Down under

Men det är inte klokt vad jag inte har någon stil.
Alltså - helt fullkomligt utan DET.
Har gått i samma två par jeans sen dackefejden (byter skärp ibland) och till det: svart tröja.
Svart tröja med hundhår.
Smink ska vi inte tala om. Lyckas klämma mig när jag ska fixa fransarna med tången, petar mascaraborsten i ögat, och håret vet inget annat än gummisnodd.
Jag känner mig som en jävligt dålig kopia på mig själv.
För några dagar sen fotade jag mig inför boksläppet och när vi kollade bilderna konstaterade vi att jag är sned i ansiktet, vilket syns när jag fotas rakt framifrån.
Ena näsborren är liksom längre, och mungipan på samma sida pekar neråt.
Fotografen gjorde två försök att lyfta min näsa i Photoshop.
Sen tog vi nya bilder.
Idag har jag blå jeans och blå tröja med hundhår.

Comments

[sara]

Du ser hemskt stilig ut på bilderna. Och på din profilbild här ser du tokigt vacker ut.
Jag lämnade precis min unge på dagis, där en fröken påpekade att jag hade massa svart på kinden och felknäppt jacka.

Elegansen, elegansen.

[Sandra]

:)

[Kristina af Knusselbo]

Nu är det ju faktiskt så - snyggo, att så gott som alla människors ansikten är lite assymetriska. Det är inget konstigt med det. Syns tydligt om man skulle photoshoppa ihop två ansiktshalvor för sig eller hur jag ska säga, vänster med vänster och höger med höger.
Och sminka sig? Vad är det för nåt? Det går jag iland med en gång i månaden kanske. Då glömmer jag sen att jag gjort det och gnuggar mig i ögonen som vanligt eller nåt...

[Sandra]

knussel: jo, det är väl så. bara det att jag blev så sjukt fixerad vid den där näsborren på alla foton.