fredag
maj072010
Det var då
05.7.2010
Jag hittade ett fotoalbum; jag var femton år på språkresa i England (tack farmor) och jag var söt och slät med cendréfärgat hår.
Randig, på längden, badräkt i vitt och marint, jag ler på en strand tillsammans med andra femtonåringar.
Vad tänkte jag på, bortsett från han snyggingen Lee med backslick och fasta, starka armar? Jag minns inte.
Sen hittade jag en scrapbook, viktigt att det var på engelska, viktigt, som jag klistrat in saker i; konsertbiljetter, utländska sedlar, passfotografier av mig och kompisar, daterade med diverse symboler och hjärtan (tänk att jag tyckte om så många) och på flera sidor citat från Shirley McLain, Sartre, Einstein och Nalle Puh.
Röd penna, svart penna, blå penna och så svart igen.
Jag ville så gärna ha en scrapbook, det hade man, det hade jag sett på film: har man fina minnen så klistrar man in dom i en bok.
En klippbok.
Scrapbook.
Jag var ihärdig, klippte och klistrade, lite på snedden, lite som att oj, hamnade den där på sniskan ti hi för det skulle se ut som att jag upplevde saker och folk i farten som skulle sparas, minnas.
För att det skulle se ut som att jag... levde.
Randig, på längden, badräkt i vitt och marint, jag ler på en strand tillsammans med andra femtonåringar.
Vad tänkte jag på, bortsett från han snyggingen Lee med backslick och fasta, starka armar? Jag minns inte.
Sen hittade jag en scrapbook, viktigt att det var på engelska, viktigt, som jag klistrat in saker i; konsertbiljetter, utländska sedlar, passfotografier av mig och kompisar, daterade med diverse symboler och hjärtan (tänk att jag tyckte om så många) och på flera sidor citat från Shirley McLain, Sartre, Einstein och Nalle Puh.
Röd penna, svart penna, blå penna och så svart igen.
Jag ville så gärna ha en scrapbook, det hade man, det hade jag sett på film: har man fina minnen så klistrar man in dom i en bok.
En klippbok.
Scrapbook.
Jag var ihärdig, klippte och klistrade, lite på snedden, lite som att oj, hamnade den där på sniskan ti hi för det skulle se ut som att jag upplevde saker och folk i farten som skulle sparas, minnas.
För att det skulle se ut som att jag... levde.
Reader Comments (4)
Tänk egentligen vad lite vi vet om varann. Jag visste aldrig att du hade en sån bok. Och du visste med all sannolikhet aldrig om att jag samlade på suddigum (som det inte gick att sudda med)..
Känner igen mig. Väldigt, läskigt mycket. Kram.
vanja: jomen alltså... sudden känns väldigt igen, faktiskt.
pernilla: kram kram
Jag känner igen mig i mycket du skriver . Tonåren var ett helvete,
Kram