Socialt eller inte

Jag har rensat ur folk på Facebook (jag är väldigt kluven till hur jag ska använda Facebook) och Twitter.
Det medförde en kedjereaktion på Twitter.
Igår hade jag 300 followers och nu 292, nej vänta 291.
Folk plockar alltså bort mig för att... jag plockat bort dom?
Jag som trodde att jag hade följare för att jag var intressant att följa liksom. Eh.
Det var därför jag rensade själv, för att jag plötsligt hade en bunt som bara pratade engelska tekniktermer, sorry. Hejdå.
Eller politiker som jag trodde skulle vara intressanta men som inte gav mig nåt.
Och så vidare.
Jag är inte så intresserad av var folk är just nu, vilken gata dom står på, vilken krog dom äter lunch på, och samtidigt inser jag ju att det är på ett ungefär vad jag själv skriver.
Det känns lite som visar du din så visar jag min. Eller nej... det var något annat det ja.
Flest followers/following när man dör vinner..?

Uppdaterad tio dagar senare:
Ändrat mig helt, nu följer jag allt och alla.
Fråga inte varför bara, du kommer att få olika svar varje gång.

Comments

[suziluz]

Japp. Det där är rätt mysko. Jag har funderat på det också, hur jag använder fejan. Och kommit fram till att i alla fall aldrig adda någon jag faktiskt inte träffat i verkligheten. Där är jag ju privat. Så nej, flest kompisar är inget mål i sig. För mig.

Nu har jag ju inte twitter, men har funderat på samma vad det gäller bloggens länkar. Jag länkar till dem jag tror att andra kan tänkas gilla läsa baserat på att de kommer till mig - det är en läsrekommendation, inget annat. Jag läser många fler bloggar själv än jag länkar till. Men jag har märkt att det inte är helt okomplicerat det där med om man länkar eller "länkar tillbaka" eller ej.

Borde det vara krångligt egentligen sånt här?

[hedgehog-sara]

Jag känner att Twitter nog är känsligast, att det är lättast att trampa folk på tårna där, om man inte ff-ar tillbaks och sånt. Konstigt, men det kanske bara är en känsla jag har.

[Sandra Gustafsson]

Suzilus och Sara: Jag fattar inte varför det ska vara så viktigt, livet kan väl inte hänga på sånt. Men sen i nästan tanke ploppade ordet "bekräftelse" upp.

En bekant som jag visade grunderna i twitter sa: "Så målet med twitter måste ju vara att ha många followers?"
Kunde inte riktigt säga att det stämde, nej.

[Anneli]

Det är ett riktigt lustigt fenomen. Nu har jag varken Facebook eller Twitter men jag bloggar efter mycket långt övervägande. Jag är livrädd för att fastna i det där "bekräftelsebehovet" som egentligen är helt konstruerat. Jag ryser när jag tänker på att jag ska bli en sådan som jagar föjare. Jag har ju inte fler vänner för att jag har många föjare. Kanske hittar jag likasinnade som ger nya infallsvinklar och en massa roliga inlägg på ett sätt som jag inte gör utan blogg men jag är inte mer populär än innan. Jag är samma jag med en massa nya bekantskaper som ger mig en massa härlig input men det betyder inte att jag en ny människa som "alla" plötsligt gillar. Jag ändrar det till: Bara intressanta followers när man dör vinner!!!

[Lollo Down Under]

Hej Sandra !
Jag har som du rensat i min Fb för ett tag sedan, kände lite som dig
jag hade ju ingen kontakt med dem & vi skrev aldrig så jag tog bort ett gäng
bara för det känns lite som dem vill se hur jag lever & har det Okay men ett Hej då & då vore ju trivsamt, det märkliga var att av 13 borttagna, fick jag vänförfrågan igen av 12 av dem...?
Aja jag låter det vara men undrar lite...
Jag tycker Twitter verkar än knepigare så det har jag faktist inte ens testat.
VARM höst Kram Lollo

[Sandra]

lollo: alla använder facebook på olika sätt tycker jag, men kommer man underfund med det och gillar läget så kan det väl vara bra.