. SKYLLER PÅ HUNDEN.
Jaja, jag vet att jag skyller mina fisar på hunden men att skylla mitt eventuella föreläsningsstopp på den där lilla plutten, det är ju... det är ju... det är ju fan smart.

Eller jag vet inte.

Comments

[zaq]

Vänta du bara, promenader, plocka skit, hundhår, lera, hundhår i massor (fällning) kloklipp, hundkräks på mattan (såklart, vars annars) och en riktig räserbajsning på parketten efter gourmemiddagen...

Men det är roligt med hund...
När man bara kan låna dem ibalnd ;-)

[lisa]

Det är stor skillnad på att låna hund och ha egen hund. Skulle kunna jämföras med att titta på någon annans förälskelse och att ha en egen.

Min hund är min tredje arm. Nästan bokstavligen. Just nu är hans öron på caps lock.

[Sandra]

zaq: hm ja. det är ju ungefär dom scenerna som dansar framför mina ögon just nu...

lisa: jag är nog lite vilsen tror jag.