Offside

Engagemang. Sug på det ordet.
Intresse.
Alltså, folk brinner för så mycket idag.
Intressen blir till hobbys som blir till jobb.
Folk talar sig varma för, har middagar och möten för och brinner ännu mer.

Jag undrar när jag slutade brinna.
När gick det över? När tappade jag liksom... intresset?
Och, eller, men - jag kanske aldrig har börjat.

Comments

[wettexvärlden]

Ärligt talat. Jag slocknar av att andra BRINNER. Känner mig bara trött och matt och lat. Och skäms över mitt o-engagemang.
Det är liksom fult att INTE brinna. :S

[Maria]

Du skriver vad jag tänker.

[Henrika]

nu skäms jag för att jag använder det ordet. För ofta.

[Sandra]

wettex: så kan det ju vara, att man stiger åt sidan för att andra gör (brinner) så mycket bättre. Och fult vet jag inte om jag vill säga, men ja, jag kan väl hålla med om att det höjs på en del ögonbryn när jag säger att "nej tack, jag följer inte med på demonstrationen mot/för/om den och den personen som hungerstrejkar för att det är ett krig där borta", med följdkommentaren: "Men du MÅSTE ju engagera dig!"

Oh dear. Den lektionen missade jag.

Maria: jag är din förlängda arm. eller katalysator. eller nåt. :)

Henrika: nej, varför det? ordet i sig är det inget fel på, inte på människorna som brinner heller. Det är bara jag som funderar lite. Lite mycket.

[Pikoföretagaren]

Man förväntas brinna för så konstiga saker dessutom. Visst gillar jag mitt yrke, men inte sjutton BRINNER jag för att skicka trycksaker på tryck och skyffla text. Skulle jag BRINNA för det vore det väl något fel på mig tycker jag. Men det är så platsannonserna ser ut. Brinna mig hit och brinna mig dit. Låt mig småglöda lite ifred.

[Sandra]

piko: "konstiga saker"? Alla är vi intresserade av olika saker, eller hur? Som livet i övrigt. Smaken är som baken, du vet.

[Sirkka]

Hittar du bara rätt ved så kommer det brinna ordentligt, bli inte utbränd på vägen bara....

[Sandra]

sirkka: ska försöka det, tack