Tänk tänk tänk

Snurrade runt med hunden i Gröndal på en plats jag aldrig varit förr.
Sörja det kanske? Eller hurra för jag har hittat en ny plats idag?
Jag har bott här i fjorton år och aldrig satt min fot där.
I alla fall, hunden snurrade runt i buskarna och jag funderade på texten jag skriver.(Jag har titeln klar så... äh. Glöm det.)
Kom fram till en hel bunt med smarta lösningar, kopplingar, osynliga röda trådar, gick upp till kontoret, slog upp datorn och... nej.

Comments

[malin persson giolito]

Hahaha. Precis så: och... nej. Har jag det.

[Anneli]

Och sånt är livet i bland.
Det kommer nog ut när det till slut bara måste komma ut.

[wettexvärlden]

Ungefär som att föda barn. Du får dropp och tänker att NU, NU HÄNDER DET. Sen stänger de av och där sitter man med sina "falska" krystvärkar...
Sorry, det är mycket bebis nu med PytteHarry och så...

Sen tycker jag den där bilden på dig och mr X är så himla fin. Men det har jag nog tjatat om tidigare?

[sandra]

malin: det känns väldigt hårt att fastna i "och... nej", det gör liksom fysiskt ont.

anneli: Aaaah, så förnuftigt du är. kan int evara det, jag får mest... panik. :)

wettex: haha, det ÄR en fin bild :)