söndag
apr252010
"Me, myself and I - författaren"
04.25.2010
Tack Malin, tack som fan, för att du förklarar så att jag fattar vad jag håller på med.
Att blogga kan tyckas vara en självupptagen sysselsättning. Möjligen beroende på att det är precis vad det är. I dag gjorde jag så här, nu tänker jag på mig, i morgon ska jag möjligen göra det där, här är ett foto som jag tog precis innan jag log.
Men bloggandets jagfixering är ingenting emot vad som händer när man skriver en roman. Ni kanske redan har anat det, att bakom varje författare står en person som inte klarar av att ha vare sig en chef eller några kollegor. En person som inte klarar av att lämna navelskådandet annat än korta stunder och då för att skapa ytterligare utrymme (läs: dricka kaffe, skaffa barnvakt och eget kontor) för det alldeles egna.
Ni har kanske också hört dravlet om att varje författare måste få "gå in i sitt eget rum", låta sig "uppslukas av konsten" och "hänge sig".
Det betyder tyvärr inget annat än att en författare behöver "vara ifred" för att "tänka enbart på sig själv och ingen annan" och i detta egna rum "hänge sig åt självhävdelse/självförakt/mental onani".
Ett alternativ till att älska sig själv är att hata precis samma person. En mycket populär konstnärsvariant är en kombination av båda dessa sinnesstämningar. Drömmar om det egna geniet blandas då med lika självklara perioder av självförakt ("jag saknar begåvning, jag är usel, jag kommer aldrig att orka"). Egoismen är central för dem båda. Hysteriska gråtattacker, perioder av totalt mörker, experiment med känslodövande droger: pubbigt, egoistiskt och väldans pretto. Skapande är underbart. JAG är fantastisk. Dorian Grays porträtt, liksom: jag är vacker, usel, jag njuter, jag skäms, jag är odödlig, jag förvittrar och blir till aska.
När man väl har skrivit klart och ska ge ut det som naturligtvis handlar om en själv och ingen annan, oavsett vad man nu har hittat på för att dölja det, då vidtar nästa fas: marknadsföringen av Jaget.
Reader Comments (4)
:-)
Visst var det en helt underbar beskrivning! Och den gjorde att jag blev ännu mer säker på att det är just författare jag måste bli.
Där satt den.
Mitt i prick!