Om att skriva

Marcus Birro i Expressen.

Livet är på insidan. Det är där allt av värde händer. En författare bör ganska snart komma till insikt om att hennes sociala liv är av underordnad betydelse. En annan villfarelse är att inspiration är något som drabbar en, som en sorts god blixt från Gud som slår ner i skallen på oss som skriver böcker. Inspiration är i stället som en gruva man ideligen måste gräva i för att den inte ska slamma igen. Det enda sättet att få och förtjäna inspiration är genom att tålmodigt och disciplinerat sätta sig vid skrivbordet och faktiskt arbeta.

Och som Camilla Läckberg säger:

Det går inte att gå och vänta på att man ska få ro att skriva, lika lite som man kan gå och vänta på inspiration. Jag har sagt det förut: det enda som gäller är RUMPAN NED PÅ STOLEN! Inget annat funkar. Det finns inget zenbuddistiskt lugn som plötsligt kommer att lägga sig över en och orden börjar flöda ...

Så då gör jag det. Sitter på rumpan.
Har gått igenom redaktörens krumelurer, blev klar igår.
Idag fortsätter jag med att läsa hela manuset med ändringarna.
Är jag nöjd skickar jag tillbaka allt, och kommer vi överrens är mitt manusarbete klart.

Då fortsätter jag med nästa bok.

Comments

[Linna Johansson]

Vad coolt! Å avunden, tänk att få sitta i det d ä r skedet med en bok. Bra slitet!

[Sandra]

Tack!
Jag ska påminna mig själv oftare: "bra slitet!" :)

[henry]

Camillas ord är besvärliga sanningar... ibland förtränger jag dem och inväntar messias...

[Sandra]

Samma här.

[wettexvärlden]

Jag fegar.
Sitter på rumpan och väntar. Och väntar.
Om jag skyller på bristande inspiration behöver jag inte komma till insikt att jag ska göra något annat än att skriva...
Jag är stum av beundran inför din ork!